Anonym (Koko)

Äldre 9 Dec 08:41

14 svar

Att visa uppskattning, nedåtgående spiral.

Återkommande moment 22 i mina relationer och även som jag hör ifrån vissa vänner och bekanta. Man vet att man själv inte visar uppskattning och bjuder till lite extra utan har hamnat i en ovana av gnäll, tjat och fokus på det som inte görs eller det man inte får.

Som just nu påpekar min man att jag bara ser det han inte gör men aldrig ger någon fokus på det han faktiskt anstränger sig med. Jag är nog beredd att hålla med.

Jag tänker ibland att jag ska bjuda till extra för att vara lite gullig, föregå med gott exempel, ge honom något som han kan tänkas uppskatta. Kan vara allt från extra sovmorgon, ordna färdig frukost tills han vaknar, skicka något sött sms eller vad som helst. Inga stora saker men jag försöker lite smått ibland. Men känner att han inte riktigt kan visa uppskattning för sånt så det tar emot mer och mer. Det är inget kul att bjuda till om det inte märks. Det blir desto svårare att försöka slå på stort för jag "vet" att jag inte kommer mötas av tacksamhet. Jag vill inte sluta bjuda till men det är så jobbigt att ge utan minsta svar.

Vad gör ni för att visa uppskattning mot varandra? Känner ni igen fenomenet att inte vilja ge för att man inte får och så går det runt så? Tips tack!

Anonym (Koko) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 13:30

#1

Någon?

Anonym (Koko) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 18:55

#2

Kan väl inte vara ensam om detta? Eller att ingen på FL vet hur man bör göra och kan tipsa?

Petrol

Äldre 9 Dec 19:08

#3

Jag tror att grundprobleemet ligger i att du tänker dig att du visar tacksamhet för att få tacksamhet tillbaka, inte för att du tycker att han är värd det och för att du verkligen uppskattar det han har gjort och då blir det kanske lite konstigt?

jag snickrar ett fiktivt exempel, om min sambo medans jag är borta har styrt och ställt och ordnat och donat så att jag ska slippa när jag kommer hem och jag uppskattar det (man är ju inte tokig) så kanske jag tänker att hon helt klart förtjänar en sovmorgon och att jag tar den där tråkiga tvättstugan, då förväntar jag mig inget tack för det, utan det är ju gjort för att jag vill göra något positivt, inte för att jag vill ha något tillbaka, och då stör det mig inte heller.

Och det är först när båda resonerar på samma sätt och ger uppskattning utan att förvänta sig en payback av det som det blir riktigt fenomenalt.

Skrivet fritt ur luften sådär så det kanske är lite rörigt men det är min spontana tanke kring det hela iallafall.

Anonym (Koko) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 21:25

#4

Petrol skrev 2014-12-09 19:08:20 följande:

Jag tror att grundprobleemet ligger i att du tänker dig att du visar tacksamhet för att få tacksamhet tillbaka, inte för att du tycker att han är värd det och för att du verkligen uppskattar det han har gjort och då blir det kanske lite konstigt?

jag snickrar ett fiktivt exempel, om min sambo medans jag är borta har styrt och ställt och ordnat och donat så att jag ska slippa när jag kommer hem och jag uppskattar det (man är ju inte tokig) så kanske jag tänker att hon helt klart förtjänar en sovmorgon och att jag tar den där tråkiga tvättstugan, då förväntar jag mig inget tack för det, utan det är ju gjort för att jag vill göra något positivt, inte för att jag vill ha något tillbaka, och då stör det mig inte heller.

Och det är först när båda resonerar på samma sätt och ger uppskattning utan att förvänta sig en payback av det som det blir riktigt fenomenalt.

Skrivet fritt ur luften sådär så det kanske är lite rörigt men det är min spontana tanke kring det hela iallafall.

Jag förstår precis vad du menar. Saken är väl den att jag tror att vi nog båda börjat i det tänket men på något vis har vi hamnat i ett dåligt mönster. För det du säger är så självklart egentligen. Det är också det som jag tycker känns så fel. Jag vill göra saker endast för att göra honom glad, inte för att få höra ett tack men någon gång vill man ju känna att man får efter att ha gett. Inte i direkt anslutning till det man gjort alltid dock.

Typexemplet är väl att jag låter honom sova ut på helgmorgonen då han har väldigt tidiga mornar på jobbet och jag är föräldraledig. Men när han då kliver upp, seg som tusan och går på toa långsamt, går och äter frukost, säger att han vill ta en dusch och att han är SÅ trött, då upplever jag det som lite otacksamt. Istället för att se det positiva i att han fått sova 3 timmar längre och sen upp och hoppa och ta över med barnen så segar han ytterligare. Vet inte om jag är småsint där men det känns iaf inte roligt.

