Sluta klaga på era svärmödrar!

Det är ju såklart jättesorgligt vad du och din man har varit med om, men du tänker att bara svärmor finns så skulle allt vara bra? Visserligen tror jag att det oftast handlar om att två har del i en konflikt, men svärmödrar tillhör ju inte en mer perfekt del av befolkningen än andra...

Jag kommer fortsätta att ignorera min svärmor liksom min man, svärfar är toppen. Jag kommer aldrig acceptera kommentarer om hur fet jag blivit, att vårt barn inte är värt lika mkt som hennes Fem andra barnbarn, hon har inte tid med en till säger hon. Hon slipper. Vi kommer inte hälsa på eller öppna dörren. Jag väger 67 kg i vecka 38 och det är vårat första barn och vi är 34 år

Hon borde va rädd om sitt barn och hans familj.

Vad jag säger är att jag gladeligen hellre har en liten konflikt med min svärmor om att hon hälsar på för ofta än att hon inte lever alls.

Ofta gnälls det på svärmödrar "bara för att" och det är mer socialt accepterat att vara elak om sin svärmor. Jag menar att man kanske ska kommat ur sin bubbla och vara lite glad över att man HAR en svärmor/mamma som vill vara en del av sin familjs liv och träffa barnbarnen än att slentrianmässigt gnälla på att svärmor vill komma förbi på en kopp glögg en söndagkväll.

Ledsen TS, jag skulle inte byta. Min uppväxt med en bra mamma och mina minnen av henne är värt mer för mig än en dålig mamma som lever tills hon blir hundra.

Men hur definierar du "dålig mamma"? En knarkande, supande mamma som ignorerar eller slår sina barn är ju en sak. Men att gnälla på en sådan liten sak som att mamma eller svärmor vill träffa sina barnbarn "för ofta" känns så jäkla självupptaget.

Jo, en liten konflikt är säkerligen inget problem för någon människa. Folk som har major problem med svärmor har dock inte en liten konflikt. Man behöver inte och bör inte vara glad och tacksam för någon som inte tillför något i ens liv.

Min svärmor har misshandlat sina barn grovt under en stor del av deras uppväxt, om inte det är en dålig mamma så vet jag inte. Aldrig att hon skulle få vara ensam med sina barnbarn.

Jag tycker att ditt resonemang är dåligt TS.

"Varför slentrianklagar folk på sina barn när de är it trottsåldern, jag som inte kan få barn skulle vilja byta med dem".

"Varför klagar folk på att det är jobbigt att renovera huset när de har dragit igång renoveringen bara för att få det snyggt, vet de att det finns folk som är hemlösa?"

"Varför slentrianklagar folk på att deras man inte dammsuger, viker tvätt eller diskar, jag har varit singel i 20 år och skulle gärna ta en sån man".

Osv.

Självklart så är de flesta av våra problem en typ av lyxproblem om man jämför med någon som har det mycket värre.

Men faktum kvarstår, det finns inget som säger att man passar ihop med sin svärmor bara för att man passar ihop med hennes son. Och det finns många kvinnor i 50-60-70-årsåldern som är svåra att ha att göra med och som vill ha allt på sitt eget sätt, precis som det finns jobbigt folk av båda kön och i alla åldrar.

Lägg till att vissa män har svårt att sätta ner foten när det blir gnissel mellan deras mamma och deras partner.

Själv har jag en fantastisk svärmor som jag har massor gemensamt med och som har betytt så mycket i mitt liv eftersom jag och min man var väldigt unga när vi träffades. Men jag vet att alla inte har det lika bra som jag.

Ja mina barn har en farmor. En farmor som inte bryr sig om dem det allra minsta. favoriserar deras kusiner och som ger mig skulden för allt som händer.  Ska jag vara tacksam för det, menar du? 

Var har jag skrivit att man ska vara tacksam över ett sådant beteende?