Forum Övrigt - Pappagrupp
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Labil sambo

    Lör 25 okt 2014 12:13 Läst 4763 gånger Totalt 12 svar
    Lör 25 okt 2014 12:13

    Hej allesammans!

    Känner för att skiva av mig och höra andras synpunkter och tips om hur ni skulle lösa/tackla situationen om ni vore i min sits.

    Jag och sambon fick barn för 11 veckor sedan. Allt var relativt bra till en början. Nu senaste 2 månaderna har hon varit extra svinig.

    Fakta tjejen: arbetslös i 4 år, gått hemma, drack fre,lör,ons innan barnet graviditeten.

    Jag: heltidsarbete, extrajobbar på helger, äger hus, bil, dricker sällan.

    Hon har alltid varit lat men nu börjar t.o.m jag bli sur. Vi har planerat tillsammans att jag skall ta barnet direkt efter jobbet från 17.30-23.30 mån-fre, sedan skall jag ta barnet från 07.00-22.00 fre-måndag. Jag har då med barnet till jobbet på helgerna ( har möjlighet till det)

    Tjejen har barnet från kl 2300-17.30 vardagar och 22.00-07.00 helger.

    Övrig tid spelar hon dataspel, sover eller fördriver tiden.

    Hon har gormat o gastat att hon är som en ensamstående, att jag inte hjälper till, kan ibland glömma en talrik mat på vardagsrumsbordet och det blir hus i helvete. Vi turas om att laga mat. Hon sätter igång diskmaskinen, och tvättar i vår tvätt.

    Igår tex kom jag hem från jobbet kl 22,15 och var svintrött. Jag ligger oftast i eget rum nu i början för att iaf får 7 timmars sömn innan jobben. Hon drog sig kvar vid dataspelet i "mitt" rum fram tills kl 02.00 fast jag höll på att somna vid 00.00. Hon sa då jo men snälla lite till jag har flyt nu, jag tar henne längre imorgon bitti till kl 10.00. Okej tänkte jag de är väl lugnt då så jag hinner vila lite innan jag ska iväg och jobba ett monsterpass på 12-14 timmar (gör vi snitt 1/månad) då kommer hon likt förbannat in med vårat barn vid 07.45 på morgonen!! Trött som fan va man. Frågade vad hon höll på med och hon gorma o gasta att hon minsan inte sovit ett skit och att jag gott kunde ta henne. Jag tjafsa tillbaka och sa att hon likväl kunde flytta (som hon själv sagt att hon velat göra tidigare) om hon inte kan hålla vad hon lovat.

    Kan tillägga att hon äter antidepressiva och är labil som fasen :/

    Hon tjafsar fan jämt , som om att det vore kul. Pallar snart inte mera, orkar inte kämpa för henne längre. Jag ler lite inombords när säger att hon skall flytta.. det är inte normalt att känna så!! Har knappt lust att åka hem efter jobbet för jag vet vad som väntar. Orkar inte ta dagens sista energi för att bråka mer. Samma jävla visa varje dag.

    Problemet är att jag inte vill att vårat barn skall hamna i kläm men just nu anser jag det vara värre.

    Funderar starkt på att be henne flytta, vet dock inte hur pass snabbt soc kan ordna henne en lgh? Vart hon skall bo, sin mor, syster eller bror? Hur pass lång tid anser ni vara rimligt att ge henne uppskov till för att hinna ordna boende? 1 månad, 2 ?

    Vi kommer ha delad vårdnad men hon hotar jämnt med att hon skall ta barnet, jämt ! Jag: stadig ekonomi, fast jobb, extrajobb, hus, bil . Hon: varit på akutpsyk, arbetslös sen flera år, ingen bostad, plugg, jobb.

    Gissar på att hon ej kan få hela vårdnaden om barnet då. Jag är en bra far och barnet har även en superbra farmor som konstant ställer upp.

    Skall inom några dagar på familjerådgivning, vilket jag bokat och fått övertala henne till att gå på. Likaså med att hennes mediciner som hennes mor o syster tjatat på henne att gå o ordna nya.

    Jag orkar snart inte dra detta gigantiska lass längre, är sjukt tungt!

    Hade ni accepterat detta beteende av eran respektive?

  • Lör 25 okt 2014 12:26 #1

    Sen gråter hon och mår psykiskt dåligt och det är alltid mitt fel att hon mår som hon gör. Ja då kanske det snällaste och mest humana jag kan göra är att be henne flytta. Då lär hon ju må mkt bättre!?

    Har haft flera förhållanden men denna dam är fan sjukt labil. Och kan svänga och va glad två sekunder senare?!?!?

