sambon skämmer bort/curlar mina barn

Skojar du? Det är väl bara att vara nöjd över att han engagerar sig i dina barn?

Om han tycker det är roligt och barnen är glada och uppskattar det han gör och inte är otrevliga och krävande så är det väl lugnt? När man inte är förälder på riktigt har man lite större frihet att curla lite. Det är skillnad om de kräver olika maträtter etc.

Han gör det av godhet. Inte för att något av barnen kräver det. Och givetvis är jag jätteglad över det.

Är bara lite 'rädd' att barnen så småningom kommer börja kräva/förvänta sig denna uppassning.

I dag hade äldsta dottern först träning och skulle sedan till pappan. Sambon skjutsade henne på träningen och tog hennes cykel på bilen för hon skulle cykla 5 km till pappa sedan.

Nu fick jag veta bara av en slump att sambon plockat upp dottern från träningen också och skjutsat till pappan för han var ändå ute med bilen och hade tyckt sig se en isfläck på vägen ( 6 grader varmt ute) och var rädd hon skulle cykla omkull annars. Han gör det liksom helt naturligt. Varken för att ställa sig in eller för att hon krävt det.

Men hur kan detta vara ett problem för dig?

Jag tycker att du ska vara jätteglad över hans engagemang!

Det är på inget sätt ett problem idagsläget. Funderar mer om det kan bli negativt i framtiden

Låter som en perfekt pappa ju, ni har inte planerat något gemensamt barn ;)

Jag förstår vad Ts menar. Har själv en bonus son på 16år där föräldrarna gör ALLT.

Skulle de mot förmodan inte göra det så kräver barnet det tills de gör det.

Ts menar nog också om hennes man kommer att tröttna eller rättare sagt inte orka stötta ställa upp på detta i längden.

Man går in till 100% för att sedan inte mäkta med.

Han är snäll men många ungar idag styr de vuxna. De orkar träna fyra dagar i veckan men inte cykla två kvarter bort. Allt är vi vuxnas fel som stöttar hjälper och ja jag vet inte vad? För barnets skull.

Bonus här är världens goaste o snällaste tills det inte blir som bonus vill.

Det behöver inte per automatik bli så som du beskriver. Utan om föräldern inte gör mer än denne orkar och vid behov säger ifrån, t ex idag orkar/vill jag inte skjutsa så lär sig barnet också ta hänsyn till föräldern. Sedan tror jag om man som förälder redan från början inte ställer krav på att barnen, när de kan,  tar sig själva till träningar, så blir utgångsläget ett annat.

Fast jag förstår dej ts, man vill ju uppfostra sina barn och jag gillar inte fjantande och curlande med varken min lille son eller bonusbarn varken med mat eller annat, däremot så får man gärna curla med kärlek:) har haft flera diskussioner med min man om att han ska sluta göra allt åt barnen, ändå så uppfattas han som sträng och hård men det gäller verkligen inte barnens självständighet. Var borta några dagar och när man kommer hem så kan inte 2 åringen längre äta själv, inte leka alls själv, inte hjälpa till utan att bli frustrerad och förstöra. Bonusen den äldre fick lära sig knyta skor och klockan när han var 11 år:( den mindre bonusen är helt beroende av att bli underhållen och är mest som 2 åringen. Sedan blir de för jobbiga och då skäller han på dem. Älskar min man mest i hela världen men jag avskyr att lämna honom med barnen för mycket. En vecka utan honom så kan barnen helt plötsligt massor och jag har inte skällt en enda gång utan gett utrymme och positv feedback.

Jag och biopappan har vart ganska hårda med barnen när det gäller ex cykla till träningen. Speciellt äldsta dottern ska gärna träna alla sporter som finns och under tiden jag levde ensam hann jag helt enkelt inte skjutsa överallt.

som någon skrev är jag lite rädd att min nya ska tröttna så småningom men då har han ju redan skapat denna vana hos barnen.

samtidigt vill jag inte förbjuda honom att göra som han gör heller då det känns otacksamt