Gift och olyckligt kär i en mycket yngre kille

Vet din man om att du är ute o fikar med hans arbetskamrat ibland? Du verkar ju inte vara kär i din man iaf, helt klart. Han verkar vara bättre än ingen eftersom du inte vill vara ensam.

Men om du ändå verkligen VILL komma över den här andre mannen är mitt råd att sluta gå ut o fika med honom iaf. Eller bryt helt bara.

Min man vet att jag fikar men inte mina känslor. Jag älskar min man men kanske inte är riktigt kär längre. Fast vi har det bra, bråkar aldrig, så det är inte så att jag har problem med att vara ensam. Jag stannar för att det funkar bra och jag älskar honom. Funkade bra, just nu är allt väldigt jobbigt. Antar att du har rätt, att jag kanske borde sluta med fikat.

Jag trodde att man som erfaren 40-åring visste ungefär hur man hanterade sånt här men jag hade nog fel. 

Du bör givetvis sluta med fikat. Har du känslor för killen som du vill slippa är det enda sättet att helt enkelt inte ha kontakt med honom. Avvänjning helt enkelt. Det är svårt, kräver mognad.

Sen tycker jag iofs inte det är så förvånande att du får känslor för andra när förhållandet till din man verkar minst sagt svalt. De flesta människor vill ha mer passion i sitt liv än vad ett avsvalnat, långt förhållande ger. Välj hur du vill ha det.

Att bli förälskad i någon annan än sin man/fru är inget konstigt,det brukar avta eller dö ut om man inte fiskar efter mer,vilket du gör just nu.Du gör det man inte bör göra,att gå ut och fika med honom och facebooka.Det håller ju känslorna i liv.Bästa är att bryta den privata kontakten och hoppas förälskelsen försvinner.Kanske även prata eller göra något med din man?

Pinsamt. Och synd om din man, 

Varför är det pinsamt? Pga åldersskillnaden? Måste bara klargöra att det här med att fika sker väldigt sällan. Däremot har vi timslånga chat konversationer

Jag har varit i samma sits som du. Eller väldigt likt. Min flirt var intresserad från början, det var han som började ta kontakt och han fick jobba ett tag innan jag blev intresserad av honom. Men sen var jag fast. Och efter ett tag drog han sig ur. Vi hann aldrig träffas när vi var tända på varandra pga avstånd och att jag har svårt stt komma ifrån. Bra nu tror jag.

Men i somras var jag i samma sits som du är nu. Väldigt kär i en annan trots att jag är gift och har ett bra äktenskap. Jag tror att man kan bli det trots att man är i ett förhållande man är nöjd med. För det är ju knte alltid så kul.

Någon skrev att man borde veta hur man ska komma över någon när man är 40. Sant men samtidigt är det en ny situation. Mitt sätt att komma över killar tidigare har varit att träffa en annan kille och umgås mycket med kompisar. Inget av det funkar ju nu, det ska ju helst inte märkas att man har hjärtesorg. Så det är bara något som tas ifrån en, den roliga kontakten. Det ersätts liksom inte med något. Det tror jag är en anledning till att det blir jobbigt. Sen är det ju rätt länge sedan man var med om det också. Har liksom glömt hur det känns.

Vad är det hos honom du lockas av? För mig handlade det mycket om att han var yngre mer fri och mindre vardag.

En sak är säker; det går över!!! För varje dag som går är du ett steg närmare att leva i nuet med din man igen. Passa på att umgås med honom även om du egentligen hellre vill kolla om HAN är inloggad på fb. Gör saker så att du inte kan ha koll på det. Det bästa hade ju såklart varit att ta bort honom men sånt fixar i alla fall inte jag. Undvik honom om du kan och fixar det.

Nästa sommar tror jag att du kommer att undra vad du egentligen såg hos den yngre. Så börjar jag tänka.

Du menar alltså att ditt "lämna min man" beror på om den andra killen vill ha dig? Och att du stannar kvar för att du är osäker på den biten? Inte att du älskar din man trots att du säger det?

Sedan som du skriver verkar inte era fikastunder var den kritiska punkten även om du nog borde sluta med dem också. I alla fall om du är seriös i din önskan att hitta tillbaka till din man. Det som är problemet är era timslånga konversationer, vet din man om dem? Vad säger han om saken i så fall?

