Har helt slutat att fungera. Skriker gråter drömmer in honom. Han blev bara 2 dagar. Mitt liv känns meningslöst. Mitt barn. Död.
Hur ska jag orka leva ett helt liv utan? Jag har 2 barn till men orkar inte ta hand om dem. Min bebis betydde allt. Han föddes i v 30 svårt sjuk. Han såg på mig. Han fanns hos mig vi möttes.. Och han försvann.
Det är ett halvår sen men inget känns bättre.
Jag kan inte ens föreställa mig den mardröm du lever i 
Jag är själv inte säker på att jag hade klarat något sådant.
Har du fått någon hjälp? Pratat med någon? Stöd från vänner och familj?
★*☆
Beklagar verkligen! Du behöver hjälp att komma vidare,kanske antidepp och samtal och stöd från andra i samma sits. Är du ensam eller vem tar hand om barnen när du inte orkar? Din bebis betydde självfallet jättemycket,men inte allt,du har två barn till som behöver dig. Inte bara närvarande zombie utan som en lycklig och glad mamma. Du ka komma dit,det tar tid,men det går. Minnet av bebben kommer finnas kvar,men inte ta över ditt liv. Ta hand om dig-dina barn har bara en mamma! 
Min man tar hand om barnen, huset, sitt jobb. Jag bara gråter o skriker. Orkar inte med ljud och stök. Min bebis... Kom tillbaks, jag gör vad son helst för att få ha dig hos mig igen.
Beklagar sorgen TS!
Att förlora sitt barn är det värsta som kan drabba en.
Vi förlorade vår dotter i v.25 pga en infektion hos mig. Det gällde mitt liv eller hennes och jag var inte ens i tillstånd att ta beslutet själv.
I många år var jag arg för att ingen valde hennes liv framför mitt.
Ilskan och sorgen. Smärtan... Den är obeskrivlig.
Det spelar ingen roll vad någon säger till dig nu eftersom det gör för ont. Du kommer bara att se honom ändå.
Du kommer nog behöva någon form av samtalskontakt. Vilken du väljer spelar inven till och tiden gör inte det heller.
Det finns en grupp på Facebook som heter själar säger aldrig farväl. Där finns det ( tyvärr) väldigt många mammor som förlorat sina barn. Stödet är oerhört bra oavsett om du vill prata eller följa från utsidan.
Om du vill får du gärna berätta om din lilla kille. E mig kändes det jobbigt att ingen ville prata om henne, det kändes som att Jon inte existerat.
Jag beklagar verkligen sorgen. Kan inte föreställa mig hur det ens känns och jag hoppas aldrig ens få uppleva det. Men jag blir så oerhört ledsen för dig och din familjs skull.
Jag har inga tips och råd att ge dig, även om jag hade det kommer inte barnet tillbaka. Däremot tror jag du måste få psykologhjälp för att kunna bearbeta sorgen.
Massa kramar
Nej ingen pratar om min pojke. Bara jag och min man. Alla bara frågar om jag fått tag i en psykolog. Jag går till en kbtpsykolog men det hjälper inte.
Nej ingen pratar om min pojke. Bara jag och min man. Alla bara frågar om jag fått tag i en psykolog. Jag går till en kbtpsykolog men det hjälper inte.
Jag tror folk är rädda för att prata om vad som hänt. Folk är obekväma med situationen och det är laddat. Jag förstår om du naturligtvis vill prata om din pojke med andra också. Han finns ju i era tankar hela tiden.
Har en pojk på 5 år. Han föddes extremt tidigt, vecka 24+1. Jag var orolig den första kritiska perioden att jag aldrig skulle få min son med mig hem. Men allt har gått bra. Så jag tänker, blev din pojk sjuk av något som hände under graviditeten eller efteråt? Hur stor var han när han föddes?
Vet du? Jag tror inte enbart psykologhjälp får dig på fötter igen. Kan du ha fått posttraumatisk stress? Får du någon medicinsk hjälp? Om du har medicin kan den behöva ändras. Finns ju föreningar för föräldrar som förlorat ett barn. Om du/ni inte är med i någon sådan förening kan det nog vara bra att träffa andra som gått igenom samma sak. Man kan få tips av andra som kommit längre i sitt sorgearbete, man har någon att prata om som gått igenom samma sak. Inget får naturligtvis din pojk tillbaka, men du kanske kan orka vara mamma åt dina andra barn.
Du har tagit dig ett steg vidare i din sorg genom att skriva här. Du kanske kan få någon stöttning av andra som vet vad det handlar om.
Han föddes i v 29+2, han hade haft dåligt med fostervatten och dåligt blodflöde en tid. Lungorna var mer påverkade än läkarna trodde. Alla andra barn klarar sig hur tidigt de än föds o hur lite de än väger.
Han vägde 780 g
Gör en plats för honom i ditt liv. Du är en trebarnsmamma nu och har rätt att vara det.
Prata om honom och gör honom verklig för dig själv och hela världen.
Hedra ditt barn och låt honom leva vidare i era livshistorier.
(Jag blev väldigt berörd av vad du skrivit här i tråden. Dina ord gjorde ditt barn till en stjärna på min himmel med.)
Har ingen erfarenhet av det du varit med om. Men känner hur avgrundssug i magen när jag tänker på det. Kanske för att jag har egna barn. Ofattbart och oåterkalleligt fruktansvärt.
Sköt om dig. Kramar.