Hoppa över förskolekklass??

Ingen?

Har ingen erfarenhet, men varför inte flytta henne till förskoleklass redan nu då? Så hinner hon komma in i gruppen tills i 1an.

I fsk-klass så leker de ju mer, tänker att det borde vara lättare att komma in bland kompisar då.

Det kanske är ett alternativ men jag vet inte om det går. Jag tänkte att det kanske är lättare inför en hösttermin också när skolan börjar.

Tror det hade varit bra för henne, för hon blir precis som jag var, understimulerad om hon inte blir utmanad.

I de fall jag träffat elever som börjat f-klass ett år tidigare så har det tydligt märkts att de vart yngre. Inte inlärningsmässigt utan socialt ska tilläggas.

Jag skulle avråda från det eftersom den sociala biten är jättviktig för ditt barns trivsel i skolan och ett barn som är ett år yngre kan få det tufft. Om barnets alla kompisar är ett år äldre kanske jag skulle tycka det vore mer lämpligt.

Mognad och inlärning förljer varandra skulle jag säga. Dessutom förväntas en försteklassare kunna sitta stil ganska mycket mer än en sexårig i f-klass.

Det är rätt många i min son f-klass som kan läsa och skriva ( inkl min son) men jag upplever att de är rustade för barnens olika nivåer på ett helt annat sätt än när jag började i skolan tidigt 80-tal. De lär sig massor av annat och f-klassen känns som en väldigt bra introduktion till resten av skolan.

Jag tror att det kan vara väldigt tufft att börja direkt i ettan när alla andra i klassen har haft ett år på sig att göra sig hemmastadd i skolan.

Min pojke hade gärna fått slippa sista året på dagis som var dötrist för honom men nu är jag inte orolig att de är för lite stimulans för honom.

Jag har inte erfarenhet av att låta barn hoppa över förskoleklass men däremot hoppade min dotter över årskurs 2. Hon bytte egentligen från åk 1 till åk 2 efter påsk i ettan och gick de sista veckorna av terminen med sin "nya" klass och började sedan åk 3 med dem till hösten.

Dottern är vuxen idag och om det var rätt eller fel vet jag egentligen inte. Inlärningsmässigt var det inga problem och socialt var hon fortfarande mycket äldre även än sina ett år äldre klasskamrater.

Hon tog studenten som 17-åring och flyttade sedan till Lund och började på universitet innan hon fyllt 18. Det hade också sina konsekvenser på olika sätt

Det är ju inte ovanligt att börja skolan som sexåring och jag tror inte att förskoleklass har någon absolut avgörande betydelse om barnet är moget.
Det måste ju vara bättre att hoppa över förskoleklass än att som min dotter hoppa över en årskurs under pågående skolgång.

Vi hade samma funderingar om våran son.
Vi ville att han skulle få börja förskoleklass ett år tidigare. Både rektorn på skolan (som var den vi kontaktade) samt hans pedagoger på dagis var med på noterna. Men så blev det så många barn i klassen, så våran son fick inte plats.
Då erbjöds vi att hoppa över förskoleklass och börja direkt i ettan nästa år i stället.
Det kommer vi dock att tacka nej till eftersom vi anser att han då går miste om en erfarenhet (trist att alltid behöva säga "Nej, jag gick aldrig i förskoleklass...").
Jag tror att det sociala (att alltid vara yngst/sist, inte komma in på studentfesten för att man inte fyllt 18 etc) kommer vara jobbigare än att alltid vara före i inlärningen. Våran son är särbegåvad, så han kommer alltid att vara före oavsett vilken klass han går i.

Jag är lärare och har bl a jobbat i förskoleklass. Där jobbar man, precis som andra har skrivit, främst med det sociala och att eleverna ska lära sig att gå i skolan. Sitta still på samlingar, inte prata rakt ut, respekt för andra, turtagning, ta sig runt i en större byggnad än man är van vid, ta mat i matsalen och äta tillsammans med en massa andra barn och vuxna m.m. Det ska inte underskattas! Sen hade vi självklart lektioner där eleverna tränade på t ex bokstäver och siffror men det finns inget krav på att eleverna måste lära sig läsa, skriva och räkna när de går i förskoleklass. Däremot möter man barnen på deras nivå. Det är inte ovanligt med elever i förskoleklass som kan läsa, skriva och räkna och jag har aldrig sett det som ett problem att individanpassa, snarare som en självklarhet. Vissa tränar alfabetet, andra på att ljuda och några på att läsa kapitelböcker och skriva skrivstil.

Själv gick jag aldrig i förskoleklass. Min årskull var först med det och eftersom alla mina kompisar på dagis var ett år äldre och skulle börja ettan fick jag också göra det. Jag kunde läsa, skriva och räkna litegrann och det fanns elever i klassen som både var bättre och sämre än mig på det. Jag har aldrig lidit av att ha börjat ettan ett år tidigare, aldrig legat efter och jag har alltid haft många vänner. Men som sagt, alla mina vänner var ju ett år äldre också. Sen fungerade inte förskoleklassen på samma sätt då som nu. Inte enligt min mamma iaf som är förskollärare och har jobbat i skolan sedan förskoleklasserna startades.

