Se alla ni som är beroende av cerat/lypsyl!!
Hej allihop!
Jag håller på att försöka avsluta ett förbaskat välkänt beroende. Jag vet inte varför det blev just idag, här och nu. Men jag antar att jag bara råkade bestämde mig sådär plötsligt när jag låg i soffan och bara stirrade upp i taket en stund.
I mer än sexton långa år har mitt lypsylberoende varit ett faktum. Det är en lång tid, vilket har förstört mina läppar totalt. Jag smörjer in läpparna och huden runtom med lypsyl nästan var femte minut. Även nattetid blir det flera gånger. Jag har alltid mer än ett lypsyl på mig i fickan, och händer det att jag glömmer det eller tappar bort det blir jag vild av panik. Halva vardagen går åt att leta efter lypsylet, och den vanligaste meningen till min man är: "har du sett mitt lypsyl!?!?".
Det har tagit över mitt liv totalt. Det är viktigare än min mobiltelefon, mina övriga prylar och ja.. nästan viktigare än min familj. För jag har haft tankar på vad jag skulle välja om jag fick välja mellan lypsyl och familj. Jag har dragit slutsatsen att utan lypsylet skulle jag troligtvis ta självmord för så ont gör det utan. Jag har skrivit lappar och lagt i plånboken om hur viktigt det är att vårdpersonalen smörjer in mig ifall jag skulle komma in medvetslös eller lamstum. Jag har svettats av oro inför ålderdomen. Tänk om jag blir dement? Då kommer jag särkerligen bli en arg tant som springer runt och letar efter något som är livsviktigt samtidigt som jag inte minns vad det är som är så viktigt. Min man har flera gånger påtalat att det där lypsylet kommer bli vår skilsmässa en dag.
Hur känns det då att vara utan? Det kan inte förklaras i ord. Jag har varit beroende av både nikotin och socker - dessutom slutat med båda delar. Men inget av detta kommer i närheten av hur otroligt svårt det är att vara utan mitt lypsyl.
Så idag har jag påbörjat kampen mot de här långa åren, fastklistrad vid mitt lypsyl. Jag har inte orkat läsa på så mycket om ämnet, men jag förstår att det är viktigt att inte bli beroende av något annat heller.
Jag började med att göra en riktig peeling och skrubbade alla porer runt munnen fria från alla lypsylrester. Såklart blev det snustorrt, så pass att jag knappt kunde dra ett andetag. Jag tänker ju att nu när porerna blir fyllda av ren luft istället för att vara igentäppta måste det kanske bli så här. Men jag tog ändå lite Miniderm som är mot torr hud och smörjde in ett tunnt lager. Genast är den sköna känslan av att kunna le och grimasera tillbaka. Nu har jag bara behövt använda detta EN gång. Och detta var för mer änFYRA timmar sedan!!! Jag skulle kunna smörjt in läpparna ungefär 40 gånger tills nu, men inte en enda gång har det behövts!!!!!
Min plan är att bara smörja med pyttelite miniderm kanske innan natten om det behövs, annars inte. Max en till två gånger per dag för att sedan tunnas ut och avslutas helt när huden är lite mindre torr.
Jag SKA klara detta! Behöver råd och stöd - och kanske är det någon annan stackare som är lika beroende som mig? Häng på mig och kämpa tillsammans med mig!
Lypsyl - du kan dra åt skogen! Jag vill aldrig mer se dig!