    Kan tillägga att hon, ja. HON har slagit mig vid några tillfällen. Har slagit mig i ansiktet med knuten näve så jag fick liten blåklocka för 1,5 år sedan. Hon har kastat klastavla i bakhuvudet på mig, kastat fotpall på mina ben. Kastat drickaburk på mig, slitit i mitt hår. Hon har aggressionsproblem deluxe när hon druckit eller när vi haft diskussioner. Visst verbalt kan man ta det långt men fan alltså hon har problem. Misstolka mig rätt nu jag är inte rädd för henne och att ta en dispyt med henne men klarar av att ta snytingar. Vet att det inte är normalt att ha det så. Hon har varit sådan sen bardomsben sägs det.

  • Lör 25 okt 2014 12:35 #2

    Hon är sur för att hennes vänner inte kmr och hälsar på, hon är sur och halvt hatar sin mor. Hon är avundsjuk på sin syster för att hon blivit favoriserad. Hon säger jämt att hon älskar mig men Vafan! Jag gör och har gjort allt jag kunnat för henne, köpte en Thailandsresa till oss förra året då hon hade en svacka ( vanligt för henne) jag är ingen pussy som ger efter och med mig hela tiden men nu är jag jämt så sååå trött efter allt arbetande och att ta hand om barnet så jag har bokstavligt talat 0 fritid själv, ingen egentid alls 0 där. Sover 6 timmar/dag och jobbar 11-12 timmar på ordinarie jobbet och sedan har barnet övrig tid i veckan. Helger har jag både barnet OCH jobbar samtidigt. Hur fan skall man orka. Önskar jag vore arbetslös ibland, vilken lyx för just mig i detta elände. ( ber om ursäkt till dem som faktiskt letar jobb)

  • Lör 25 okt 2014 14:07 #3

    Jag blir riktigt ledsen när jag läser att både du och ert barn blir drabbat av det här! Du förtjänar så otroligt mycket bättre!

    Många styrkekramar!

  • manfrs­thlm
    Visa endast
    Lör 25 okt 2014 14:09 #4

    släng ut fanskapet...en kärring som inte sköter sig ska ha foten direkt


    KIK: KRILLESTHLM1
  • enussu­ne
    Visa endast
    Lör 25 okt 2014 14:13 #5

    Du låter som en bra kille o hon en mindre bra tjej!

  • Tor 27 nov 2014 20:29 #6 +1

    Är det våld med i bilden ska man avsluta förhållandet direkt. Man får inte slå män heller, då är man inte riktigt frisk. Våldsam och äter antidepressiva med. kan aldrig sluta bra,,, rädda dig själv och barnet från år av elände.

  • Fre 28 nov 2014 06:19 #7

    Jag är imponerad av hur mycket tålamod du har haft.. men någonstans är de stop.. gör du inte de så kommer du gå rakt in i väggen... och då är de inte bra... de är bättre att få ett Slut nu.

  • Tor 1 jan 2015 11:52 #8

    Detta kan väl inte ha kommit som en överraskning? Som man bäddar får man ligga...

  • Sön 4 jan 2015 20:25 #9

    Hur går det för dig?

  • Ons 7 jan 2015 01:36 #10

    Skit I henne,, du är värd mycket bättre!!

  • Sön 11 jan 2015 01:26 #11

    Jag kan lite känna igen mig i vad du skriver även om det yttrade sig helt annorlunda för mig.
    Men något som jag tycker att det pratas för lite om är vilka humörsvängningar som kvinnor kan drabbas av efter graviditeten.
    Har hört flera som har blivit helt förbytta efter graviditeten.

    Någonstans måste du sätta ner foten.
    Börja med o ställ dig frågan om du känner att det finns något kvar som du vill rädda?

    Om det finns så skriv ner allt du anser att hon gör fel. Var noga med att skriva att "jag känner" "Jag tycker" osv. för när de säger att jag gör minsann inget fel så kan man trycka på att hon får mig att känna på det sättet.

    Prata med henne om hennes depressioner och se till att få hjälp. Man får tjata för att få hjälp inom Psyk!

    Om du inte vill rädda eller det inte går att rädda så se till o sköta allt snyggt.
    inga sura SMS eller brev inget skrikande. allt blir så mycket smidigare den dagen allt har lugnat sig och ni har delad vårdnad (Talar av egen erfarenhet här)

  • Sön 11 jan 2015 01:28 #12

    Som ett litet sidospår.
    Om allt barkar åt helvete o det blir vårdnadstvist.
    Se till att ha dokumenterat allt och börja redan nu.
    Spara idiotisk sms som hon har skickat m.m.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll