Snart bostadslös och soc sa "Då får man bo på gatan"

Du behöver börja med att sluta skylla ifrån dig på allt och alla. Du borde givetvis ha haft en heltidsjobb (förutom under mammaledighet förstås) det har ju inte med din man att göra!

Sen borde du naturligtvis betalat hyran för lägenheten och själv krävt hyresgästen.

Nu ska du jobba, tjäna pengar och leta boende. För det är så man gör.

Ja, nu sitter du ju i en jäkla dum sits men faktum är att du är vuxen och måste ta ansvar för ditt eget liv.

Om barnen är era gemensamma så anser troligen soc att de kan bo hos pappan. Ditt boende behöver de inte reda ut, det får du som vuxen göra själv. Är barnen bara dina måste de ordna någon form av boende men inte förrän ni verkligen ÄR hemlösa. Och då kan det bli vandrarhem. Soc har inga lgh står utan de har möjligen vissa lgh för såna som inte kan ha kontrakt själva och nej, du hör troligen inte till den kategorin.

Så, andas, ställ dig i bostadskö samt ring alla värdar och berätta din sits, men troligen är din svarta andrahandsuthyrning ett större problem än din hyresskuld. Kanske finns det något fritidsboende som du kan få hyra lite billigare nu om du vill hyra en längre tid? Kolla på blocket, de flesta är ju vinterbonade.

Två med näst intill samma signatur. 

Självklart så har man ett eget ansvar, vilket även jag förstår. Så det är det jag tar ett eget ansvar att försöka ta mig ur ett destruktivt förhållande. 

Har faktiskt inte skyllt ifrån mig nånstans vad jag kan se. Fast det är säker lätt att se det så. Speciellt om man inte har någon erfarenhet av att leva i ett förhållande där det förekommer psykisk misshandel. 

 

Nu var det så att hyresgästen tyvärr hade ansvaret för hyran och jag blev kontaktad när 2:a hyran uteblev. 

 

Tyvärr så kan jag säga att det har med min man att göra, när en människa är manipulativ och gärna ser att jag hellre är hemma med barn och hem och han ska var den som till större del försörjer så i ens lilla bubbla så känns det "rätt"
Vid tillfälle när jag även fått jobb, så slutar det med sura miner och att jag då flörtar och ligger runt på arbetstid.
Att jag då i ett sånt läge kanske  borde ha struntat i dessa påståenden kan man tycka. Återigen kanske lätt att säga när man inte sitter i den sitsen. 

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Sen detta med jobba, självklart så jobbar jag även söker jobb. Är tyvärr inte det lättaste att få tag i. Nej jag är absolut inte kräsen utan tar det som finns. 
Svårighet med vissa jobb eftersom jag inte kan jobba obekväma arbetstider. 
Eller t.ex callcenter med en dålig grundlön är tyvärr inte heller så aktuellt.

Ja som sagt det är jag medveten om. Både att det är en dum sits och ansvar. 

Att barnen ska få bo med pappan är uteslutet tror jag även från soc sida eftersom han inte mår bra psykiskt och till och från hotar med b.la självmord. 
Super och tar droger. Sen har ett ett humör som är väldigt instabilt. 

Jo jag har bekanta i min krets som fått bo på vandrarhem. Men det denna socialdam sa känns inte okej att man säger. 
Som jag skrev så vet jag att soc inte har bostäder och inte är någon bostadsförmedling, men har personer hamnat snett speciellt då dom som hamnat i destruktiva förhållanden så anser jag att dom borde ha något ansvar.
Att samhället är galet och t.ex hjälper människor med missbruk ect och inte ger hjälp till familjer känns helt galet. Men det är bara min åsikt. 
För det har man sett många gånger att barnfamiljer många gånger kvinnor som levt i förhållanden där där misshandel förekommer, ramlar mellan stolarna. 

Sen bor jag tyvärr i huvudstaden där det är lite hårdare klimat när det gäller både jobb och bostäder. 

Men ska lusa alla annonser och bostadssidor. Väldigt svårt att hitta något med dessa ockerpriser och korttidsboenden. 