Jag personligen skulle inte låta mitt barn hoppa över förskoleklassen eftersom jag ser så många fördelar md den. Den sociala träningen är extremt viktig i den åldern och eleverna lär sig massor och mognar till skolbarn under det året. Sen är det klart att jag skulle fundera en gång till över det beslutet om mitt barns kompisar var ett år äldre men då skulle det snarare handla om att hoppa över sista året på förskolan.

Jag skulle tvärtom absolut rekommendera att hoppa över förskoleklassen, om man har ett barn som längtar efter att börja skolan. Framför allt ska man sätta barnet på det ställe där det finns lärare som gillar att anpassa och utmana de barn som redan kan massvis, lär sig snabbt utan repetitioner och tänker mycket.

I Filurums Facebookgrupp är det många många som ångrar i efterhand att de inte lät barnet börja direkt i ettan. 

Det sociala består av många bitar. Tro inte att ett barn som redan mognat förbi sina jämnåriga kommer att lära sig att leka dessa lekar igen. Det är bättre socialt att flytta upp, visar sammanställd amerikansk forskning. Det är viktigare att få gå med jämbördiga elever, än jämnåriga. Särbegåvade barn kommer få lägga massvis av tid på att anpassa sig till och förstå genomsnittspersoner. Det är betydligt viktigare att se till att de får jämbördiga kunniga och snabbtänkta elever att spegla sig i och arbeta med. 

Det viktigaste är att undervisningen är på rätt nivå och i rätt takt för eleven,  att eleven får arbeta med jämbördiga,  att eleven får ett positivt bemötande av lärarna och att lärarna bygger en relation och ett förtroende. 

Sedan ska man veta att särbegåvade ofta är känsligare och mer känslosamma än andra. Därmed kommer även en 10-åring att få känsloutbrott, men det betyder INTE att eleven ska gå med jämnåriga, tvärtom ska eleven gå med jämbördiga (troligen flyttas upp) men även få stöd för sin känslighet och träning i att hantera känslor. 

Låt aldrig "det sociala" stå ivägen för att flytta upp, eller för att ge undervisning på rätt nivå. Understimulerade barn riskerar att bli stökiga, må psykiskt dåligt, få ångest och självmordstankar, bli hemmasittare, tappa tron på skolan, eller inte lära sig studieteknik vilket leder till svårigheter senare i livet. 

Jag har läst massor av internationell forskning som grund för det jag skriver här. 

En del finns att läsa på www.skolverket.se/skolutveckling/larande/sarskilt-begavade-elever-1.230661 och glimrandeglimtar.blogspot.se/2015/09/vad-vi-vet-om-begavade-barn-linda.html

Men alla som lär sig läsa och skriva som 4-5 åringar är inte särbegåvade. En del är bara lite tidiga. En del råkar bara vara lite mer intresserade av bokstäver än andra. En del har bara råkat komma över en pedagogisk app i rätt tid.

Jag tycker det där är en svår fråga. Det beror mycket på barnet och skolan. Min dotter är särbegåvad, lärde sig räkna enklare addition o subtraktion som 2åring, lärde sig läsa och skriva vid 3.5 år. Nu nyss fyllda sju ligger hon på nivå med åk 4-5 i samtliga ämnen. Hon går i förskoleklass och har liksom inte ens börjat skolan, men jag ångrar inte att hon inte flyttat upp en klass nu vilket rektorn erbjöd. Hon får anpassad undervisning. När barnen staplar klossar på matten räknar hon i sin egna mattebok, när barnen övar på att skriva enkla ord och meningar får hon ett ämne att söka information om i böcker och på nätet som hon sen skriver ca 2 A4 papper om. Hon ville själv ha läxor så det har hon fått på sin nivå och hon går iväg vissa lektioner till högre klasser för att få utmanas. Stundvis har hon tråkigt på dagarna men både hennes lärare, hon själv och jag är överens om att en årskurs uppflytt inte löser några problem och man kan inte sätta en 7åring i åk4 där hon intellektuellt och kunskapsmässigt ligger.
Jag vill inte göra henne äldre än vad hon är, däremot måste hon få vara sig själv och få en chans att lära sig och utvecklas i skolan. Är man bara lite lagom och inte så extrem som min dotter (tyvärr!) är så tror jag skolan är bra på att anpassa sig. Ska man börja tidigare tror jag hellre man ska börja fsk klass tidigare så man får vara med från början i gruppen hellre än att hoppa över eller hoppa in i en befintlig klass. Men det är bara vad jag tycker

Jag har en gammal klasskompis som är ett år yngre än vad jag är. För honom funkade det jättefint att inte börja förskoleklassen. När han gick ur skolan så hade han toppbetyg och nu är han doktorand. Så det kan gå bra för din dotter oxå.. =)

Jag tycker att det sociala också är en väsentlig del i om barnet är redo för att hoppa över förskoleklass. När min dotter gick på dagis så tyckte personalen att hon mycket väl hade kunnat hoppa över f-klass, då hon är tidigt utvecklad vad gäller det sociala samspelet. Vi valde att låta henne gå i f-klass eftersom hon skulle vara ett år yngre än sina kompisar och att vi tyckte det var bra att hon fick träna på att läsa skriva och lära sig lite matte.
Det har lönat sig tycker jag.