• Anonym (TS)

    Vad är värst, kejsarsnitt eller vaginal förlossning?

    Hej!

    I somras födde jag mitt första barn. Förlossningen slutade med akut kejsarsnitt efter överstimulation av värkar som inte ledde nånstans än hemsk smärta. Jag svimmade mellan varje värk och vaknade i panik varje gång jag fick en ny. Jag upplevde hela händelsen som väldigt brutal. Jag höll på i nästan 48 h innan de bestämde för kejsarsnitt. Just där och då var det så befriande med snittet, när epiduralen började verka var jag i himmelriket.

    Jag och min man har börjat prata om syskon men jag vet inte om jag kommer våga föda barn igen. Jag upplevde värkarbetet som fruktansvärt (för mig blev det ingen positiv smärta eftersom jag inte öppnade mig något). Å andra sidan var tiden efter kejsarsnittet hemskt. Jag grät varje dag för att jag inte kom upp ur sängen själv. Efter 2 veckor kom vi ut på den första promenaden runt gatan och det var knappt att jag kom hem igen.

    Så jag vänder mig nu till er som genomgått både kejsarsnitt och en vaginal förlossning. När var ni återställda (så pass att det kändes okej att gå en liten promenad ex)? Vilket av förlossningsätten föredrar ni?

    Jag var inte alls förlossningsrädd när jag var gravid, men efter den här händelsen vet jag inte ens om jag kommer våga bli gravid igen.

  • Svar på tråden Vad är värst, kejsarsnitt eller vaginal förlossning?
  • nozpa

    Första, vaginal långdragen historia. Men jag hade eda och det fördröjde samt tog ju bort den värsta smärtan. Men den förlossningen varade ungefär lika länge som din. Sedan kom hon ut.
    Mådde bra direkt. Efter 2 dagar åkte vi hem, och jag kunde gå ut och vara som vanligt. Inga smärtor, förutom lite ömt mellan benen då.

    Andra var en igångsättning som verkade gå som den skulle, men när jag var helt öppen och redo för att krysta typ, upptäckte dom att hon fick inte tillräckligt med syre, så det fick bli ett akutsnitt, eller ett omedelbart snitt heter det kanske? Ja, det skedde inom 10 minuter ca. Hade eda då med och tack vare den slapp jag sövas. Värsta upplevelsen i mitt liv. Men jag var livrädd för snitt innan, och så fattade man inte vad som hände.
    Efteråt mådde jag sämre än någonsin. Smärtan var fruktansvärd. Hade ont i ca 1 månad innan jag kunde gå, lyfta osv som vanligt utan att det gjorde ont. Nej fy tusan.
    Kanske att hela skräckupplevelsen ledde till att det tog längre tid att läka. Vet ej. Är inte så smärtkänslig egentligen. Själva förlossningen tog 8 timmar där.
    Minns inte ens när jag orkade med att gå ut. Det dröjde.

    3:e förlossningen, tvekade länge på hur jag skulle göra. Ville föda vaginalt med tanke på återhämtningen. Men visste inte om jag vågade OM det skulle bli ett snitt igen mitt i allt liksom.
    Bestämde mig för vaginalt. Och det var den bästa förlossningen av alla 3. Spontan vattenavgång, värkar som kom igång och på några timmar var han ute. Edan tog inte, men iom att det inte var långdraget så var det inte alls lika smärtsamt som första.
    Återhämtade mig direkt. Inte ens öm. Det var 2 veckor sedan jag födde. Och allt har bara varit perfekt. Den typen av förlossning jag önskar att alla fick uppleva, samt att man mådde som en prinsessa direkt efter. Första promenaden var efter ca 1½ dygn. När vi kommit hem.

    Det är mina upplevelser.

  • nozpa

    Stannade 3 nätter efter snittet. Fick gå på morfin inne på BB. Annars kunde jag inte ens vända mig själv i sängen. Minns dessa jädrans promenader i korridoren. Så fort morfinet slutade funka så säckade man ihop. Eller ja, fick stå o luta sig mot maken tills dom kom med mer morfin så man orkade ta sig 15 meter in i rummet. Blä.

  • Anonym (TS)
    nozpa skrev 2014-11-06 15:35:36 följande:

    Första, vaginal långdragen historia. Men jag hade eda och det fördröjde samt tog ju bort den värsta smärtan. Men den förlossningen varade ungefär lika länge som din. Sedan kom hon ut.

    Mådde bra direkt. Efter 2 dagar åkte vi hem, och jag kunde gå ut och vara som vanligt. Inga smärtor, förutom lite ömt mellan benen då.

    Andra var en igångsättning som verkade gå som den skulle, men när jag var helt öppen och redo för att krysta typ, upptäckte dom att hon fick inte tillräckligt med syre, så det fick bli ett akutsnitt, eller ett omedelbart snitt heter det kanske? Ja, det skedde inom 10 minuter ca. Hade eda då med och tack vare den slapp jag sövas. Värsta upplevelsen i mitt liv. Men jag var livrädd för snitt innan, och så fattade man inte vad som hände.

    Efteråt mådde jag sämre än någonsin. Smärtan var fruktansvärd. Hade ont i ca 1 månad innan jag kunde gå, lyfta osv som vanligt utan att det gjorde ont. Nej fy tusan.

    Kanske att hela skräckupplevelsen ledde till att det tog längre tid att läka. Vet ej. Är inte så smärtkänslig egentligen. Själva förlossningen tog 8 timmar där.

