Blivit lämnad av sambo, hur i helvete ska jag hantera detta??

Hejsan.

Jag blev lämnad av min flickvän för ca 1 månad sedan efter nästan 3 årigt långt förhållande, hon är nu 20 år och jag är 28, hon har även ett barn sedan tidigare som nu är 4 år gammalt som hon anspg mig vara pappa för och vi hade även två hundar tsm som vi nu delat upp. Jag har även flyttat till göteborg för hennes skull, sålt lägenhet i sthlm och köpt i göteborg men den ska nu säljas och jag ska tebax till stockholm och får bo hemma ett tag tills jag hittar något annat.

Hon har varit otrogen mot mig ca 3 ggr ( 2 hångel och 1 sex) 2 av dom med pappan till barnen som ho nsa manipulerade henne och så men nöär jag kom på dem sista ggn så blev hon helt förscräckt hoppade ur bilen och gick in i våran lägenhet och skärde sig också i armen som hon gjort förut och jag i min dumhet stannade kvar hos henne för var rädd att ghon skulle ta sitt liv, vi var även förlovade innan det bröts i januari 2013, jag har haft väldigt svårt att lita på¨henne och kan bero på att jag aldrig landade efter mitt förra förhållande och har då och då kollat hennes telefon och facebook och till en början gick det bra för henne men på slutet blev det för mkt för henne och hon sa att jag aldrig kommer lite på henne och nu är hon med en annan kille som hon träffade på en fest för ca 6 månader sen, hon sa att hon trodde att de alltid skulle vara kompisar men mitt beteende med kolla hennes mobil och allmänna frågor om framtiden gjorde att hon ansåg att jag puttade henne i armarna på denna kille.

Hin har precis tagit studenten och har nu startat eget företag så hon har ändå bott med mig under hennes gymnasium och vi har haft hennes barn tsm och våra 2 hundar vi skaffade men nu är det alltså över och jag kan inte gå vidare för allt smör i småland, vi har pratat om att försöka igen i framtiden om typ 4 år men man vet ju aldrig med det, hon säger också att jag är för rädd för att vara själv, för osäker, dåligt sjöklvförtroende ocgh att jag behlöver reparera mig själv för hur kan hon älska någon som inte kan älska sig själv? att jag tvivlart på hennes kärlek under våra bråk, visst är man två som bråkar men hon får mig att tro att det var mitt fel.

och nu öär hon med en annan kille i 28 års åldern ,har inte introducerat barnet än men de är intima och grejer och hon verkar må så jävla bra av det att jag tvivlar att jag var bra för henne, alting påminner mig om henne, filmer, serier, huset vi bodde i, huden, släkten jag accosierar allting till oss och trodee verkligen på oss och jag tvivlar på att träffa en ny igen som kommer komplettera mig på de sätten hon gjorde, typ hångla med mig i soffan, de sexuella grejerna vi hade tsm som hon nu glör med en annan, sonen vi hade tsm, hennes läkt som jag nu inte får träffa mer..

mitt liv känns helt förstört för att jag satsade allt på att flytta ihop med henne i götet men muina föräldrar och vänner som nu vet om att hon varit otrogebn hade aldrig låtit mig flytta ner men de tycker att jag är för rädd att vara ensam att så fgort en snygg tjej vickar på rtumopan så kommer jagh direkt, att jag är farligt fixcerad av hennes utseende, att hon är 20 år, med stora bröst för sin ålder, smal kropp, rumpa och utseende som en gudinna för alla gillar ju hennes bilder på facebook och säger att hon e vacker och nu får jag inte vara med henne alls, hatar miog för detta, rädd för framtiden, vill inte vara själv, känner mig äcklad infrö tanken med andra tjejer, hoppas på oss i en framtid, folk tycker jag ska prata med psykolog för att hela mig själv och reparera innan jag kan gå in i en ny relation visst ska bara hitta tjejen först, ser dagigen par på stan och känner mig utanförm, saknar någon att få mess biklder och samtal ifrån och att hon är med den där killen gör det inte bättre ocg jag hoppas det går sålidt för henne, tänk om jag bara litat på henne, hade vi varit ett par då? om inte han funnits i livet?

Vi har ju öndå rest, forat jul, köpt lägenhet och allting tsm och nu öär det borta, jag gråter dagligen, måste prata i telefon dagligen med folk eftersom jag e själv, folk trpr att det blir bättre om ajg flyttar, att hon behandlat mig dåligt, att tiden kommer läka alla sår mebn jag är inte sääker på det utan tror att detta kommer förfölja mig för evigt, hur ska jag kunna gå vidare från det bästa som hänt mig och inse att det inte är fullt ut mitt fel som hon vill påstå, att hon inte är stabil som har skärt sig, varit otrogen med mera, att jag ska skita i att hon har sec med killen och hur hon ser ut, att jag borde träffa en tjej som behandöar mig väl mebn kanske inte är fotomodell och dessutom i min ålder som har ekonomi som jag slipper ta hand om, i början ville hon ha ett till barn och gifta sog med mig men kände vbäl att jag pressade henne för jag ville ha etta från henne så gärna, hon la upp en vuild på instagram som beskrev att känslan är underbar när man har någon som upopskattar det en annan tog för givet och syftade på att jag ville ha sex så mkt och tjatade om det att det inte var kul och den nya gör inte det utan hon vill ha se x med honom och känner sig fri men ändå behövd, inte som i våran relation när jag ville stänga henne inne enligt henne och inte ens fick sova ver hos kompisar vilket hon fick då och då

har ändå varit pappa till hennes barn då riktiga pappan har 2 egna barn till och är gift, och nu har jag förlorat allt, barn, en hund en tjej ocjh lägenhent, har dlrig tidigare förlorat såhär mycket, hon verkar må så jöävla bra och vill gå vidare med sitt liv och jag hatar att hon mår så bra, att hon ska få misär i framtiden och jag må bra, kan ligga i sängen till kl 2 på dagarna och vill inte stiga upp pågrund av ångest, vill ändå ha kontakr ör att må bra, vill typ ändå läsa vad hon gör med killen för att veta, hon skickade förut bild på konversation av misstag enligt henne mellan henne och killen där hon beskrev hur mkt hon saknade honom och vad de skulle göra när de väkl träffades sexuellt och det krossade mig, folk säger att hon ör ung dum och det skulle aldrig hålla mellan oss eftersom hon är ung och vi bårkade redan tidigt m,en hon accepterade min ring, mitt faderskap och allting, och nu är vi inte tsm längre och min framtid är så osäker att jag inte vet vad jag ska mig till, hur fan ska jag få en fungerande framtid och konkurrera med alla singlar därute och på dejting sajter där ingen skriver till mig,, har säker mer att skrvia men får räcka nu tack för er tid och hoppas på svar...