Skall bli frisk från bulimi! Vill hålla mig smal.

Varför är det viktigt att klara det på egen hand? Kontakta vårdcentralen istället och sök hjälp.

Jag känner verkligen att jag har styrkan att klara det själv. Dessutom vill jag inte se mig som sjuk vilket jag skulle göra om jag gick till vårdcentralen. Tack för ditt svar ändå :)

Jag känner verkligen att jag har styrkan att klara det själv. Dessutom vill jag inte se mig som sjuk vilket jag skulle göra om jag gick till vårdcentralen. Tack för ditt svar ändå :)

Jag har arbetat med unga med bulimi under min praktik, då tipsade vi alla om en bok som heter Mattillåtet, titta gärna på den Den vänder sig både till personer med anorexia och bulimi och hjälpte mina klienter jättemycket!

Tack så mycket!! Ska leta upp den

Vet du vad, jag tycker att det är svinbra att du bestämt dig för att du inte kan ha det såhär längre. Fantastiskt! Men jag, som både haft ätstörningar själv och levt nära människor som varit riktigt illa däran, skulle ändå råda dig att ta hjälp. Jag förstår att du inte vill klassa dig själv som sjuk, vem vill det liksom. Och du skulle säkert kunna sluta kräkas på egen hand. Problemet är bara att risken är väldigt väldigt stor att du helt enkelt går från ett dåligt beteende till ett annat. Och då menar jag dåligt för dig. Du säger att du med träning och nyttig mat vill behålla din kropp och må bra, men tyvärr är det ganska sannolikt att du bara flyttar över problematiken till ett nytt område. Istället för att kräkas tränar du för mycket, äter "nyttigt" (dvs för lite) osv.

Tro mig, jag vet hur läskigt det är att tänka tanken att gå upp i vikt. Jag försöker inte säga att du ska lägga på dig 10kg och älska dig själv ändå. Det jag säger är att den styrka du har, den ska du använda till att be om hjälp. Så att du så småningom kan må bra på riktigt och nästan sluta tänka på mat, vikt och träning alls.

(Och nej, jag är inte tjock idag. Har strl 34 i kläder. Däremot mår jag väldigt bra och tänker sällan på vad jag stoppar i mig.)

Åh vad glad jag blev av ditt inlägg:)

Idag har jag inte kräkts alls sedan i lördags, inte heller ätit godis eller annan mat som jag hetsåt tidigare. Mår verkligen mycket bättre redan. Helt galet att det går så fort.. :)

Kunde varit jag som skrev under signaturen "Glutten". Det går att bli frisk själv men det krävs en hel del och man kan få många "återfall". Jag kom ur det hela genom att läsa på om mitt monster (som jag kallade det). I början (när jag kände mig oälskvärd och värdelös) spelade det ingen roll om mitt inre blev väldigt misshandlat och att tänderna ruttnade, men så sakta började det gå upp för mig hur mycket jag missade i denna världen om jag inte släppte den attityden. Att hålla sig smal är inga problem men jag är ju fortfarande väldigt mån om att räkna kalorier (äter idag ca 1900 vilket jag tyckte var hysteriskt mycket i början men blev snart överbevisad om att jag faktiskt kunde äta så mycket utan att gå upp i vikt) så jag kanske är lite "manisk" fortfarande. Har dock inte haft ett återfall på ca 7 år och mår bra. Tränar men nojar inte över om jag inte hunnit någon dag. Har alla mina tänder kvar och ser bättre ut nu (hår, naglar, hud, muskler) än vad jag någonsin gjort, det spelar dock inte jätte roll nu längre. Det som räknas nu är den respekt man får för sina inre egenskaper. Lycka till och vet att det kan bli bättre!

Vad härligt! Även om du skulle få ett återfall så vet du ju nu att det går att vända. Det är viktigt att komma ihåg det så att man inte ger upp om det skulle hända Sedan så är det faktiskt lättare att hålla sig smal utan bulimi om man äter bra och regelbundet. När man kräks så blir vattenbalansen i kroppen helt off och då blir man svullen och känner sig lätt tjockare än vad man egentligen är.

Tack för ditt svar uppskattas!! Nu har jag klarat mig i... två veckor på lördag!

Att sluta hetsäta och kräkas har gått ovanligt enkelt för mig. Jag antar att det beror på att jag verkligen gav mig f*n på att inte missa mitt ungdomsliv. Jag var så trött på att må dåligt över någonting jag själv orsakar. Så korkat. Det enda som kan kännas jobbigt är när jag, på film, ser vackra tjejer med bulimi. Då vill jag för någon sekund vara likadan. Sedan kommer jag på mig själv och tänker: jag - bulimi 1-0, och så håller jag mig upptagen så mycket jag kan. 

Hittills tror jag inte att jag har gått upp i vikt. Vågar inte väga mig men det ser bra ut; trots att jag äter!! 

Så, så glad.  Mitt liv är tillbaka. Det är superroligt och peppande att läsa era berättelser!! 

Jag var bulimiker i många år. Mellan 16och 25. Var liksom du besatt av att ha en snygg kropp. För mig fungerade nedtrappning bäst. Jag bestämde mig för att jag fick hetsäter och kräkas en gång per vecka. Så småningom blev det mer och mer sällan. Det var så krångligt och jobbigt tyckte jag, och magen kom i olag flera dagar efter. Det blev som en naturlig process. Jag fick annat att fokusera på.

Nu i efterhand är jag lite sorgsen eftersom det var så onödigt; jag är smal som en sticka trots att jag unnar mig vad jag vill ha.

Jag körde nedtrappning när jag slutade röka också (har varit rökfri i 7 år nu). Det tog också väldigt lång tid. Men för mig har detta varit det bästa.

Jag har aldrig sökt vård eller hjälp från någon.