• Rowalise

    Är det okej?

    Hallå alla mammor och framför allt alla mammalediga!!


    Vad gjorde ni när ni gick/går hemma och var/är mammalediga? (Utöver att ta hand om barnet) 
    Har en liten kille på 1år och vi gör allt från att leka,sova,gå ut och går, bakar, äter, ja det sedvanliga sakerna man gör!
    Utöver att tillfredsställa hans behov så måste jag under tiden städa hela huset från golv till tak,handla, laga mat, gå ut med hunden MINST 4 gånger per dag.
    Och snart snart snart kommer en till liten till världen!
    Hur som så tycker inte min man att jag gör tillräckligt eller har något "jobb"..


    Han jobbar 8 timmar per dag 5 dagar i veckan precis som alla andra, men när han kommer hem gör han inte ett skit.. På helgerna gör han inte ett skit. Han ägnar knappt någon tid åt sonen (i mina ögon). När han ägnar tid åt sonen så spelar "dom" dataspel, dvs sonen får glatt kolla på när han spelar..


    Tycker ni detta är okej? Jag är f*n knäckt och får jämt höra att jag är på så dåligt humör (undra varför!) och jag har försökt att få med honom på familjerådgivning för att det ska bli bättre men det kommer ju inte på talan.
    Vad hade ni gjort? 

  • Svar på tråden Är det okej?
  • sportpappa

    Varför måste du städa, handla och laga mat? Matlagning till lunch och att gå ut med hunden förstår jag att du måste göra, men det övriga är sånt som man vanligtvis gör efter jobbet och på helger.
    Varför ska du göra det när ditt jobb är att ta hand om sonen?

    När pappan sen tar föräldraledigt så kan du ställa samma krav på honom som nu ställs på dig och att när du då kommer hem från jobbet så behöver du inte göra något. Ta upp det med honom redan nu så att han förstår vad hans krav innebär.

    Jag angriper alla problem på samma sätt. Skapa en struktur och sätt upp processer för hur det ska fungera. Boka in när städning, matinhandling etc. ska göras.
    Vi tycker inte om att städa så vi har lagt in en bokning varannan vecka på en hel kväll där vi städar. Som belöning får vi hämtmat till middag.

    Se till att boka upp en ledig kväll då pappan tar hand om sonen helt och du kan ägna dig åt något som du känner för.

  • Flickan och kråkan

    Vi har 3 barn i åldern 1-7 år. Jag är föräldraledig med yngsta. Sambon arbetar heltid och har 40 minuters bilpendling ena vägen till arbetet. 

    - Nu sover våra barn oftast bra på nätterna, men vi delar på uppvak som alla tre har ibland. Likaså nätter då de är sjuka.
    - På morgonen hjälps vi åt med frukostbestyren. Vi har delat på det lite så sambon som ska iväg tidigast gör frukost till barnen och tar tandborstningen. Jag tar ofta över frukostätandet med yngsta som tar lite tid på sig och hjälper till med påklädning, packning av skolväska etc.
    - Jag lämnar och hämtar de äldsta barnen i skola och förskola (då har sambon redan åkt till jobbet).
    - Jag tar hand om lunch för de barn som är hemma, tar mellanmål och förbereder ofta lite inför middagen.
    - Middagslagningen delar vi på under vardagarna. Jag tar de dagar då vi är hemma. Sambon tar de dagar vi är borta på aktiviteter på eftermiddag/kväll (3-4 dagar). Jag lagar mer mat under helgerna. Sambon diskar mer.
    - Båda handlar mat, men sambon är den som handlar det mesta. Jag brukar dock oftast stå för listan över vad som behöver handlas.
    - Jag tvättar mitt och barnens kläder. Han tvättar sina kläder.
    - Jag plockar en hel del under dagarna tillsammans med barnen för att hemmet inte ska se ut som ett slagfält. Sambon är den som sköter den mesta övriga städning. Vi hjälps oftast åt under helgerna.
    - Nattning, iordninggörande av barn etc på kvällar hjälps vi åt med. 

