Hej
Jag träffar någon som har sina barn alltid, och jag trodde faktiskt att det inte gjorde mig något (jättegoa barn) men detta stör mig. Vi har aldrig någon tid för bara oss och det tär på mig. Jag själv är van att vara barnledig typ varannan vecka då mina barn är hos sin pappa. Är jag taskig som känner så här?? Hade ni tyckt det hade varit okej? Vad hade ni velat i en relation?
De flesta människor klarar av att ha flera parallella relationer samtidigt, och det är ju också en förutsättning för att livet ska fungera så bra som möjligt.
Jag förstår inte varför man inleder en kärleksrelation med någon, om man sedan inte tar den på allvar. Barn ingår inte i en kärleksrelation mellan två vuxna människor, dvs för att en kärleksrelation ska kunna växa och fördjupas, så behöver paret egentid.
Barnen kommer alltid först. Det är bara att finna sig i det. Du får ursäkta, men jag tycker att din inställning är lite konstig. Det verkar som om du tycker att det är skönt att vara barnledig varannan vecka. Hur kan du tycka det? Längtar du inte ihjäl dig efter barnen då? Jag har inte egna barn, bara bonusbarn, så jag fattar kanske inte det här.
Har oxå varit i samma sits, fast jag är kille å träffade en tjej med två barn som hon hade på heltid. Jag har mina på halvtid. Jag avslutade den relationen pga att vi aldrig kunde göra saker själva tillsammans. Så jag förstår dig.
Nu träffar jag en tjej som har sitt barn på halvtid och det funkar kanon. Jag får mina på måndag och har den till nästa måndag, Hon får sin fredagar samma vecka som jag har mina och dår har vi alla barnen över helgen sen åker mina och vi har hennes till fredagen. Då börjar våran barnlediga helg som vi spenderar tillsammas och hittar på massa kul saker som vi inte kunnat göra annars. Bättre än så kan inte jag ha det just nu iallafall :)
Inte intressant!
En sådan relation hade inte varit aktuell
Jag som bioförälder tycker att det är jobbigt att ha så lite barnfri tid med min barnlösa man. Nu är som tur var barnen så gamla att de kan vara ensamma hemma ett par dagar, men det blir inte speciellt ofta som vi åker iväg över helgen. De få gånger alla tre barnen är upptagna på andra håll en fredags- eller lördagskväll firar vi stort (dvs äter mat som bara vi gillar och bestämmer enväldigt över vilken film som ska ses)! 
I vardagen brukar vi ta en promenad efter middagen för att få liten egentid.
Hur kan barn vara en belastning för ett förhållande? Barn är små människor och hör till relationen som vilka andra människor som helst i ens närhet. Och varför vill man göra saker ensam med sin partner när barnen finns? Så egoistiskt. Nästan otäckt. Stackars barn!
Hur kan barn vara en belastning för ett förhållande? Barn är små människor och hör till relationen som vilka andra människor som helst i ens närhet. Och varför vill man göra saker ensam med sin partner när barnen finns? Så egoistiskt. Nästan otäckt. Stackars barn!
Hur kan barn vara en belastning för ett förhållande? Barn är små människor och hör till relationen som vilka andra människor som helst i ens närhet. Och varför vill man göra saker ensam med sin partner när barnen finns? Så egoistiskt. Nästan otäckt. Stackars barn!