Jag misstror honom. hur slutar jag??

Jag har alltid varit som du, det bottnat i dålig självkänsla och ett "katastroftänk" antar jag. 

Detta beteende fick mig att förlora min underbara pojkvän och jag krigar varje dag för att aldrig mer falla dit. 

Gör inte så mot dig själv och gör inte så mot honom. Om du vänder på steken, du skulle ju kunna göra samma sak utan baktankar? Misstro honom inte, du lider bara av det själv om han inte ger skäl för dina misstankar. 

I vanliga fall reagerar jag inte, då jag själv kan ringa och säga att jag inte orkar pga måendet.

Men om det händer väldigt ofta, sjuk på måndag, frisk på tisdag, sjuk på onsdag osv så hade jag börjat undra vad som är fel...

Tack!! Ledsen att höra att det blev så för dig men jag vet att det finns en risk att det blir så för mig också om jag inte slutar. Det är ju för att jag har dålig självkänsla. Jag menar varför skulle han annars säga att han vill träffas men inte mår så bra (detta hände igår). Då ska ju jag vara ett stöd och förstående.. inte misstro och tro att det är för att han älskar mig mindre..
Om han mår dåligt så är det sista han behöver en dryg flickvänDet händer inte väldigt ofta, har bara hänt 2 ggr på flera månader men ändå får jag en jobbig känsla genom hela kroppen som att det beror på att han inte vill träffa mig eller älskar mig mindre eller värst av altl att han gör annat :S

Men det gör han inte, mår man dåligt så mår man dåligt och precis som du säger så behöver man ju sin partner då. Han kommer inte lämna dig för att han är sjuk :)

Det är extremt jobbigt och svårt att jobba på sin självkänsla, men ett ont måste för en själv. Han har valt dig av en anledning och du honom av en anledning, det går inte att skriva en hel bibel i sitt huvud om varför en person säger att denne har ont i huvudet, har han det så har han det :) Och det har ju inte ens hänt ofta så, du har inga skäl för din misstänksamhet mer än lite vag självkänsla :) 

Jobba på det så kommer allt bli lättare : )

Tack för att du peppar mig :) Det känns bättre nu när jag försökt resonera logiskt och tänka att osäkerheten ligger hos mig och inte honom. Det är mina hjärnspöken, inte verkligheten..
Men jag tror jag kommer behöva prata så till mig själv många fler gånger vid liknande händelser innan jag kommer över osäkerheten..

Ja det kommer du behöva :) men tillslut känns et bra!