    Kan du inte ta och "försvinna" under en helg och så att han får han känna på hur det är att ha allt ansvar för ett barn? Jag tror att du helt enkelt måste överlämna mer ansvar till honom....för allt. 

  • Miss P

    Hejsan TS... Jag förstår verkligen att du lite tycker detta är någon rolig sitution du är i... Jag hade dock aldrig accepterat att behöva göra allt det som du gör bara för att du är hemma med den lille... Sen när det kommer till helgerna så är han en väldigt lat man som du har... Kanske dags att sätta ner foten ordenligt... Lycka tilll{#emotions_dlg.flower}

  • Rowalise

    Okej märker att ni har uppdelade saker hemma hos er, vilket även jag strävar efter!
    Och han gör ju inget då han anser att vår son inte alls är "jobbig" att ta hand om. (värsta jag hört) 


    Jag erkänner och säger att jag sket i ALLT, städa,handla,laga mat,diska (förutom till sonen) för några veckor under en helg och det såg faktiskt ut som 2 världskriget här hemma! Gjorde detta endast för att se om han då skulle ta något initiativ till att börja städa eller komma överens om någon "deal", men nej! Så på söndagen den veckan fick jag vackert städa ändå..


    Visst jag handlar varje dag, därför att min sambo aldrig kan/vill storhandla! och jag har ju inte orken att bära 511 matkassar. Nu händer det att jag storhandlar 1 gång i månaden då jag har en släkting som brukar höra av sig och vill komma över och leka med sonen och hjälpa till här hemma. Då brukar vi i samma veva åka in till stan och handla alla nödvändigheter (Bor på landet).
    Sen det där med mat, maten ska vara klar när han kommer hem från jobbet! Han vägrar även att sitta vid köksbordet, utan sitter antigen vid datan eller Tv:n och så får jag vackert städa undan efter hans söl på mattan eller i soffan och plocka undan efter han. Annars kommer inte disken in!


    Så jag förstår din poäng Flickan och kråkan om att bara "försvinna", vilket jag har funderat på FLERTAL gånger. Men jag vägrar att lämna min son med honom! Jag vet att det inte skulle göras ett skit tragiskt nog.


    Har sagt att han kan få all min föräldrar ledighet, så jag får komma här ifrån och börja jobba! Men då skrattar han bara och säger "vem ska då ta hand om ungen?" Säger såklart att han får göra det då men det kommer inte på talan det heller!! Han ska jobba...


    Herrejisses,känner som att jag bara kastar skit här och berättar min livs story men jag vill bara få ett stopp på det hela! Har försökt att prata med honom men NEJ inget funkar.. Funderar starkt på att hitta mig en egen lägenhet så vi kan vara särbos, Hade ni gjort det?`

  • Flickan och kråkan
    Rowalise skrev 2014-11-24 11:25:53 följande:

    Okej märker att ni har uppdelade saker hemma hos er, vilket även jag strävar efter!
    Och han gör ju inget då han anser att vår son inte alls är "jobbig" att ta hand om. (värsta jag hört) 


    Jag erkänner och säger att jag sket i ALLT, städa,handla,laga mat,diska (förutom till sonen) för några veckor under en helg och det såg faktiskt ut som 2 världskriget här hemma! Gjorde detta endast för att se om han då skulle ta något initiativ till att börja städa eller komma överens om någon "deal", men nej! Så på söndagen den veckan fick jag vackert städa ändå..


    Visst jag handlar varje dag, därför att min sambo aldrig kan/vill storhandla! och jag har ju inte orken att bära 511 matkassar. Nu händer det att jag storhandlar 1 gång i månaden då jag har en släkting som brukar höra av sig och vill komma över och leka med sonen och hjälpa till här hemma. Då brukar vi i samma veva åka in till stan och handla alla nödvändigheter (Bor på landet).
    Sen det där med mat, maten ska vara klar när han kommer hem från jobbet! Han vägrar även att sitta vid köksbordet, utan sitter antigen vid datan eller Tv:n och så får jag vackert städa undan efter hans söl på mattan eller i soffan och plocka undan efter han. Annars kommer inte disken in!


