Ge mig styrka, klarar inte mer!!!

Jag känner med dig, detta kan nog vara det svåraste en kvinna kan gå igenom. Och män kan tyvärr inte förstå hälften av vad det handlar om. Jag skulle råda dig att söka hjälp hos psykolog för att få assistans att bearbeta sorgen, annars skulle du kunna riskera att hamna i en depression. Det är för jävligt. Men... livet kommer ändå att gå vidare. För det gör livet. Kram

Åh snälla underbara fina tjej, jag lider med dig, gjorde exakt samma smärtsamma sak som dig år 2011. dock va bebisen 12 veckor och 3 dagar enbart, såg ul tre dagar innan jag gjorde skrapningen, minns paniken då jag skulle sövas, jag ville stanna det, tomheten som spred sig i kroppen när jag vaknade efteråt (ingen aning om det va psykisk tomhet eller om det va fysisk)

varför jag gjorde aborten va för min sambo ville inte ha barn just då. det tog med en separation på en månad och 3 år att förlåta honom. och han vet än idag om att det smärtar i mig.

det kommer göra ont, det kommer ta tid. ett tips bara. använd p piller, kondom eller liknande ett tag nu. (OBS jag tipsar dig om att undvika pstav då jag satte in en sånn och jag kände mig fången med den då jag inte kunde sluta när jag ville, to ut den ett halvår efter då jag grät varje dag pga den)  jag hamnade i psykos och blev besatt av tanken att bli mamma. om man skaffar barn för att överlappa så är det inte heller bra, prata med någon, en kurator, psykolog, en vän, vem som helst, du måste få ur dig detta.

det kommer en dag då du också blir mamma. min dag är om ca en vecka. du kommer se ljuset i den svarta tunneln men du måste först fokusera på dig själv först. Jag kommer aldrig glömma mitt första barn som valdes bort mot min vilja. dock kände jag som du. jag ville inte tvinga på min sambo ett ansvar. Men smärtan kommer dämpas, om ett tag kommer du kunna tänka på annat vissa dagar, sen tänker du på det mindre och mindre.

om du vill ha stöd så hör av dig till mig, det här är något jag inte önskar att nånn fick gå igenom. jag vet vilken smärta det innebär. och av egen erfarenhet. sakta men säkert går smärtan över iaf den mesta delen av smärtan.

kram på dig <3

Låter fruktansvärt att göra en så sen abort. Beklagar.

Men de tvingade dig inte att göra aborten. De hade inte makten att göra det. Du hade ett val. Och aborten var ditt val. Du utsattes för påtryckningar men de tvingade dig inte.

Och du skulle inte tvingat din pojkvän till något. Han var med när ni hade sex. Han skulle själv varit ansvarig för att ha blivit pappa.

Sedan är det omöjligt att din pojkvän älskar dig, på riktigt. Kärleken skadar inte. Kärleken vill väl.

Du har varit med om mycket. Tror också att du skulle vinna mycket på att prata med någon professionell.

Sköt om dig!