Medicinsk abort som gick fel
Jag är en tjej på 19 år som varit med om min första graviditet och gjorde igår en abort. Aborten gick inte alls till så som jag förväntade mig eller har hört av andra så därför startat jag nu denna tråden i hopp om att komma i kontakt med någon som varit med om något liknande. Jag känner väldigt blandade känslor kring det hela då det blev en väldigt traumatisk händelse för mig och något som jag definitivt inte var beredd på.
För cirka tre veckor sedan fick jag reda på att jag blivit gravid och visste redan direkt att jag skulle bli tvungen att göra en abort då jag inte befinner mig en en lämplig livssituation till att behålla och uppfostra ett barn. Efter diverse besök på ungdomsmottagning och sjukhus bestämdes ett datum då jag skulle påbörja min abort (som då var i v.7+2). Jag fick min första tablett mifegyne på tisdag eftermiddag och mådde relativt bra efter den, har haft konstant magont i flera veckor och så även denna fortsatte. Som planerat skulle jag återkomma till sjukhuset på torsdag morgon och få fyra stycken cytotec. Onsdag kväll fick jag min första blödning, ungefär som vanlig mens vilket jag visste kunde vara möjligt. Men på natten vaknar jag av att jag ligger i en stor pöl av blod och jag blöder helt okontrollerat. Blodet var kraftigt koagulerat och innehöll många stora klumpar, troligtvis även annan "vävnad". Jag hade fruktansvärt ont i magen och blev väldigt rädd av hela situationen och trodde på riktigt att jag skulle dö. Min mamma, som är sjuksköterska, ringde 1177 vårdguiden men de tyckte att jag skulle vänta med att åka in till sjukhuset som planerat vid klockan åtta. Jag fick ha två stycken stora blöjor på mig och sitta på ett skydd i bilen. På gynekologmottagningen tog de några tester och konstaterade sedan att jag var alldeles för dålig och hade för kraftiga blödningar för att de skulle kunna ta hand om mig så vi skickades till ett annat sjukhus 1 timme bort. Jag hade alltså aldrig tagit cytotec som egentligen skulle sätta igång det hela. Bilfärden var fruktansvärt jobbig för mig då det bara fortsatte att ösa ut blod som jag så illa var tvungen att sitta kvar i. När vi väl kom fram var mina byxor helt blöta och blodet hade färgat av sig på bilstolen. På akuten tog de några tester till och jag fick möjlighet att byta blöja. Fick även två tabletter som hjälpte till att stoppa blodflödet som efter ett tag återgick till "riklig mens". Fick göra ett ultraljud som visade att min kropp troligtvis redan stött ut fostret men att det fanns rester kvar i livmodern. Blev sedan skickad till BB när jag fick ligga och vänta i cirka fem timmar på operation. Då jag aldrig blivit opererad eller nedsövd innan var detta mycket obehagligt för mig men nödvändigt då det kunde vara livsfarligt att låta rester vara kvar i livmodern. De utförde en skrapning på mig och fick sedan spendera ytterligare ett par timmar på sjukhuset innan jag kunde få åka hem. Idag (genomförde aborten igår) mår jag relativt bra men är väldigt trött och yr samt blöder fortfarande lite. Däremot känner jag mig väldigt rädd, arg och ledsen för hela situationen då jag inte tycker att jag fått någon information eller varning om att något sånt här kunde ske. Jag har svårt att berätta om detta för mina närmsta då det känns som att de tror att jag överdramatiserar hela händelsen. Det är endast min mamma i min familj som vet om att jag varit gravid och jag är väldigt tacksam att jag hade henne vid min sida genom detta då jag aldrig hade kunnat reda ut en sådan kaotisk situation själv. Jag skulle gärna vilja höra om någon varit med om något liknande då jag känner mig väldigt ensam i det hela och har många tankar kring varför detta hände just mig. Det känns som att det hade varit skönt att få ett riktigt avslut på det hela.