Eftersom jag nu inte har denna inkomst (för tillfälle) att pynta upp den hyra och deposition som brukar krävas 

Tack för era svar.

Du måste sluta skylla ifrån dig, det är du själv som har satt dig i den här situationen. Socialen är ingen bostadsförmedling. Börja med att söka andrahandslägenheter, kolla Blocket och olika webbsidor för andrahandsuthyrning. Ställ dig i bostadskö, det hjälper inte nu, men det är bra för framtiden. Hör runt med alla du känner om de vet någon som hyr ut i andra hand eller hyr ut ett rum.

Jättejobbig situation för dig, verkligen! Starkt att du vågar bryta dig loss!

Men nu måste du börja ta eget ansvar för försörjning och boende. Socialen ger inte bort lägenheter och väldigt många människor har i någon period bott hos sina föräldrar, hos en kompis, hyrt ett litet rum och liknande. 

Ställ dig i hyresköer, ring värdar, sök Blocket, Facebook och prata med folk du känner. Att bo hos en släkting ett par veckor för att sedan bo hos en kompis en månad är väldigt vanligt, även för hela familjer när man är mitt emellan boenden eller bara när egna boendet renoveras. Hör dig för bland vänner och släkt! Kanske någon som ska ut på långresa eller nån på jobbet som har ett barn som bor hemma men nu ska iväg och plugga efter jul? Kan barnen sova hos mormor ett par veckor och du på en kompis soffa? Inte optimalt, men bättre än gatan och funkar en kort period. Hört om många som funderar på att hyra ut sin sommarstuga, ett rum eller en liten stuga på tomten men som inte tagit tag i det ordentligt. Vid en direkt fråga av en vän man litar på kanske det faktiskt kan bli av.

Hyresskulden är knepig, men kanske finns det privatvärdar som ser mellan fingrarna. Eller om du hyr i andra hand, då kan det ju funka bra ändå. 

Det är inte optimalt att bo på vandrarhem med barn, men det är klart att det GÅR under en period. Och handen på hjärtat - om socialen lovade dig en bostad nu, en månad i förväg, om du inte hittat en själv, hade du verkligen gjort allt i din makt för att finna en på egen hand? Kanske, jag känner inte dig. Men många, många hade lättat lutat sig tillbaka, gjort några små försök att hitta boende men inte mer, och återigen fallit tillbaka i ett "någon-annan-tar-ansvar-för-mig-beteende"

Hoppas det löser sig!

Jag tycker att du har fått konstiga svar i den här tråden.

Självklart har du ett eget ansvar, men det finns ingen anledning att anta att du är en sådan person som vägrar ta eget ansvar, och därför förstår jag inte de spydiga kommentarer du fått om att du borde gjort det ena och det andra. Du sitter uppenbarligen i en jobbig sits nu, och oavsett vad kan du inte ändra på det som skett.

Sedan när blev Familjeliv Flashback liksom?

Personen på kvinnojouren betedde sig riktigt uselt, socialtjänsten kan jag inte svara för eftersom de har sina regler att gå efter, men man kan önska att de var lite mer mänskliga i sitt bemötande.

Har du släkt eller vänner som du kan vara inneboende hos? I så fall räknas det ju åtminstone som att du har eget boende vilket gör att du inte hamnar utanför systemet så att säga. Ifall du behöver extra stöd en tid framöver.

Jag känner att du framför allt kan komma att behöva psykiskt och känslomässigt stöd, och det kan vara en bra idé att få kontakt med en psykolog och kanske t.om. en kurator för praktisk hjälp eller rådgivning.

Det är möjligt att få hyreskontrakt även med kronofogdeskulder, kolla med privata värdar, men fråga innan du går och tittar på en lägenhet, annars kan de bli sura. Jag är inte säker på hur det är om du har hyresskulder hos fogden, men du kan i alla fall göra ett försök. Detta känns dock som att det kan dröja ett tag och eftersom du ska vara ute inom en månad föreslår jag att du tillsvidare skriver dig hos en förstående vän eller släkting så att du har en adress, det är mycket viktigt.