Sedan skriver du att ni började prata/umgås efter ett par månader, ni ska i så fall hållit på i 8 månader under vilka han haft tre förhållanden. Känns mer som om han dejtat tre under den tiden, hur mycket förhållande hinner man med på i snitt drygt två månader (då räknar jag inte perioderna mellan förhållandena han  eventuellt är singel heller). Eller hade han dem parallellt?

Hur som helst låter det inte som killen är vidare seriös på förhållandefronten men du har ändå tanken att lämna din familj (barn med i bilden?) bakom dig för hans skull? Om han nu ville det vill säga.

Jag var i samma sits ungefär. Ca 35 år. Långt förhållande nästan 20 år, sen vi var väldigt unga. Har nog aldrig riktigt fått "leva" ut med tjejer eftersom vi blev ihop så tidigt. På senare tid började jag helt enkelt sukta efter andra kvinnor... Älskar min fru enormt. Men rent sexuellt söka efter annat... det låter dumt, jag vet. 

Jag gick över gränsen och träffade en UNG tjej som jag hade messat via sajter, till en början bara sex men sen kom ju känslorna efter två träffar som ett brev på posten. Tokkär blev jag, och hon ville vi skulle ha ett liv ihop. Den nyförälskelsen som jag inte upplevt på 20 år var så stark att jag bara drogs med av bara farten. Trodde jag det var henne jag var kär i nu och min fru bara var någon form av "vänskap". Så jag skiljde mig. Kändes som det enda rätta just då.

Min nya unga flirt ville förlova sig, skaffa barn, flytta ihop m.m. Visst, vi flyttade ihop och vi förlovade oss, köpte ringar för flera tusen osv. Sen bara några dagar senare  så efter ett litet bråk så bara drar hon, klipper av all kontakt och säger jag skall aldrig höra av mig mer.

Jahopp. Ensam, hela livet i spillror. Och jag inser ju att jag är kär i min fru egentligen. Varför i helvetet gjorde jag som jag gjorde kan jag nu undra.

Hjärtesorg över två kvinnor på samma gång. Dubbel smärta.  Och JA, jag får skylla mig själv! Och man KAN vara kär i fler än en person, det är jag nu helt jävla övertygad om.

Oops, nu kom jag visst av mig. Kommer inte ihåg vad jag skulle skriva egentligen haha. Sorry.

Ja just det, att lämna din man för en yngre flirt som lovar guld och gröna skogar kanske låter bra för stunden. Men räkna med att det antagligen inte håller speciellt länge i det flesta fallen... inte för mig iaf.

Jag tror att du har helt rätt. När man tänker tillbaka så var det ju så när man var yngre. Struligt och folk betedde sig omoget, vilket inte är förvånande eftersom de är unga. Det är lätt att ta för givet att tryggheten som man väl ändå gillar i ett längre förhållande ska finnas där. Samtidigt som det ska vara kul och spännande. Tror att den ekvationen är svår att få ihop.

Bara att bestämma sig ts. Att äta kakan och ha den kvar fungerar nästan aldrig. Det bara är så. 

Det är ju egentligen två kakor det rör sig om...

Den gamla trygga kakan som är seg och räcker länge med en familjär smak, eller den nya kakan som är fräsch med ny smak, men som antagligen tar slut innan du hunnit tugga klart. :P

Lätt att ta det man har för givet. Vill din fd fru inte överväga återförening?

Tack så jätte mycket för ditt inlägg, så skönt att höra det kändes genast lite lättare. Det jag lockas mest av tror jag är, förutom utseendet, hans spralliga glädje. Han skrattar jämt, skojar och är glad. Allt verkar så enkelt. Min man är mer tystlåten och lite inåtvänd. Jag älskar min man och tryggheten men faller ändå för det här busiga glada hos honom. Som det känns nu förstår jag inte hur jag ska kunna komma över honom.

Oj, vilken mardröm! Tror du att din fru kommer kunna tänka sig ett liv tillsammans igen?

Kanske, men hur ska man få det att fungera efter ett sådant svek...