Anonym (Ell)

Äldre 9 Dec 23:51

#5

Jag håller med Petrol, fastnar man i att ge uppskattning bara för att få det tillbaka känns det nog inte lika roligt varken att ge eller att få. Risken är att man, just som du Ts skriver, inte heller märker när partnern gör saker för en när man hela tiden väntar på något storslaget. Att låta någon sova ut en morgon är en sådan där sak som knappt märks för den som får sova. Det gjorde man ju jämt innan man fick barn och är inte så speciellt, även om det känns betydligt mycket mer som en uppoffring för den som går upp tidigt med barnen.

Satsa på att göra saker som märks mycket för din partner men inte kräver så mycket av dig. Jag och min sambo skriver ofta små gulliga lappar till varandra och lägger där den andre hittar dem när denne kommer hem. Eller köp något enkelt men gott som din partner gillar, t.ex. en chokladkaka, och sätt på ett fint band, göm i tränings-/jobbväskan eller liknande. Eller tänd några ljus, sätt på din partners favoritfilm och ha en lugn kväll tillsammans. Det kan krävas en hel del sådana här småsaker innan partnern fattar grejen och börjar göra likadant tillbaka. Men det blir oftast en positiv spiral, där tillvaron blir trevligare tills det händer, istället för en negativ.

Anonym (Koko) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 00:02

#6

Anonym (Ell) skrev 2014-12-09 23:51:11 följande:

Jag håller med Petrol, fastnar man i att ge uppskattning bara för att få det tillbaka känns det nog inte lika roligt varken att ge eller att få. Risken är att man, just som du Ts skriver, inte heller märker när partnern gör saker för en när man hela tiden väntar på något storslaget. Att låta någon sova ut en morgon är en sådan där sak som knappt märks för den som får sova. Det gjorde man ju jämt innan man fick barn och är inte så speciellt, även om det känns betydligt mycket mer som en uppoffring för den som går upp tidigt med barnen.

Satsa på att göra saker som märks mycket för din partner men inte kräver så mycket av dig. Jag och min sambo skriver ofta små gulliga lappar till varandra och lägger där den andre hittar dem när denne kommer hem. Eller köp något enkelt men gott som din partner gillar, t.ex. en chokladkaka, och sätt på ett fint band, göm i tränings-/jobbväskan eller liknande. Eller tänd några ljus, sätt på din partners favoritfilm och ha en lugn kväll tillsammans. Det kan krävas en hel del sådana här småsaker innan partnern fattar grejen och börjar göra likadant tillbaka. Men det blir oftast en positiv spiral, där tillvaron blir trevligare tills det händer, istället för en negativ.

Jag hoppas så att jag skulle kunna få igång en sådan positiv spiral. Jag vet bara inte hur jag ska tygla besvikelsen som kommer när man ger utan att det alls märks. Tror min man är lite speciell på det planet för han är generellt dålig på att visa uppskattning. Köper man en present till honom så säger han tack men det finns liksom ingen känsla bakom det. Men jag ska försöka iaf. Hoppas på att det släpper eftersom. Jag har varit dumsnäll större delen av min uppväxt och ofta blivit utnyttjad så är lite känslig.

Anonym (Ell)

Äldre 10 Dec 00:25

#7

Anonym (Koko) skrev 2014-12-10 00:02:15 följande:

Jag hoppas så att jag skulle kunna få igång en sådan positiv spiral. Jag vet bara inte hur jag ska tygla besvikelsen som kommer när man ger utan att det alls märks. Tror min man är lite speciell på det planet för han är generellt dålig på att visa uppskattning. Köper man en present till honom så säger han tack men det finns liksom ingen känsla bakom det. Men jag ska försöka iaf. Hoppas på att det släpper eftersom. Jag har varit dumsnäll större delen av min uppväxt och ofta blivit utnyttjad så är lite känslig.

Du behöver nog prata med honom också om det är så att han är dålig på att visa uppskattning. Berätta att det är viktigt för dig och att du vill få honom att må bra likväl som att du vill känna att han bryr sig om dig. Vissa behöver inte lika mycket uppskattning av sin partner och då är det svårt att se denne har ett större behov av det.

Ebbaebba

Äldre 10 Dec 08:49

#8

Det låter som din partner inte alls är "glad och nöjd" ??om han är så trött måste han få ligga en hel lördag om han vill.

Jag är också jättetrött efter en veckas jobb.

Jag torr att du nu tänker: Men jag då?

Och då har ni per automatik ett problem.

Anonym (Koko) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 22:01

#9

Anonym (Ell) skrev 2014-12-10 00:25:33 följande:

Du behöver nog prata med honom också om det är så att han är dålig på att visa uppskattning. Berätta att det är viktigt för dig och att du vill få honom att må bra likväl som att du vill känna att han bryr sig om dig. Vissa behöver inte lika mycket uppskattning av sin partner och då är det svårt att se denne har ett större behov av det.

