Får man känna så här?

Fick idag reda på att min fem år yngre bror väntar sitt tredje barn. Själv har vi kämpat med att få ett barn och har gjort en lyckad ivf med en dotter som resultat. Kämpat med syskonförsök i 1.5 år och är uppe i åtta insättningar som bara har misslyckats. Om vi hade lyckats på det sista vi gjorde hade det blivit ett majbarn, precis som det blir för brorsan nu... Efter sista försöket så blev allt jättejobbigt och jag har varit sjukskriven till viss del nu i två månader. Skäms över att känna som jag gör men kan inte låta bli att känna mig så jävla misslyckad. Varför kan inte vi få fler barn när andra bara kan bestämma när de ska ha sina?

Ville bara skriva av mig lite...