    Så jag förstår din poäng Flickan och kråkan om att bara "försvinna", vilket jag har funderat på FLERTAL gånger. Men jag vägrar att lämna min son med honom! Jag vet att det inte skulle göras ett skit tragiskt nog.


    Har sagt att han kan få all min föräldrar ledighet, så jag får komma här ifrån och börja jobba! Men då skrattar han bara och säger "vem ska då ta hand om ungen?" Säger såklart att han får göra det då men det kommer inte på talan det heller!! Han ska jobba...


    Herrejisses,känner som att jag bara kastar skit här och berättar min livs story men jag vill bara få ett stopp på det hela! Har försökt att prata med honom men NEJ inget funkar.. Funderar starkt på att hitta mig en egen lägenhet så vi kan vara särbos, Hade ni gjort det?`


    Om det är så illa att han faktiskt inte ens skulle ta hand om sitt barn om han blev själv med honom under en dag - ja, då hade jag valt att flytta isär. Varför skulle jag bo tillsammans med en man som inte bryr sig om sitt eget barn eller mig, utan enbart såg mig som en hushållerska.....billig sådan?

    Om han bryr sig om sitt barn och skulle ta hand om honom om han blev själv med honom (inte städa, tvätta och en massa annat) så finns det däremot hopp, tänker jag. I det läget hade jag sett till att de fick vara ensamma mer, dvs jag skulle hittat på saker själv på kvällar och helger. Sedan hade jag struntat i att tvätta hans kläder och att laga middag till honom. Skulle tippa på att han tycker att det är trevligt att ha rena kalsonger och att äta på kvällen. Att dela på det är ju lättare än att göra det helt själv .
  • Dixie

    Åk bort en helg och låt pappan ta hand om sin son, så inser han nog att det inte är så lätt!

  • Rowalise

    Okej! Ska göra ett försök att prata med honom ikväll om allt. Kommer väl sluta som alla andra gånger, bråk och någon sover på soffan! Jag hatar att bråka runt min son (trotts att han då redan sover)..


    Uttryckte mig lite väl klumpigt, visst skulle jag kunna lämna sonen med sin far men jag är nästan 98% säker att det skulle sluta med att sonen får kolla på när pappa spelar data eller tv spel och det är inte acceptabelt för i mina ögon. Min son har behov!
    Dessutom så skulle han knappast göra lunch/middag till sonen, utan finns det välling så kan han ju glatt få det enligt farsan själv...Råkar jag ha någon barnmatsburk hemma så får han det till middag! Men det räcker ju inte på långa vägar, sonen blir gnällig/hungrig och mannen ger han då baby juice eller baby saft.. Så med andra ord blir han då mätt av allt drickande och inte utav mat om han skulle vara med honom en hel helg. 
    Han skulle troligen gå till sina föräldrar (som jag förövrigt gillar!) men där skulle han också bara få bullar,kakor,riktig sockrig saft och ja, svärföräldrarna tycker väl också att han skulle kunna klara sig på en liten burk mat i några timmar. Mina föräldrar tycker jag är dum i huvudet som inte låter honom få något sådant som kakor,bullar osv osv men respekterar att jag inte vill stoppa i han massa socker. Kanske jag är egoistiskt när det gäller sådant som socker!

    I mina ögon är pappan verkligen inte beredd att ta denna "pappa-roll" och är både omogen och beter sig som en 16-åring. Fråga inte varför jag stannar kvar, jag antar att jag är dum nog att tro att det kommer att vända en vacker dag, att han mognar till och fattar. Sen så vill jag ju inte skiljas nu när vi har barn tillsammans utan jag vill få detta att fungera men jag ser snart ingen utväg....

  • sportpappa

    Pappan måste lära sig att vara pappa. Han verkar inte våga ta det ansvar som krävs. Du har nog låtit honom komma undan med för mycket vilket har passat honom alldeles utmärkt för han behöver inte göra något han är rädd för eller för lat för.

