Rowalise skrev 2014-11-25 08:16:41 följande:
Trodde aldrig jag skulle få en sådan "bra" respons! Med andra ord är detta INTE okej och jag har nog varit för snäll helt enkelt..
Och jag kanske måste gå lite på sport pappans teori, kanske det är så att jag har skrämt honom så pass mycket eller snarare skämt bort honom så pass mycket att han nu är så bekväm med att inte göra något !
Men det handlar såklart inte bara om vår son, utan även utöver all det också såsom städning,diska,skura, ja jag tror ni förstår min poäng.
@Penida förstår din poäng och ditt inlägg men tro vad ni vill, innan vi fick barn tillsammans så var det var han rena städmaskinen! Han kunde helt enkelt från ingenstans bara bestämma "Nä nu ska jag gå städa hela badrummet från golv till tak", utan att ens JAG bett om det eller bråkat mig till det..
Men sen när sonen kom så dog ju all initiativ inom honom till att ja städa,laga mat eller att umgås med familjen.. Låter ju väldigt knäppt det här men jag antar att jag kanske har skämt bort honom för mycket ? Eller ?
Pratade med honom igår om all vi skrivit och vad jag känner och lite så. Trodde det skulle sluta i 311 världskriget men han lyssnade på vartenda ord och till slut säger han. "Ja... Du har rätt. Jag borde göra mer och mer med er!"
Visste inte riktigt om jag skulle gråta av lycka eller gråta av att det kanske bara är ett tomt ord?
Som jag sa, jag vill inte skiljas åt pga en sådan sak som det går att göra något åt. Men visst måste jag sätta gränser och få ett slut nånstans, för Penida har rätt jag mår verkligen inte bra av detta. Kanske jag är dum som ger vårt förhållande fler chanser!? Men hur lägger man då fram på ett snällt sätt att han t.ex kan diska? eller damsuga lägenheten? För han ser ju bara mig just nu som en gnällig svidkärring, och jag ser ju honom som en jävla lat människa som borde ta mer ansvar!
Det glädjer mig att höra att du kände att konversationen gick bra, nu måste det väl bara till en förändring också. Det är ju lätt att snacka men tomma ord får dig ju knappast att må bättre i längden.
Jag tycker väl inte att du ska behöva påpeka för honom vad som ska göras eller att han ska umgås med sitt barn, du är inte hans mamma;) Han är en vuxen frisk man och pappa så det finns inga ursäkter.
Om det inte kommer av sig självt kanske ni får sätta er ner och gå igenom er vardag, vad kan du göra och vad kan han göra, vad känner ni er båda tillfreds med? Jag tänker väl att klokt vore att han tar barnet när han kommer hem och du då fixar middag exempelvis. Han har inte sett barnet på hela dagen och borde vara intresserad av att umgås med det (det tycker jag du kan påpeka)
utan att spela tv-spel samtidigt. Spelet kan vänta tills barnet sover. Han borde se barnet framförallt, förhoppningsvis inser han att ju mer de umgås att det faktiskt är viktigt och inte bara ger barnet något utan också honom och er. Boka in saker du tycker är roligt längre fram när du tror att du kan känna dig bekväm med att han ger barnet det som krävs. Gör inte misstaget att förlora dig själv för hans skull.
Jag förstår att du inte vill skiljas men ser du ingen förändring i hans beteende inom en snar framtid tycker jag ni borde ta in en tredje part, det kan hjälpa er att se den andres perspektiv med andra ögon.