Relationer mellan professionell person och "klient" - erfarenheter?

                                                                                

Skulle säga att om man som professionell inleder en relation med en klient eller dylikt (som dr fall du nämner som exempel) är man inte professionell och sen begår man i de flesta fall tjänstefel. Känslan jagfår är att har man gjort det en gång så hähänder det nog igen.

har själv varit förälskad i en professionell utövare jag varit i kontakt med men denne var professionell och höll sig på sin kant tack och lov.

Det är inte helt ovanligt att känslor vaknar när man tex går i terapi det finns till och med ett ord för det men minns det inte nu.

Jag upplever en kärlek gentemot en professionell utövare, och vi har pratat om att avsluta den professionella relationen och gå vidare privat. Vi tycker om varandra, och har känt varandra i många år. Alla säger att detta är fel, men herregud vi är ju bara människor. Ska man avstå från någon som man tror kan vara den rätte bara för att relationen inleddes på ett annorlunda sätt? Däremot måste man nog vara beredd på att man får börja om lite från början i den privata relationen, dvs avhålla sig från sex och försöka lägga upp grundregler för vad som gäller så att klienten kan känna sig känslomässigt trygg. Känner klienten sig underlägsen och behövande från början skulle jag inte rekommendera att gå vidare, då blir det destruktivt. Frågan är förstås om klienten verkligen kan känna sig stark ändå, vilket beror mycket på den professionelle, och dennes behov av att känna makt. Åldersskillnaden bör nog inte heller vara för stor.
Hur är din situation?

Nej, klart vi "bara" är människor och att känslor kan uppstå. Däremot är det även vanligt att det är ett professionellt etiskt snedsteg att göra detta. Många som befinner sig i den professionella sitsen kan få sparken eller få negativa konsekvenser i sitt arbete - oavsett hur ärliga och mänskliga dessa känslor är. 

Jag håller med dig, men tror du inte att det kan fungera om man gör sitt yttersta för att göra allt rätt. Avslutar den professionella relationen helt innan man agerar på några känslor, och därifrån börjar man om från början i en privat relation och försöker att ta det därifrån? Det är viktigt att man verkligen är respektfull i utmaningen som det faktiskt innebär och tar den på fullaste allvar. Båda måste vara beredda på att göra eftergifter, eller vad tror du?

Ja, klart det kan fungera. Och ju mer "korrekt" man sköter situationen desto större chans. Sen beror det givetvis även på vilken typ av professionell relation det är. En lärare och elev på en vuxenutbildning har inte samma beroende till varandra efter avslutad professionell relation som exempelvis en psykolog och patient. 

Att som professionell falla för sin klient eller tvärtom händer, och det är inget fel i sig att få känslor. Att däremot agera på känslorna är högst oprofessionellt och oetiskt, och vill man satsa på känslorna och ta reda på vad som kan utvecklas måste den professionella i relationen dels avsluta det yrkesverksamma förhållandet till klienten (dvs sluta vara läkare/biståndsbedömare/psykolog/lärare eller vad det nu kan vara), dels berätta för sin chef vad som händer och vad som ligger till grund för det hela. Sedan kan vederbörande agera på sina känslor. Men det är fortfarande problematiskt - det är inte sällsynt att den som varit i beroendeställning fortfarande känner sig vara det trots att man försöker ha ett jämställt förhållande utan makstrukturen som förelåg från början.