    Börja med att ta små små steg och låt honom göra enkla saker som stärker honom i sin roll som pappa. Byta blöjor, mata, bada etc.
    Om du ställer för höga krav på vad som är acceptabelt eller inte så skrämmer du lätt bort honom. Låt honom göra på sitt. Det blir inte exakt som du vill, men han försöker i alla fall.

  • Penida

    Nej TS, det är inte okej. Du mår inte bra för det första, en man som säger sig älska dig bryr sig inte om ditt mående? Han verkar inte bara vara ointresserad av dig utan också ert barn och sådant som rör det det och det och hushållet hamnar på dig trots att det är ert gemensamma barn och gemensamma hem. Hur skulle något av det kunna vara okej?
    Tror du din man lider av psykiska problem av någon form och därför är så likgiltig eller tror du att han bara är så självisk och tillfreds med det utan bakomliggande orsak? Älskar du honom? Hur skulle du känna om han var du just nu och uttryckte samma känslor till dig? Annorlunda än honom gissar jag. Du förtjänar samma uppmärksamhet och kärlek och ert barn givetvis som du skulle ge honom och barnet om det var en motsatt situation.

    Nu är jag inte föräldraledig längre men min värld var och är en annan. Innan jag drar hur det var då kan jag först säga att jag nu har en snart 6-åring och 7-åring och även om mycket blir lättare så kräver de annat när de blir äldre, det är aktiviteter på skolan och kanske utanför, det är kompisar, det är trots och tusen frågor och ibland sjukdom och med det vab. Hushållet försvinner inte för att barnen blir äldre och båda föräldrarna arbetar. Nu verkar du klok (för du kommer ju inte fortsätta acceptera detta en dag till eller hur;)) men ändå, tänk inte att det blir bättre nån dag när ungen blir äldre utan gör något åt det nu för det kommer alltid nya utmaningar och ska du leva som ensamstående kan du likaväl vara det?

    Vi resonerade som så att den av oss som var föräldraledig ansvarade för barnet och allt som rörde det de timmar den andra hade annan sysselsättning. Jag var knappt hemma under min föräldraledighet (om vi bortser från de första månaderna) så mycket hushållsarbete blev det inte men jag gjorde det jag skulle, gav barnet allt det behövde. När vi båda var hemma delade vi på sådant som rörde hushåll och barn. Oftast tog den som inte var föräldraledig barnet när den kom hem och umgicks med det och den som varit hemma på föräldraledighet fixade middag. ibland förberedde vi middagen dagen innan tillsammans på kvällen eller en städade lite och den andra fixade middag till morgondagen. Vi har inte varit strikta när det gäller nätterna utan har sett till hur vi mår, i vissa perioder har jag haft ett större behov av sömn, i andra min sambo. Vi har utgått från det men har nog delat på det i stort, det viktiga för oss var att vi båda mådde bra och var tillfreds och med det krävs, för oss båda, nog med sömn vilket var lättfixat om man var två (med våra barn i alla fall) och var det min natt la jag mig helt enkelt tidigare.
    En del gjordes på helgerna när båda var hemma.
    Jag har träffat mina egna vänner och gjort saker för mig själv sedan våra barn var mycket små. Min sambo likaså. Vi har aldrig gjort upp nåt schema kring det eller så utan det har mer varit "jag tänkte träffa Karin på onsdag" eller "jag tar en promenad". I det stora hela tror jag att vi tjafsar lite och har sett lite problem i vårt förhållande sedan vi fick barn för att vi är måna om och älskar varandra och blir glada om den andra är lycklig. Vi är intresserade av att tillbringa tid med våra barn (min sambo hade aldrig accepterat att ej vara föräldraledig när det innebar massa extra tid med ungarna) och hushållet ja, det kommer väl inte alls på första plats men vi har samma toleransnivå i stort och den som ser den gör. Numera har vi en del bestämda "sysslor", allas vår tvätt är helt min sambos t.ex. Sen har vi alltid delat upp hos en del, jag kan sätta på musik och storstäda hela huset om sambon tar ungarna till badhuset eller tvärtom.
     
