Utmattad och nere

Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag är verkligen mitt uppe i livet med allting kretsande runt mig, fru, jobb,4 små barn, hus, infekterade släktgräl som inte har enkla lösningar,  mm,mm mm. Så himla många måsten. Jag känner att jag på något sätt har gått in i väggen. Livet känns bara som en massa måsten. Hur orkar folk. Jag sitter och meckar och pular till typ midnatt för att få saker gjorda och sedan upp 4.50 och sätt igång igen. Då är det ändå dom grejer jag inte kan göra så mycket åt som är värst. Samtidigt känner jag att jag nog inte orkar mixtra med allt detta, men alternativet är ju liksom att falla ner i ett mörkt hål. Samtidigt känner jag att det inte går att vara nere riktigt om man tänker på hur bra vi ändå har det på något sätt. Det finns många som har det mycket värre.

Var bara tvungen att skriva av mig. Jag skulle vilja kunna få någon känsla av lugn, men det kan man bara drömma om känns det som. Någon mer som känner igen sig?