Stöd för dem som inte kan få barn?

det e nog väldigt olika.
en del vill inte prata o en del kan uppskatta om man fråga hur det är..

Jag tror också att det är väldigt individuellt. Själv har jag knappt velat umgås med människor som har barn och absolut inte prata med dem om vår barnlöshet. Tror att det beror på att de flesta som får barn snabbt och enkelt och kanske tom av misstag har väldigt svårt att sätta sig in i hur det är att vara ofrivilligt barnlös.

Jag har pratat om barnlöshet med min allra bästa vän och de vänner som själva har haft svårt att få barn. Vi har inte heller berättat att vi gjort ivf. Den dag vi väl får barn så kommer vi att berätta det - jag tror stenhårt på att det finns fler som vi som kommer att tycka att det är skönt att det finns andra som vet hur det är. Men det vet inte de flesta barnfamiljer idag. Jag har också märkt att jag får lättare att prata om barnlösheten ju längre tiden går och det hänger nog ihop med att jag verkligen börjat identifiera mig med att vara ofrivilligt barnlös.

Mina tips till dig är att ta det väldigt lugnt när det gäller detta samtalsämne. Försök läsa på lite grann och undvik alla resonemang om att slappna av så löser det sig nog osv.

Det är mycket inviduellt om man vill prata eller inte. För mig har det varit den bästa medicinen men jag har en kompis som också gjort ivf och hon vill inte prata om det även om vi gått igenom sak samma båda två.

Den här sidan tycker jag är väldigt bra.

hem.passagen.se/chisanna/guide.htm

Svår och individuell fråga... Jag pratar gärna av mig men inser att folk har svårt att relatera, speciellt vänner som fått barn på naturlig väg... Dessutom, med föräldrar är det ibland svårt för att behandlingen inte funnits så länge och det känns lite krystat och diskutera något som är så pass intimt...
Så, jag dryftar mina bekymmer och funderingar på FL med likasinnade istället

Det finns nog många olika svar på denna fråga beroende på i vilken fas man befinner sig och vem det är som frågar.

Jag pratar nog i allmänhet gärna öppet om vår situation. Det finns däremot perioder då det känns känsligt av någon anledning och då jag kanske inte orkar lika bra. Den smärta det innebär att inte kunna få barn kan och inte få leva det liv som man vill leva kan vara väldigt stor. Om man har vänner som man misstänker har svårigheter att få barn tror jag att det kan vara bra att ta upp ämnet, men var lyhörd och tänk dig in i situationen. Det finns perioder då den barnlöse kanske inte orkar träffa barnfamiljer och gravida. Jag har själv tyckt att det varit svårt att ta kontakt med nyblivna föräldrar och gratulera, men blivit glad när de själva hört av sig och hjälpt mig att bryta isen.

För mig varierar det! I ÄL perioden så är det jätte jobbigt för mig att umgås med mina vänner som har barn... för lika mycket som jag då är i en svacka över vår barnlöshet så är de glada för minsta lilla utveckling(vilket man kan förstå dagarna efter ÄL ) som barnet gör... så jag brukar vara ärlig och säga som det är! Jag pratar gärna och mycket om vår barnlöshet, så jag slipper alla jobbiga kommentarer och annat....