Mamma/mormor sjuk och jag gravid

Härligt att din son har fått träffa chans lära känns sin mormor. Det är inte självklart. Jag har aldrig träffat min mormor.

Antar att du menar en allvarlig sjukdom och inte en förkylning (för i så fall överdriver du). I alla fall, det finns botemedel för det mesta. Känner många som varit i princip dödsdömda som idag är helt friska tack vare mediciner så även om det ser mörkt ut så innebär det inte att man dör! Försök och hjälpa din mamma och va där för henne, men stressa inte upp dig för mycket, det skadar ditt barn, både det du väntar och det du redan har. Kontentan är i alla fall att gå inte händelserna i förväg, förhoppningsvis löser det sig inom det snaraste och din mamma är snart på benen igen!

Tack. Jag är tacksam men jag kan inte nöja mig med det. Jag ska försöka ställa upp så mycket jag klarar av med en treåring och graviditet/liten bebis. Jag mådde väldigt dåligt första året med första barnet, hamnade i utmattningsdepression (aldrig mått dåligt nånsin förut) och hade inte jag haft henne då hade det nog gått mycket värre än hur det faktiskt blev. Givetvis är det inte mig det är mest "synd om" nu men jag känner mig själv skör nu när andra barnet är på väg även om jag mår mycket bra nu (innan detta då). Nej det är dåliga besked efter återbesök på mammografi och jag har inte än fått veta så mycket då hon vill va själv och lovat höra av sig sen. Jo jag går händelserna i förväg men oavsett hur det går har vi något tufft framför oss och jag är rädd nu. Rädd för hennes skull, rädd för min egen, min son, mitt ofödda barn och hur min reaktion och mående ska påverka barnen,. Även om jag inte vill att de ska påverkas negativt alls så kan jag inte styra helt över mina känslor i detta svåra.

jag förstår hur du känner. Jag och min man har precis bestämt oss flr att skaffa barn och det finns en stor risk att det barnet aldrig får träffa sin mormor. Hon är sjuk i just bröstcancer och just nu ser det inte bra ut. Men om din mamma just blivit diagnosticerad måste du komma ihåg att chanserna till överlevnad är bra idag. Min mamma fick sin diagnos redan 1996 och sen kom den tillbaka 2008 så hon har levt många år med cancern och mått bra. Det är först senaste året som det blivit tuffare.

Jag förstår om du är rädd, men de allra flesta blir faktiskt botade från bröstcancer, ca 85% blir helt friska igen. Ju äldre man är, desto större chans till överlevnad. Ta ingen sorg i förskott. Bröstcancer är långtifrån någon dödsdom. Du klarar detta.

Det är samma för mig. Mamma fick bröstcancer under min graviditet och hon är nu opererad. Jag har några veckor kvar till förlossningen, men vi försöker alla tänka positivt. Många blir ju som sagt friska. Ta vara på varandra och gå inte händelserna i förväg är mitt tips. Kram

Först och främst! Bröstcancer kan man bli frisk ifrån.

Men. Skulle det tyvärr bli så att din mamma går bort så överlever man. Min mamma dog för 2 1/2 år sedan i cancer, när min son var 3 1/2 år. Man överlever. Det är det värsta som kan hända och det är helt förjävligt men det går. Jag blir fortfarande ledsen till och från, men kan även vara glad emellan, det trodde jag aldrig när det var som värst.

Nu är jag precis gravid med barn nr 2, och sorgen att detta barn inte får träffa sin mormor gör så ont. Men jag kommer klara det. Däremot tänker jag flagga redan på mvc, för efter min förra förlossning så mådde jag pyton och var otroligt ledsen de första 2-3 veckorna och vände mig alltid till mamma såklart, vi var närmre än de flesta.

Så hur detta ska gå är såklart nervöst och oroligt men det går.

Och du kommer klara detta med din mamma också! Oavsett hur det blir. Jag hoppas att hon klarar sig, det finns mycket hjälp och behandlingar idag.

Om det dessvärre ser ut att inte gå så bra, glöm i te att använda anhörigpenning från fk för att få vara med din mamma så mycket som möjligt. Det finns 100 dagar. Jag sparade mina tills det verkligen skulle behövas. Så jag hann använda typ 5 sen ca 10 till när jag vakade på sjukhuset sista två veckorna. Det ångrar jag mycket.

Massa kramar

Tack för alla era ord!! Det stärker och känna bra att läsa. Det blir operation om 6 v ca och sen behandling. Hon sa idag "du behöver inte vara orolig, jag känner mig stark"... Att hon orkar! Hon är min idol och förebild! Hon säger det säkert för att jag ska må bra och ta hand om barnet i magen och inte oroa mig men det är fascinerande att hon orkar va stark.

Tyvärr måste jag skriva att min mamma gick bort i fredags morse. Hon mådde inte bra i onsdags och det var sämre än vi trodde. Så mitt råd till dig, efter ha levt med den här jävla sjukdomen i många år, även om din mamma har många år kvar, skjut inte upp något. Säg att du älskar henne, besök henne och ring ofta. Ta med henne på en resa när hon kan, och få henne att skriva ett "vita arkivet" även om allt se bra ut nu, och prata om viktiga detaljer eller åtminstone skriv ner det. Slutet kan komma fortare än man tror. Kram!

Jag beklagar verkligen. Vill du ha någon utomstående att prata med så inboxa mig gärna. Jag lovar att inte skriva "det här var bäst för henne" som alla gör, när man bara vill skrika

-NEJ det som hade varit bäst var om hon blev frisk, att dö kan aldrig vara det bästa!!!

Tack :). Jag har ett enormt stöd från vänner och familj, både nära och på avstånd. Plus att min far och bror naturligtvis går igenom samma sak så vi kan ge varandra stöd.

Är det farligt på något sätt att ha sorg eller vara väldigt ledsen för barnet i magen? Jag lyckas hålla mig över ytan när jag är med sonen men så fort han somnat på kvällen börjar jag tänka och gråta. Jag och sonen, nu 3 år, hade en tuff start och han hade ingen glad mamma som han behövde och det vill jag inte uppleva med nr 2 och inte heller att han ska bli "drabbad" av att jag är väldigt nere igen. Jag känner måste måste måste vara stark men vill bara vara liten och gråta och att det inte ska va sant. På sätt och vis tror jag att barnen kommer hjälpa mig orka med detta för jag måste för dem. Utan dem kanske jag skulle tillåta mig bli väldigt nerstämd. Men känner oro för att jag vill va en stark glad bra mamma och det känns som en omöjlighet nu mitt i chocken och svarta hålet man hamnade i från en dag till en annan.

Är du och Trådstartaren samma person?

Jag var ledsen inför min son. Fanns inget annat att göra. Men jag förklarade också varför jag var ledsen. Berätta för din son att mormor är sjuk, vi sa att mormor hade en dum klump i magen, men att den smittade inte så vi skulle inte bli sjuka.

Och ang bebis i magen så tror jag inte det påverkar särskilt mycket. Och ja, barn är en stor tröst i allt svårt

Kram

Ja jag skrev TS = Trådstartare som signatur. Lite otydligt kanske, tänkte inte efter.