    Jag vill inte vara sådan men såg du något av detta tidigare innan barnet var här? Jag frågar av ren nyfikenhet och vill du inte svara på den, låt bli. Jag uppfattar det ibland som att kvinnor (främst) får en chock när det visar sig att de lever med ett latarsel när de får barn men om de tänker ett steg längre ser de att de alltid levt med ett, kanske trodde barnet skulle förändra något osv.

    Jag levde i ett dåligt förhållande när jag var väldigt ung (16-18 år) och en person jag inte kände speciellt väl men som sett problemen sa till mig något i stil med att "du är din bästa vän, behandla henne annorlunda så blir du lycklig" och det där har stannat kvar hos mig. Tänk på denGlad

    Du vet vad du måste göra. Tänk på dig själv och ditt barn (barn märker) och ge er inte mindre än ni förtjänar. Lycka till{#emotions_dlg.flower}


    Avskyr CIO-metoder
  • Penida
    Dixie skrev 2014-11-24 11:58:18 följande:

    Åk bort en helg och låt pappan ta hand om sin son, så inser han nog att det inte är så lätt!


    Jag ser ett problem med det om pappan är så pass ointresserad som TS menar att han är, det är inte rätt mot barnet att lämna det så länge med någon (även om han råkar heta pappa på pappret) om det inte blir sett och väl omhändertaget. Hur anknytningen är till någon som inte visar intresse kan man ju också fråga sig. Jag förstår TS där, använd inte barnet som medel liksom.
    Avskyr CIO-metoder
  • Dixie
    Penida skrev 2014-11-24 19:10:14 följande:

    Jag ser ett problem med det om pappan är så pass ointresserad som TS menar att han är, det är inte rätt mot barnet att lämna det så länge med någon (även om han råkar heta pappa på pappret) om det inte blir sett och väl omhändertaget. Hur anknytningen är till någon som inte visar intresse kan man ju också fråga sig. Jag förstår TS där, använd inte barnet som medel liksom.


    Nä, om det är så illa att pappan inte ens kan ge sitt barn mat, då kan man så klart inte lämna ett barn med en sådan person! Men jag har svårt att förstå hur en vuxen människa, utan begåvningshandikapp, inte kan ta hand om sitt eget barn.
  • Rowalise

    Trodde aldrig jag skulle få en sådan "bra" respons! Med andra ord är detta INTE okej och jag har nog varit för snäll helt enkelt..
    Och jag kanske måste gå lite på sport pappans teori, kanske det är så att jag har skrämt honom så pass mycket eller snarare skämt bort honom så pass mycket att han nu är så bekväm med att inte göra något !


    Men det handlar såklart inte bara om vår son, utan även utöver all det också såsom städning,diska,skura, ja jag tror ni förstår min poäng.
    @Penida förstår din poäng och ditt inlägg men tro vad ni vill, innan vi fick barn tillsammans så var det var han rena städmaskinen! Han kunde helt enkelt från ingenstans bara bestämma "Nä nu ska jag gå städa hela badrummet från golv till tak", utan att ens JAG bett om det eller bråkat mig till det..
    Men sen när sonen kom så dog ju all initiativ inom honom till att ja städa,laga mat eller att umgås med familjen.. Låter ju väldigt knäppt det här men jag antar att jag kanske har skämt bort honom för mycket ? Eller ?


    Pratade med honom igår om all vi skrivit och vad jag känner och lite så. Trodde det skulle sluta i 311 världskriget men han lyssnade på vartenda ord och till slut säger han. "Ja... Du har rätt. Jag borde göra mer och mer med er!" 
    Visste inte riktigt om jag skulle gråta av lycka eller gråta av att det kanske bara är ett tomt ord?


    Som jag sa, jag vill inte skiljas åt pga en sådan sak som det går att göra något åt. Men visst måste jag sätta gränser och få ett slut nånstans, för Penida har rätt jag mår verkligen inte bra av detta. Kanske jag är dum som ger vårt förhållande fler chanser!? Men hur lägger man då fram på ett snällt sätt att han t.ex kan diska? eller damsuga lägenheten? För han ser ju bara mig just nu som en gnällig svidkärring, och jag ser ju honom som en jävla lat människa som borde ta mer ansvar! 

