• LeaveMeAlone

    "Du låter så sur jämt"

    Så säger min 10-åring till mig. Han menar på att jag ofta låter så sur/sträng när jag säger till honom. Kan väl faktiskt hålla med honom om det. Det ger dessutom inte den effekten jag vill ha. Eller ja han kanske slutar upp med det han gör men går ofta i försvarsställning och ska förklara eller skylla ifrån sig alternativt går ifrån mig för att han inte orkar lyssna.

    Nu är det inte jämt såhär enligt mig men likt förbannat ett bekymmer. Det är så ingrott i mig från min egna uppfostran att jag inte vet hur jag ska ändra ton. Jag upplever det som att jag först säger till i neutral röst och om han inte lyssnar så åker sura rösten fram. Enligt mig inte så konstigt men ja det blir ju tydligen fel någon stans. Jag vet att en mer lugn ton går hem bättre men jag tappar tålamodet när han inte lyssnar eller när jag måste upprepa eller förklara saker ofta.

    Hur ser det ut i er kommunikation till större barn? Någon som känner igen sig eller har tips?

  • Svar på tråden "Du låter så sur jämt"
  • glutten

    Jag tror du och din tioåring får sluta en pakt. Du får förklara att du verkligen jobbar på att inte låta så sur men ibland glömmer dig, och så får tioåringen lova att lyssna bättre första gången du säger till (dvs med den vänliga rösten).

    Gör det till ett gemensamt projekt!

  • LeaveMeAlone
    glutten skrev 2014-12-02 12:45:45 följande:

    Jag tror du och din tioåring får sluta en pakt. Du får förklara att du verkligen jobbar på att inte låta så sur men ibland glömmer dig, och så får tioåringen lova att lyssna bättre första gången du säger till (dvs med den vänliga rösten).

    Gör det till ett gemensamt projekt!


    Ja om vi kunde hålla oss vid det vore det ju toppen. Men hittills har det inte räckt hela vägen för mig. När jag har svackor där jag är trött, har pms eller är stressad så glider jag tillbaka i samma spår. Han går också upp och ner i perioder. Visst är det bra om vi pratar ihop oss men jag skulle gärna hitta ett sätt att komma ifrån det helt och hållet. Kanske inte är möjligt.
  • glutten
    LeaveMeAlone skrev 2014-12-02 13:35:30 följande:
    Ja om vi kunde hålla oss vid det vore det ju toppen. Men hittills har det inte räckt hela vägen för mig. När jag har svackor där jag är trött, har pms eller är stressad så glider jag tillbaka i samma spår. Han går också upp och ner i perioder. Visst är det bra om vi pratar ihop oss men jag skulle gärna hitta ett sätt att komma ifrån det helt och hållet. Kanske inte är möjligt.
    Men alltså du är ju bara människa. Nog måste alla (inkl barn) lära sig att man inte alltid beter sig perfekt? Ditt barn är 10 år och kan säkert ta in att du _försöker_ men inte alltid lyckas (precis som han inte heller alltid lyckas). Det måste väl ändå vara bättre att se det så än att kräva av dig själv att det ska upphöra totalt, vilket du själv säger kanske är omöjligt?
  • LeaveMeAlone
    glutten skrev 2014-12-02 18:48:29 följande:
    Men alltså du är ju bara människa. Nog måste alla (inkl barn) lära sig att man inte alltid beter sig perfekt? Ditt barn är 10 år och kan säkert ta in att du _försöker_ men inte alltid lyckas (precis som han inte heller alltid lyckas). Det måste väl ändå vara bättre att se det så än att kräva av dig själv att det ska upphöra totalt, vilket du själv säger kanske är omöjligt?
    Jo självklart klarar barn av att man inte är perfekt. Det jag känner är väl någonstans bara att jag måste hitta ett sätt att förstå mig på vad det är som triggar igång mig att bli sur så lätt emellanåt. Jag upplever själv att jag inte riktigt kan styra det och att det blir en ond cirkel. Det är trots allt inte rimligt att känna sig så less på sin unge så ofta. Eller så har jag en sne verklighetsuppfattning.
Svar på tråden "Du låter så sur jämt"