Känner mig oduglig

Jag skulle vilja ha lite perspektiv på saker o ting, och jag vill ha tips på vad jag kan göra för att underlätta för min sambo och självklart för att jag inte vill känna så som jag gör. 
Problemet är att jag saknar intimiteten och uppskattningen från min sambo, det är vad jag tror. Jag önskar att vi kunde få oss tid tillsammans att prata och mysa, att vi verkligen skulle SE varandra och bara vara i nuet tillsammans, men det är svårt då vi har en liten dotter på nästan 2 år. Hon är helt underbar men är väldigt, väldigt krävande.. all vår energi går åt på henne och min sambo är alltid trött efter att ha krigat henne till sängs (mestadels han) och vill kolla på tv,film eller pilla med sin mobil, medan jag egentligen önskar att han skulle ta initiativet att lägga ifrån sig mobilen och ta sig tiden till mig, kolla på mig, ta i mig. jag önskar och längtar efter att vi ska få chansen att verkligen prata, lyssna på varandra och skratta ihop. 
Dessutom så har jag alltid haft väldigt hög sexdrift och det har jag varit stolt över och aldrig förr har jag känt att detta skulle vara ett problem men nu för tiden känner jag mig jobbig och krävande, så jag börjar sakta men säkert att tappa min lust också, känner mig mest stressad och nedstämd men framför allt vad som påverkar mig mest är att jag känner mig okvinnlig, osexig och som att jag inte duger, han säger att jag är fin och sexig men jag önskar att han kunde visa det i beröringen han ger mig.
Jag upplever att min sambo har minskad sexlust sedan några månader tillbaka, säkert mer än ett halvår, och jag tycker även att den minskar mer och mer. Visst vi har sex ca 1-3 ggr vecka men det är nästan alltid snabbisar och inget direkt förspel. Mestadels pang-på-rödbetan vilket jag blir lite stressad av, i annat fall gillar jag snabbisar men som nu läget är så känner jag att det inte ger mig speciellt mycket eftersom jag går och längtar efter hans beröring och att han verkligen ska visa mig passion, att han ska vilja ta och kolla på mig på riktigt. Att jag verkligen skulle kunna uppfatta på sättet han kollar på mig hur fin och vacker han tycker jag är. Att vi ska ta vara på våran tid tillsammans när dottern somnat.. jag menar inte att vi ska hoppa i säng så fort det bara går men att vi ska utnyttja tiden som vi får. 
Jag försöker ge honom egentid, nekar oftast inte honom när han vill göra någonting, städa, diska osv lite extra emellanåt fast än jag ibland inte orkar.. jag är kanske naiv som tror att det ska hjälpa. Att han skulle få sig ett ryck och ge mig en kärleksförklaring, blommor eller bara lagat en middag och dukat lite fint för oss två, eller att han bara skulle få energi till att orka ta i mig lite extra under dagen eller lusten till att avbryta mig mitt uppe i något och säga att han tycker att jag är vacker och kyssa mig passionerat. Skicka ett uppmuntrande sms eller vad som helst, det behöver inte kosta mer än några sekunder av hans engagemang. Herregud, känner mig så fjantig och som att jag har alldeles för höga krav.

Jag älskar verkligen min sambo, han är så himla fin och mysig. Och säg inte att vi ska göra slut osv.. jag vill ha positiva tips. Jag har min familj här och jag älskar dem och jag är villig att göra nästan vad som helst för min sambos välmående. Allt för att vi ska få det bättre framför allt. 
Jag vill inte ge honom dåligt samvete som jag säkert gör, jag vill inte pressa honom. Jag vet att han har mycket att tänka på och att han säkerligen även känner sig stressad över hundra saker. Men hur gör man? Hur ska man kunna leva och inte gå ner sig i känslan av att ens livspartner inte tänder på en och uppskattar fullt ut. 

Ge mig tips på hur jag ska gå tillväga. Har någon varit i liknande situation?