Jo det skulle jag ju kunna. Brukar prata om det jag upplever som jobbigt. Men vissa saker är sådana som jag inte vet om människor kan ändra på. Vet inte om jag behöver mer uppskattning än någon annan. Det är bara att vi kommer från så olika uppväxter och läror om hur man "beter sig". Hans familj verkar vara lite lika allihop. Han har själv påpekat hur min son(sedan tidigare förhållande) är otroligt duktig på att visa tacksamhet och att det har han lärt av mig. Men han ser nog inte att han inte själv visar sånt. För man kan ju säga orden men inte ha känslan som sagt.

Hur tar man upp en sådan diskussion? Vi pratade idag om att vi behöver anstränga oss mer båda två för att bjuda till åt varandra och att hitta nya sätt att kommunicera för att undvika tjafs.

Anonym (Koko) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 22:14

#10

Ebbaebba skrev 2014-12-10 08:49:46 följande:

Det låter som din partner inte alls är "glad och nöjd" ??om han är så trött måste han få ligga en hel lördag om han vill.

Jag är också jättetrött efter en veckas jobb.

Jag torr att du nu tänker: Men jag då?

Och då har ni per automatik ett problem.

Kanske är det så. Jag tänker faktiskt inte "men ja då" när det kommer till just sovandet för jag och han har inte samma sömnbehov. Det jag tänker är mer om det verkligen är rimligt/ normalt att vara så trött? Han har aldrig velat sova en hel dag men går upp när vi redan börjar kolla på lunch vissa ggr. Han sover ofta middag men det verkar inte ge någon effekt. Jag tänker mer lite att man behöver vara medveten om att det är jobbigt att ha barn och att man ibland kan ta sig förbi att man är lite trött och ändå umgås med sin familj. Om man jämt är trött är nog något fel och man behöver antingen söka läkare eller se över sina vanor. Tycker inte han anstränger sig för att må bättre.

Malin8903

Äldre 16 Dec 00:27

#11

Anonym (Koko) skrev 2014-12-10 22:14:32 följande:

Kanske är det så. Jag tänker faktiskt inte "men ja då" när det kommer till just sovandet för jag och han har inte samma sömnbehov. Det jag tänker är mer om det verkligen är rimligt/ normalt att vara så trött? Han har aldrig velat sova en hel dag men går upp när vi redan börjar kolla på lunch vissa ggr. Han sover ofta middag men det verkar inte ge någon effekt. Jag tänker mer lite att man behöver vara medveten om att det är jobbigt att ha barn och att man ibland kan ta sig förbi att man är lite trött och ändå umgås med sin familj. Om man jämt är trött är nog något fel och man behöver antingen söka läkare eller se över sina vanor. Tycker inte han anstränger sig för att må bättre.

Jag har exakt samma problem som du med en sambo som både inte verkar vilja ge något tillbaka (vilket har gjort att jag slutat helt med att försöka) och en sambo som är väldigt trött även om jag låter honom sova.

Har sagt till honom att han ska kolla upp det t ex om det kan vara problem med sköldkörteln eller något....men han tycker antagligen inte likadant även om det påverkar hela familjen.

Anonym (Koko) Trådstartaren

Äldre 16 Dec 22:29

#12

Malin8903 skrev 2014-12-16 00:27:26 följande:

Jag har exakt samma problem som du med en sambo som både inte verkar vilja ge något tillbaka (vilket har gjort att jag slutat helt med att försöka) och en sambo som är väldigt trött även om jag låter honom sova.

Har sagt till honom att han ska kolla upp det t ex om det kan vara problem med sköldkörteln eller något....men han tycker antagligen inte likadant även om det påverkar hela familjen.

Tråkigt att höra. Här har vi med små steg börjat gå åt rätt håll. Tycker vi hjälps åt rätt bra numera men känner väl lite att jag måste byta strategi. Jag kan såklart påpeka "felet" för honom men tror att jag ska börja med att göra rätt själv och hoppas på att han följer. Två fel blir liksom inte ett rätt. Dvs jag ska bli bättre på att visa uppskattning när han anstränger sig och fortsätta bjuda till utan förväntningar. Får se om det räcker.

Anonym (Lisa)

Äldre 17 Dec 12:45

#13

Ni måste sätta er ned och prata om er relation och hur ni vill ha det och sen måste båda faktiskt bjuda till och visa att man försöker. På relationslabbet kan du hitta massa bra info om relationer. www.relationslabbet.com

Anonym (Koko) Trådstartaren

Äldre 17 Dec 15:24

#14

Anonym (Lisa) skrev 2014-12-17 12:45:22 följande:

Ni måste sätta er ned och prata om er relation och hur ni vill ha det och sen måste båda faktiskt bjuda till och visa att man försöker. På relationslabbet kan du hitta massa bra info om relationer. www.relationslabbet.com

Jo prata gör vi mycket. Nästan så det blir tjatigt. Problemet är väl att vardagen tar mer plats än man hinner med och det blir att vi tar varandra för givet när vi är trötta och mycket runtomkring. Sen är min man oerhört lat, men vill inte riktigt se det själv. Kanske ingen som är det gör. Det är frustrerande!

Att visa uppskattning, nedåtgående spiral.

INNEHÅLL