Ni med bonusbarn och gemensamma

sex barn i familjen, bara ett av dom är gemensamt. 

Äldsta dottern fyller 20 och sen är åldrarna 16, 14, 13, 9 och 6 

bara den minsta som bor permanent här , dom andra kommer och går som dom vill . Vi har inget schema för barnen bor alla lågt härifrån så det är mest långhelger, skollov och sånt som kommer i fråga för resterande.   

så tre biologiska barn har jag  varav ett är gemensamt med maken.   Resterande barn är hans. 

Vi har inget gemensamt barn men är på g. Hur harvdet funkat för er? Har det stärkt familjen? Varot tärande? Han har ett barn på 13 och mina är 9 och 6.

för oss har det fungerat friktionsfritt mellan barnen, alla barn gillar varandra och vi har sluppit bråk och skrik. Både maken och jag har samma syn på uppfostran och regler , här fungerar vi som en enda familj . Det var det avgörande som gjorde att vi valde att skaffa ett gemensamt barn. 

Det som varit jobbigast är ju kontakten med exen där det skurit sig rejält emellanåt.  Och det kan vara ett tärande moment när man ska koncentrera sig på ett eget gemensamt barn.  Det har varit mycket svartsjuka när vårt gemensamma föddes och det blev ett tag mycket trista och tykna kommentarer och agerande från exen. Barnen fick plötsligt inte komma till oss med bebisen i huset för exen tyckte att vi inte brydde oss om dom osv osv...  Det löste sig till sist men var väldigt jobbigt. 

Det hra fungerat bra. Barnvakt för vår egen skull har vi aldrig haft. Men eftersom de gillade att ta hand om sin lillebror så passade vi på att ta promenader på tumanhand.
Men som alla syskon, de har bråkat (det spelar ingen roll att det varit över 10 års skillnad), myst, busat, lekt ihop.

Nu är sambons barn kring 30 och vår gemensamma är en tonåring och de är jättetighta med varandra.

Nä man är ju lite orolig... hur har det fungerat med de andra barnens föräldrar? Med trötthet och sådär under graviditeten?

Min sambos ex tyckte det bara var kul.

Bonusdotter på 12 år. 2 gemensamma på 6 och 3 år. Funkar inte alls. Speciellt mellan bonusen och 6-åringen. Bonusen kör med utfrysning, nertryckningar och ibland små sparkar, knuffar och så kniper hon dem. Hon säger rent ut att hon inte gillar dem Har sökt hjälp flera gånger men inget har tyvärr hjälpt.

Bonusdotter på 12 och gemensam på 4. Fungerar uselt. Bonus har aldrig gillat dottern "jag får inte tillräckligt med eeeeeegentid med pappa" - öhh..? Några kvällar i veckan räcker inte eller? Och så inte hennes ord för övrigt... Och dottern gillar nu inte henne. Ständiga bråk. Avundsjuk på folk som har storasystrar som bryr sig om och myser med sina syskon.