    Minns inte ens när jag orkade med att gå ut. Det dröjde.

    3:e förlossningen, tvekade länge på hur jag skulle göra. Ville föda vaginalt med tanke på återhämtningen. Men visste inte om jag vågade OM det skulle bli ett snitt igen mitt i allt liksom.

    Bestämde mig för vaginalt. Och det var den bästa förlossningen av alla 3. Spontan vattenavgång, värkar som kom igång och på några timmar var han ute. Edan tog inte, men iom att det inte var långdraget så var det inte alls lika smärtsamt som första.

    Återhämtade mig direkt. Inte ens öm. Det var 2 veckor sedan jag födde. Och allt har bara varit perfekt. Den typen av förlossning jag önskar att alla fick uppleva, samt att man mådde som en prinsessa direkt efter. Första promenaden var efter ca 1½ dygn. När vi kommit hem.

    Det är mina upplevelser.


    Tack för att du delade med dig! Det känns som om vi har liknande upplevelser runt snittet. Jag känner på ett sätt att jag vill föda vaginalt just för att jag har hört ifrån de som gjort det att de hämtat sig fort och snabbt varit på benen igen. Samtidigt är jag rädd för skador där nere och framförallt är jag riktigt rädd för värkarna.. Funderar på om man skulle kontakta barnmorskan redan nu för att prata om det här. Jag fick inte min vanliga barnmorska på återbesöket så jag känner att jag inte fått prata ordentligt om allt.
  • Anonym (Både)

    Jag har fött på båda visen.

    Kejsarsnitt var himmelriket. Blev akut snitt pga av blödning kl 13 på dagen. Snabbt, lugnt och smidigt. Var öm i nedre buken några dagar men inget mot hur ont jag hade i underlivet efter ettan. På fjärde dagen efter snittet var jag på mammafika, pigg och kry som inget hänt

    Efter min vaginala tog det 3-4 v innan jag kände mig ok igen. Blev sugklocka, klipp åt sidan på 1,5, cm, yttre press mm mm, kändes som jag blivit överkörd av en ångvält efteråt. Tom träningsvärk i armar mm.

    Väljer snitt alla gånger om om det blir en trea!

  • Coruscant

    Jag var duschad och uppe på benen 6 timmar efter mitt planerade snitt - och hade inte heller ont.

    Jag tror att vaginalt försök plus kejsarsnitt är värsta kombinationen - att kroppen och psyket tar ordentligt med stryk.

    Hade jag varit du hade jag försökt få ett planerat snitt - för att kunna förbereda mig, få det avklarat och återhämta mig.

  • Anonym (TS)

    Oj att det kan vara en sådan skillnad! Skönt att höra att vissa mår bra efter ett kejsarsnitt också.

    Det kan mycket väl vara så att jag hade mått bättre om jag inte legat med alla värkar först. Jag var så matt i kroppen att jag sov konstant i flera dagar efteråt och hade mkt svårt att orka hålla mig vaken. Var inte ens med på pku-provet för jag låg i som en koma.

    Jag har tänkt många gånger att jag skulle vilja be om ett planerat snitt. Får hoppas att jag får någon klarhet när jag pratar med bm.

  • minerva123

    Jag har gjort ett planerat snitt. Fantastisk upplevelse! Man kommer dit pigg och utvilad i motsats till akutsnitt där man ofta kämpat i timmar och är utmattad från start. Jag satt på sängkanten och åt middag 4 timmar efter snittet och var uppe och gick 5- 6 timmar efteråt. Ville duscha redan då, men fick inte för personalen. Tog Alvedon + Naproxen (receptfria medel) i 5 dagar och slutade sedan. Första dagarna fick jag tänka på tekniken när jag skulle upp ur sängen (vända sig på sidan och ta hjälp av armarna), men efter det var det inga större problem än att det stramade och ömmade lite vid hastiga rörelser. Jag måste sannolikt snittas med nr 2 också och tycker faktiskt det ska bli jätteskönt!

  • Oväsen

    Första förlossningen blev det akut kejsarsnitt då mon dotter visade tecken på syrebrist. För mig var det fruktansvärt då jag verkligen inte ville bli snittad. Jag hade väldigt ont under en väldigt lång tid och det tog lång tid innan jag kände att jag kunde fungera normalt.

    Min andra förlossning var rena himlariket mot första. Födde vaginalt och kände mig som vanligt på en gång. Hade inte speciellt ont, lite öm i underlivet, och kände mig fylld av kraft istället för att känna sig sjuk Om jag gjorde efter snittet.

  • Anonym (TS)

    Tack för att ni har svarat :)

    Det verkar som om de med planerade snitt i genomsnitt mår bättre än oss som fått akutsnitt. Antagligen just för att man är utvilad och vet i förväg vad som kommer hända. Det får mig att känna lite hopp om att ett planerat snitt kan upplevas bättre än det jag redan genomgått.

  • Anonym (Två snitt)

    För mig blev det med första vaginal förlossning som slutade i akutsnitt och det var vidrigt. Eller det var ok fram till snittbeslutet. Men under snittet var jag skräckslagen och flera veckor efter hade jag ont hela tiden och sen ännu längre när jag nös eller liknande. Inför andra hade jag samma tankar som du, men valde tillslut planerat snitt och det var en helt annan upplevelse. Lugn och ro och personal som hade tid med mig också under själva snittet och en helt annan återhämtning efteråt.  

Svar på tråden Vad är värst, kejsarsnitt eller vaginal förlossning?