Amanda84 skrev 2014-11-17 14:37:53 följande:
Vi gungar på "kompis"-gunga! Alltså en sådan där där man kan ligga i. Han är ganska lång, 68 cm så han kan även sitta en kort stund i en vanlig bebisgunga. Han kan sitta med stöd, och sitter man i babysitter eller upppallad i soffan så kan man banka med en krita på ett papper. Jag tror inte alls att det är särskilt avancerat. Ungen ritar ju inte gubbar eller sitter på en vanlig däckgunga och gungar själv... 
65 centimeter skulle det vara, inte 68 
Jag tror att man måste försöka hitta ett system som strukturerar dagarna som gör att man inte tröttnar eller blir uttråkad. Jag har en "lista" i mitt huvud som jag plockar saker ifrån när jag inte vet vad vi skall göra eller om han inte är nöjd med att ligga i famnen/ligga på golvet under babygymmet, eller när han inte längre vill ligga på mage på golvet. Listan är framförallt välbehövd när det ösregnar ute och jag inte har lust att gå ut, men vi gör nog faktiskt nästan alltid alla de sakerna på en dag, även om vi har varit ute ett par timmar också, när jag tänker efter. En dag är lång och när han inte sover eller äter så måste man ju hitta på något att göra. En bebis har ju inte fokus långa stunder. Varje sak är oftast inte rolig mer än 3-5 minuter.
Listan ser ut ungefär så här:
- sjunga sånger, med och utan rörelser
- ramsor med rörelser till
- banka/dra med kritor mot ett papper
- vara i famnen och dansa till musik
- läsa böcker
- ligga under babygymmet
- leka/bita/dra i leksaker
- jag ritar på whiteboarden, han tittar på (stora glada ansikten är jätteroligt att titta på!)
- tittar tillsammans och sjunger med i "Babblarna" på youtube.
- han bankar på ett leksakspiano
- vi leker tittut
- han tittar på när jag lagar mat eller hänger tvätt. Jag visar och berättar vad jag gör samtidigt, annars blir han uttråkad.
- han ligger mot mina knän när jag blåser honom på magen, pussar på händer och fötter och gör olika ljud.
- ibland är det mysigt att ligga på mage i bara blöja mot mitt bröst medan jag stryker honom på ryggen
- han tycker också att det är roligt när jag håller i ett flygplan ovanför honom som jag "flyger" runt med och sedan riktar planet mot olika delar av rummet samtidigt som jag berättar vad flygplanet "ser": "Nu startar planet från magen/benen/fötterna - flyger mot soffan - och sedan ser piloten spegeln - och fönstret - och klockan - och tapeterna- och nu, ja, nu, nu, ser han [barnets namn]!" och så flyger jag ner med planet mot sonens mun och planet "pussas". Då skrattar han högt.