Sedan hoppas jag att du bryter all kontakt med mannen, han har inget gott att ge.

Lycka till.

Jobb på ett callcenter med dålig grundlön är bättre än inget jobb alls. Du kan leta boende vart som helst i Sverige (och JOBB), inte enbart i Stockholm där det som du säger kan vara både svårt och dyrt. Igen, bättre med ett boende någonstans än inget alls.

Och socialen kan mycket väl tycka att barnen kan bo hos pappan, om de anser att förutsättningarna är bättre där än hos dig. 

Tycker du verkar lite blåögd och tycker du får anstränga dig ännu lite mer. Sök på McDonalds/BK, städjobb, kommunen, gå runt och knacka dörr i affärer/restauranger/diskjobb/lager - vad som helst!

Men nej, det är inte ok att säga "då får man bo på gatan". Men klart det funkar att bo på vandrarhem tillfälligt. Igen, bättre än inget.

Lycka till. 

Vi lever nästan exakt samma liv. Ta inte åt dig av svaren som är dåliga.

Man har svårt att planera och hitta lösningar när man får höra hur värdelös man är, folk förstår inte hur det känns och hur dåligt man mår.

Det anses finnas två underliggande anledningar till att folk är bostads/hemlösa - individuella och strukturella.

De individuella är betalningssanmärkningar, oförmåga till planering, fattigdom, osäker arbetssituation etc. De strukturella är dålig bostadsplanering och otillräckligt bostadsbyggande, rasism, fattigdom, lågkonjuktur och hög arbetslöshet etc etc.

Det är rent ut av sagt elakt att helt och hållet skylla en persons hemlöshet på individuella faktorer. SÄRSKILT i en STORSTADSREGION där bostäderna inte räcker till även om ALLA var skötsamma samhällsmedborgare.

Men nej, socialtjänsten har tyvärr inte något särskilt stort ansvar för kommuninvånarnas bostadsproblem.

TS påstår att hon inte skyller ifrån sig men i trådstarten skriver hon faktiskt att det är hennes man som har satt henne i en beroendeställning, inte att hon själv valde att sätta sig i beroendeställning. Det finns inga andra råd till ts än att hon måste börja ta eget ansvar och börja lyssna på hur saker går till i världen avseende vem som ska göra vad och vad som ska göras av myndigheter. Ingen ska bli oförskämt behandlad och jag tror inte att det är vanligt att någon blir det om man bara tar till sig vad som sägs utan fortsätter att älta och tjat trots att man har fått besked om hur det ligger till. Jag tror att den personen som var otrevlig mot ts till slut tröttnade och vräkte ur sig det där med att bo på gatan. Inte lämpligt, men förståeligt.

Tack för ett positivt inlägg det uppskattas. 

Ansvar tar jag definitivt, men ibland känns det som man springer handfallen rätt in i väggen. Men visst kan jag förstå att människor som inte varit i en sådan situation kan sakna förmåga att förstå. 
Det handla inte om att skylla ifrån sig med det jag skrivit, utan bakomliggande saker att situationen är som den är. 

För mig är det oförståeligt hur man som person som jobbar med utsatta kvinnor kan bete sig som hon gjorde. 

Tyvärr så har jag ingen släkt som jag kan vända mig till. Vännerna som jag jag har (få som är nära) kan tyvärr inte hjälpa till. 

Att få prata med någon kurator eller liknande skulle vara något.
När jag var i kontakt och på besök på kvinnojouren så  skulle dom ordna en tid, men hörde inget mer om det. Men måste nog ta tag i det igen. 

Jag ska kolla med privata värdar och se hur dom ställer sig till min situation. 

All kontakt kan jag inte ge upp eftersom vi har barn tillsammans och jag vill inte att hen ska hamna i kläm. 

Tack igen för ett positivt stöd

Det har du absolut rätt i.  Men tanken är att man ska ha råd att ta ett jobb som är sämre betalt. 

Jaha så man ska ta pick och pack och flytta, hur tänkte du då när det gäller barnen? Att jag ska ta dom från deras pappor ? Eller du kanske menar att jag ska avstå att träffa mina barn ?

