Dränerad på känslor och energi
Hej
Jag skriver här för jag vill ha råd. Egentligen har jag inte tid med detta då jag studerar heltid men mina tankar vandrar dit hela tiden.
Jag skall kort förklara mitt dilemma eller min situation, jag behöver verkligen feedback, bra och dålig det spelar ingen roll.
Just nu är jag väldigt ledsen. Igår så låste jag in mig på toa, duscha med den högsta strålen och bara grät. Min dotter är 7 år och är i sin känsliga ålder + att hon är ganska inkännande så vill inte belasta henne med det här. Jag måste dock få utrymme för mina känslor. Det är skönt att bara få känna dem rinna av mig.
Iallfall jag har en stor sorg, det är inte lätt att förklara hela historien men det hände för 8 år sedan. Jag var väldigt förälskad i en man, han bodde i en annan stad. Vi träffades under ett år ungefär och hade sex, massa bra sex. Jag har flyttat runt en hel del men vi har alltid haft kvar kontakten. Kontakten mellan oss var speciell, en sådan där som man inte hittar varstans. Problemet var den att jag ville mer hela tiden, ville bli hans fru och föda hans barn. Han var inte mogen och hela tiden slog emot den tanken. Kändes som om han hade en rädsla eller nog som tog emot för att han skulle våga ta det steget. Jag tröttnade på att hela tiden bli besviken och sårad av honom så jag träffade en annan man, min dotters pappa. Vi dejtade i ca ett år, känslorna för kille1 (kallar han det) fanns fortfarande men sorgen också. Jag och kille 2 blev med barn, vi fick en vacker dotter. Min man som också är kille 2 kommer från ett annat land och vi bodde i det landet, flyttade mycket. Kille 2 var nästan aldrig hemma, alltid iväg och jobbade. Vi provade att bo i hans hemland ännu en gång, det var också där jag börja prata med kille 1 igen. Kille 2 var aldrig hemma, även när han var hemma så var han sval. Jag kan förklara att kille nummer 2 är en person som är motsatsen till mig själv. Han är ganska enkel, tystlåten, vill nästan aldrig ha sex, svårt att visa känslor och inåtvänd. Han var inte hemma och när han var hemma så var han inte det egentligen, om ni förstår. Jag börja chatta (oskyldigt) med kille 1. Han var ju min "hemliga tillflykt" den jag känt för mest av alla.
Jag tog tillfället i akt och gjorde slut med kille 2, inte pga kille1 utan pga andra orsaker. Jag var ledsen, fick inte det jag ville som kvinna. Jag började dejta kille 1 igen. Detta var dock något jag funderat på under många år, jag menar att lämna kille 2. Jag hade jättemycket ångest och skuld över vår flicka så det var inte enkelt. Kille 2 hela tiden irritera mig och skrev att jag är hemsk. "Hur kan du göra såhär mot vår dotter?" Det var hela tiden massa sådan terror. Kille 1 däremot ville jag skulle flytta till honom, till en annan stad. Jag kunde inte göra det för jag tyckte att vår dotter som jag har med kille , hade flyttat för mycket. Kille 1 ville inte ha distans förhållande + kille 2 terrorisera mig så jag såg ingen annan utväg än att försöka ännu en gång med kille 2. Eftersom vi har barn och av ekonomiska skäl, allt blev lättare. Vår dotter behövde inte flytta något mer heller.
Nu kommer jag till dagsläget, kom ihåg detta har pågått i 8 år. Kille nummer 1 hör av sig igen. Jag faller pladask för allt så klart. Han vill dock bara ha sex med mig, jag mitt dumhuvve får tillbaka känslorna igen. Typiskt, fattar inte att jag kan vara så kär i denna mannen. Desstom känner jag mig hemsk mot kille2. Kille2 däremot är känslokall, han ligger inte med mig längre. Det var över tre månader sedan, han har ingen energi. Vi bråkar mycket och om de mest löjliga ting. Vi är inte överens, det som är bra är att vi inte spenderar mycket tid tillsammans. Han jobbar alltid, han har eget företag. Tanken är att vi skall flytta tillsammans någon annanstans i framtiden. Det finns en möjlighet för mig att bryta med honom då.
Kille1 vill ha sex, jag vill ha sex. Vad skall jag göra? Jag har funderat på om någon av dem är bra egentligen. Idag konfrontera jag kille 2 och sa att jag är inte lycklig. Han säger bara att vårt äktenskap kan vara bra, att det här svala och torra äktenskapet är bra?? fattar inte hr han tänker, vi är inte snälla mot varandra, jag känner ingen lust med honom längre för han har avvisat mig. Han ger inte tid till det heller, inget intresse. Han är så apatisk, jag är mer levande än vad han är.
En konstig grej med honom också, ha åkte till Holland på affärsresa. Han rakade pung och, ursäkta kuk. Han sa att det var pga att alla direktörer kunde se hans sak i pissoaren. Fattar ni den el? Är det ett varningstecken? Måste tillägga dock att han jobbar oerhört mycket så klart att det spelar in.
Nu till saken, jag är rädd för alla beslut. Jag är rädd för att bli helt olycklig i mitt nuvarande förhållande för det är jag redan. Kan tillägga att jag är fysiskt attraktiv, många män skulle inte neka mig. Jag är även rädd för att min dotter blir sårad/skadad på något sätt. Jag är rädd för att hamna på gatan, av ekonomiska skäl. Jag vet inte vad men funderar på om det är en bra brytningspunkt om ca 2 år när han ändå skall flytta. Jag kan tex ha sex med kille 1 under tiden. Nu funkar det så bra så jag går i skola där han bor. Jag kan jobba på min egna självständighet. Då är saken klar, jag får allt. Jag få lite sex med en man, jag får behålla min familj och bygga på min självkänsla och min ekonomi. Min dotter behöver inte flytta och min man behöver inte veta.
Vad tycker ni?