  • Penida
    Rowalise skrev 2014-11-25 08:16:41 följande:

    Trodde aldrig jag skulle få en sådan "bra" respons! Med andra ord är detta INTE okej och jag har nog varit för snäll helt enkelt..
    Och jag kanske måste gå lite på sport pappans teori, kanske det är så att jag har skrämt honom så pass mycket eller snarare skämt bort honom så pass mycket att han nu är så bekväm med att inte göra något !


    Men det handlar såklart inte bara om vår son, utan även utöver all det också såsom städning,diska,skura, ja jag tror ni förstår min poäng.
    @Penida förstår din poäng och ditt inlägg men tro vad ni vill, innan vi fick barn tillsammans så var det var han rena städmaskinen! Han kunde helt enkelt från ingenstans bara bestämma "Nä nu ska jag gå städa hela badrummet från golv till tak", utan att ens JAG bett om det eller bråkat mig till det..
    Men sen när sonen kom så dog ju all initiativ inom honom till att ja städa,laga mat eller att umgås med familjen.. Låter ju väldigt knäppt det här men jag antar att jag kanske har skämt bort honom för mycket ? Eller ?


    Pratade med honom igår om all vi skrivit och vad jag känner och lite så. Trodde det skulle sluta i 311 världskriget men han lyssnade på vartenda ord och till slut säger han. "Ja... Du har rätt. Jag borde göra mer och mer med er!" 
    Visste inte riktigt om jag skulle gråta av lycka eller gråta av att det kanske bara är ett tomt ord?


    Som jag sa, jag vill inte skiljas åt pga en sådan sak som det går att göra något åt. Men visst måste jag sätta gränser och få ett slut nånstans, för Penida har rätt jag mår verkligen inte bra av detta. Kanske jag är dum som ger vårt förhållande fler chanser!? Men hur lägger man då fram på ett snällt sätt att han t.ex kan diska? eller damsuga lägenheten? För han ser ju bara mig just nu som en gnällig svidkärring, och jag ser ju honom som en jävla lat människa som borde ta mer ansvar! 


    Det glädjer mig att höra att du kände att konversationen gick bra, nu måste det väl bara till en förändring också. Det är ju lätt att snacka men tomma ord får dig ju knappast att må bättre i längden.
    Jag tycker väl inte att du ska behöva påpeka för honom vad som ska göras eller att han ska umgås med sitt barn, du är inte hans mamma;) Han är en vuxen frisk man och pappa så det finns inga ursäkter.
    Om det inte kommer av sig självt kanske ni får sätta er ner och gå igenom er vardag, vad kan du göra och vad kan han göra, vad känner ni er båda tillfreds med? Jag tänker väl att klokt vore att han tar barnet när han kommer hem och du då fixar middag exempelvis. Han har inte sett barnet på hela dagen och borde vara intresserad av att umgås med det (det tycker jag du kan påpeka) utan att spela tv-spel samtidigt. Spelet kan vänta tills barnet sover. Han borde se barnet framförallt, förhoppningsvis inser han att ju mer de umgås att det faktiskt är viktigt och inte bara ger barnet något utan också honom och er. Boka in saker du tycker är roligt längre fram när du tror att du kan känna dig bekväm med att han ger barnet det som krävs. Gör inte misstaget att förlora dig själv för hans skull.
    Jag förstår att du inte vill skiljas men ser du ingen förändring i hans beteende inom en snar framtid tycker jag ni borde ta in en tredje part, det kan hjälpa er att se den andres perspektiv med andra ögon.


    Avskyr CIO-metoder
  • sina

    Jag gjorde i princip allt hushållsarbete när jag var föräldraledig, och min fru gjorde allt när hon var föräldraledig. Varför? För att den som jobbade skulle få umgås med barnet så mycket som möjligt på kvällarna (och den som var föräldraledig drog sig gärna undan och skrubbade lite). På helgerna, och med större grejor, hjälptes vi förstås åt.

    Men det låter som om ditt barns pappa inte vill vare sig dra sitt lass hemma eller umgås med sitt barn. Sorgligt.

Svar på tråden Är det okej?