Fast nu är det så att förutsättningarna är inte bättre, iallafall inte med nuvarande pappan. Känns inte stabilt när personen i fråga är psykiskt instabil och hotar att ta livet av sig om vartannat, eller tar till flaskan när det det är uppförsbacke.

Kan informera om att jag söker minst 3 jobb om dagen + att jag tar alla extra jobb som finns.

Men tack för feedback och lycka till.  

När man är i ett känslohav är det tyvärr inte det lättaste att inte ta åt sig. 

Ja det är jätte svårt att hitta lösningar när man kämpar med att hitta energin för dagen. När man var dag får höra vilken lite patetisk människa man är och ständigt bli nedtryckt. 
Tack för omtanken  du får gärna skriva i tråden om du behöver skriva av dig

Har jag valt det själv ? möjligt ja, men tydligen så har du inte kunskapen att förstå vad en psykisk misshandel innebär. 
En person som är narcissist och manipulativ lyckas väldigt bra med att t.ex sätta personer i en sådan sits.

Tröttnade ? Nej eftersom det var första gången jag pratade med människan. Så finns inget förståeligt med det. 

Sen att du inte tror det är vanligt, är bara fel. Öppna upp ögonen så ska du se att det är väldigt förekommande. 

Oj vilka hårda svar du fått.

Starkt jobbat att ta dig ur ett destruktivt förhållande!

Jag har varit arbetslös och inte haft rätt till A-kassa (var ung och hade inte jobbat i Sverige), den ekonomiska stressen och förnedringen jag kände i kontakten med arbetsförmedlingen önskar jag ingen (utom någon enstaka politiker eller empatilös människa som själv jobbar där eller på soc kanske).

Jag kunde lösa min situation genom att återigen lämna Sverige, jag hade inga barn och var inte nedbruten efter en trasslig relation.

Det är inte så jävla lätt att "fixa en bostad" ens UTAN betalningsanmärkningar, fattar inte var de som säger så bor.

Leta bostad själv, hittar du några rimliga (eller orimliga om det förstnämnda saknas) så anmäler du intresse och kontaktar soc och berättar att du hittat ditten och datten, men att du inte får stå på kontrakt själv.

Kan du få jobba mer på ditt befintliga jobb? Jag tror jag läste att du har något i alla fall? Tjata lite på chefen isf.

Annars kan jag tipsa om butiksjobb, först går du runt, presenterar dig och lämnar cv (behöver inte vara något avancerat). Funkar inte det går du till arbetsförmedlingen och kollar om du kan få praktik, och så går du runt till butikerna en gång till.

Nackdelen för dig är att du är äldre (butiker gillar småtjejer, billiga och ställer upp på det mesta) och har barn (du kan inte ställa upp med kort varsel och inte jobba obekväma tider), påpeka gärna det själv, men hitta andra saker som är till din fördel!

Jo tyvärr, men räknade med det, det är trots allt FL. 

Tack, jag försöker i allafall ta mig ur det, men det är inte lätt. 
Med tanke på hela situationen. 

Jag har ingen rätt till A-kassa och vill verkligen inte ha socialbidrag, försöker att undvika det helst. 

Nej det är väldigt svårt att hitta bostad. Andra hand är det som gäller, vilket ofta är ockerhyror och depositioner. 
Om jag nu skulle hitta något och lämna in ansökan till soc så är det inte säkert det blir godkänt. Sen brukar det vara snabba bud om man vill hyra. 
Man kan tyvärr inte säga: Kan du vänta 1 månad och se om jag får godkänt av soc. 

Tyvärr så finns det inte så mycket mer extra att få. Sen kan jag inte jobba vilka tider som helst tyvärr. 

Ska faktiskt gå runt i butiker och lämna CV, problemet är bara att man saknar erfarenhet och då hamnar man långt ner på listan. 
Ja och som du säger eftersom jag har barn så kan jag inte jobba vissa tider. 
Fördelen är såklart att jag har arbetslivserfarenhet och är väldigt social och trevlig. 

Tack för ett upplyftande svar