Rädd för att stressen påverkar bebisen

Beklagar verkligen det du går igenom. Jag drabbades själv av två cancerbesked i min närmsta krets under graviditeten. En lever en avled. Jag hade dessutom oerhörd stress och press på mig på annat håll. Så mkt att jag avbokade bmbesök för att jag inte hann. Sista månaderna hade jag svår ångest och grät ofta.

Oroa dig inte, ut kom en frisk bebis som var hur lugn och glad som helst. Men!! Ta hand om dig. Stunder av återhämtning är jätteviktigt. Lägg dig och lyssna på avslappning, gå på massage eller bara mys med magen. Kosta på dig fina stunder trots din sorg. Kanske sjukskrivning en tid vore bra? Styrkekramar till dig och bebisen

Tack så mkt för dina fina ord!

Vi har vetat om i över ett år att hon en dag skulle gå bort i sin sjukdom, men så snabbt som de gått de senaste två månaderna har gett oss alla en chock. Nånstans kanske man också hade lite hopp och när de dör ut känns de mer på allvar och man gripa av panik. Jag hade ju trott att jag skulle ha min mamma i bra många fler år än Mina 28 =(

Är redan sjukskriven, får försöka finna stunder att koppla av på som du säger, även om det är svårt. Bara så rädd att min sorg när hon reser vidare kommer skada bebisen, samtidigt är de svårt att hålla inne all gråt och alla känslor

Oroa dig inte för din bebis. Runt om i världen föds barn av mödrar på flykt, mödrar i fängelse, fullt friska barn. Naturen har ordnat det så klokt så att den ser till att barnet skyddas i första hand.

Ta hand om dig själv så mycket du kan, jag som mor och farmor kan garantera att det är det din mamma vill.

Det är tungt att bli föräldralös, oavsett när det sker. Dina drömmar om att ge din mor ett barnbarn, att få ha en med och glädjas under barnets uppväxt kommer inte att bli verkliga.

Livet är orättvist ibland. Din mamma kommer att finnas med dig i dina minnen. Att vara mitt i stor glädje och stor sorg på samma gång är säker förvirrande, man vet inte riktigt vad man känner. Acceptera alla känslor som kommer..

Livet blir bättre!

Tack för dina kloka och snälla ord!

Verkligen jobbigt att känna sorg för en person och lycka för en annan samtidigt. Så hemskt att hon inte kommer få hinna träffa sitt andra barnbarn som hon längtat så efter =( min äldsta är 6,5 år såå hon har längtat länge efter en till bebis i familjen och nu missar hon de. Det gör riktigt ont!!!

Tror också att det ä bättre att låta känslorna komma ut när de behövs istället för att bita ihop