Jag mår dåligt som det är så vill inte gå in på detaljer. Men har man varit otrogen och det ALDRIG kommer hända igen, ska jag då berätta i alla fall? Jag har varit tillsammans med samma kille i snart sex år och jag va otrogen under en resa när han inte va med.. Finns inga ursäkter.. Men nu står jag splittrad i om jag ska berätta eller inte?
Jag vet att jag är ett svin oavsett.. Men vill inte att vårt förhållande ska ta slut.
Det är alltid lätt att vara efterklok! Du måste stå ditt kast och berätta.
Vill du leva med en lögn resten av ert förhållande?
Tänk om du har fått nån könssjukdom och du smittar din kille?
Tänk om du blivit gravid?
Om saken var omvänd, skulle inte du då vilja veta om din kille har varit otrogen?
Personligen hade jag berättat, för att om situationen hade varit den omvända så hade jag velat veta. Plus att jag inte klarat att leva i en lögn.
Misstaget är redan gjort och det blir inte mindre sant bara för att du inte berättar.Ge istället din partner en chans att bedöma själv.
Och du kanske också bör tänka över varför det hände? Kanske du egentligen inte är nöjd och tillfreds i ert förhållande.
Jag hade valt att berätta, främst för att jag själv hade velat veta, men även för att hela förhållandet skulle vara en lögn om jag inte sa något.
En annan grej kan ju dessutom vara att någon du/ni känner vet om det som var med på resan? Och vem vet, den personen kanske skulle säga något, skulle du inte hellre vela att partnern fick höra det från dig i sådant fall.
Själva otroheten är ett svek i sig, jag hade inte velat göra det ännu värre genom att dessutom ljuga.
Skulle aldrig kunna leva med ångesten så jag skulle berätta
Berätta inte. Är bara egoistiskt
Helt onödigt att berätta, för vems skull liksom? Din egen, fy så egoistiskt
Du känner din kille bäst.
Vad har han för åsikt om otrohet, sex med andra, snesteg, skilsmässor och annat. Du vet säkert vilket just han skulle föredra. Lever han helst lyckligt ovetande eller inte?
Fundera även hur du själv skulle velat att din kille skulle agerat, om han varit otrogen istället.
Berättar jag känns de som om jag gör det för att få förlåtelse.. Skulle någon annan säga det till han så skulle jag ju erkänna. Vet inte vad som skulle va bäst. Att han hör de från mig eller nån annan. Risken finns ju alltid...
Antingen får jag leva med lögnen och ha dålig samvete för resten av mitt liv. Vilket jag kommer ha även om jag berättar. Han är världens mest underbara mot mig, detta sveket. Vet inte om han skulle våga lita på mig igen. Innerst inne tror jag inte han vill veta. Jag tror inte jag hade velat veta.
Hade han berättat det för mig hade jag nog blivit väldigt svartsjuk.. Usch.. Inom mig frågar jag "räcker de inte att jag mår dåligt?" Vet inte vad det gör för nytta med att berätta? Jag kommer vara ärlig, men till vilket pris? Fy fan för detta... Jag trodde inte detta om mig själv
Berättar jag känns de som om jag gör det för att få förlåtelse.. Skulle någon annan säga det till han så skulle jag ju erkänna. Vet inte vad som skulle va bäst. Att han hör de från mig eller nån annan. Risken finns ju alltid...
Antingen får jag leva med lögnen och ha dålig samvete för resten av mitt liv. Vilket jag kommer ha även om jag berättar. Han är världens mest underbara mot mig, detta sveket. Vet inte om han skulle våga lita på mig igen. Innerst inne tror jag inte han vill veta. Jag tror inte jag hade velat veta.
Hade han berättat det för mig hade jag nog blivit väldigt svartsjuk.. Usch.. Inom mig frågar jag "räcker de inte att jag mår dåligt?" Vet inte vad det gör för nytta med att berätta? Jag kommer vara ärlig, men till vilket pris? Fy fan för detta... Jag trodde inte detta om mig själv
Du har rätt 
blir galen på mig själv... Men ska inte göra något förhastat.. Han förtjänar inte detta