Blixtförälskad- vad ska jag ta mig till?

Jag tänkte först berätta lite om hur allt detta började för att göra det tydligt. Jag tror faktiskt att det kanske kan vara spännande läsning för den som inte är drabbad. Det som hände är kanske inte ovanligt, men det påminner mycket om en klyschig film eller dokusåpa- fast på riktigt.

Under Augusti månad visste jag att mitt sommarschema på arbetet skulle ta slut. I Juni hade jag examinerats som beteendevetare och det enda som fanns på "kartan" i mitt liv efter sommaren var att få en fast anställning. Detta fick jag också i November månad genom tur, goda referenser och en järnvilja från min sida. Det är dock en sak som är helt irrelevant i detta inlägget.

Under dessa månader (Augusti/September- November) så bestämde jag mig aktivt för att INTE bry mig ett piss som kärleken och därigenom inte försöka leta eller söka efter en pojkvän. Det var ett beslut som jag tog aktivt och all energi gick åt att söka jobb och tyvärr oroa sig för framtiden innan jag fick det glada beskedet om fast anställning på en tjänst som jag hade sökt.

Visst hade jag ögonen öppna, men jag brydde mig knappast om att spana efter killar eller försöka "jaga" lyckan.

En dag förändrades ALLT. 

Tidigt på eftermiddagen en molnig sensommardag i September åker jag och en brukare (benämning på den boende som bodde på min arbetsplats som riktade sig till funktionsnedsatta mäniskor) till ett köpcentrum i kommunen där jag jobbar/jobbade.

Efter en stund säger han att han är hungrig och vi går först in i affären för att handla och därefter styr vi kosan mot en restaurang med hans hjälpmedel.

I kassan står det en kille bakom disken. Jag beställer mat åt oss båda och sedan sätter vi oss och äter. Under tiden står killen bakom disken och råglor på mig (upplever jag iaf). Det kändes som att han tittade på mig med en sådan insugande och intensiv blick. När jag tittade på honom blev jag lite varm inombords och kände hur jag fick svårt att inte fastna i hans vackra ögon. Att fokusera på brukaren och lyssna på hans samtal kändes plöstligt omöjligt eftersom mina tankar var på annat håll. Helt annat håll.

Under lunchen hjälpte jag brukaren med vissa saker som har med hälsan att göra. Det kändes som att killen på restaurangen studerade mig mycket noga och mitt hjärta fortsatte att slå lite extra fort. Vi lämnade sedan restauranen och jag tänkte inte så mycket mer på detta även om ett frö med säkerhet hade slagit rot inom mig.

Sedan den dagen har jag dragits till hans restaurang för att äta och givetvis titta på honom. Och för varje gång har mina känslor blivit lite starkare.

I början låg han mot mig. Nån vecka efter vårt första besök gick vi förbi varandra i gången på köpcentrumet, jag tror att han var på G hem. Han tittade på mig och log upplevde jag det som. Jag min dumma jävel tittade bort av osäkerhet. Visst kan man inbilla sig, men inte hur mycket som helst väll?

Det känns inte som att han tittar på samma sätt längre. Några gånger har han blinkat åt mig med ena ögat när vi pratar, men ibland känns det som att han är kylig och låtsas som ingenting. Jag blir förvirrad.

Jag har på flera olika sätt försökt få kontakt med honom via internet. Har letat via Facebook via gillasior osv, Badoo (datingapp) Grindr (app för homosexuella män). Jag är själv gay, detta är alltså samkönad förälskelse för er som bryr sig.

Men jag hittar honom ingenstans! Antingen så ratar han allt detta eller så är han jävligt diskret genom nått alias eller liknande som man faktiskt kan ha på exempelvis Facebook. Jag vill ju så gärna ta kontakt och visa intresse på ett smidigt och bekvämt sätt!

Jag gjorde tom en riktigt galen sak. En dag innan jag bestämde mig för att gå dit så tog jag fram ett busskort utan pengar på laddningen. I detta värdelösa busskort lade jag en lapp med mitt fullständiga namn och mobilnummer. Sedan "glömde" jag mitt busskort på restaurangen. Går till jobbet efter restaurangbesöket och 15 minuter senare så ringer det. Givetvis var det han som ringde och berättade att jag hade glömt busskortet. Det var helt underbart att få kallprata lite även om jag kände mig fjantig som ljög på detta sätt. Prata om hur "glömsk" jag kan vara och tackade för hans vänlighet. Två dagar senare går jag till restaurangen igen och direkt när jag ställer mig i kön kommer han fram till disken och ger mig kortet.

Inget mer hände sen.

Jag är så frustrerad. Åkte på solresa nån vecka senare och njöt för fullt. Men likt förbannat gick jag runt nere på stranden i Agadir och tänkte på honom. På en utflykt i den Marokanska buchen träffade jag ett otroligt mysigt par från Sthlm som var i 60-årsåldern. När jag såg hur underbara de var mot varandra blev jag återigen påmind om vad jag kände för honom. Så långt gick det.

Att han också är gay är det knappast något tvivel om. Han jobbar på restaurang, har setts av mig personligen på 2 olika gayställen i Gbg och dessutom kan inte dom där blickarna jag fick första gången misstolkas. Det är för många pusselbitar som faller ihop för att det ska vara en slump.

Men jag vet inte vad jag ska göra. Nått måste hända.

Förra helgen var jag och en vän ute på en gaykrog i Gbg. Precis innan vi ska gå kommer han och en annan kille in. Jag kände hur benen började skaka och illamåendet forsade genom kroppen. Han gick förbi mig och min killkompis berättade sedan att han upplevde att killen först såg mig och sedan tittade direkt ner i golvet. Kändes inte jätteupplyftande. Problemet är ju att jag INTE vet vad han känner. Om han öht känner något för mig. Om han öht är singel! Vem var killen? Vad trodde killen som jag gillar om mig och min killkompis, varför vi var där bara han o jag? Vad vet jag!

Att gå fram till honom och börja prata mer seriöst känns fruktansvärt utsättande eftersom jag bara ser honom på hans jobb, oftast med en annan kollega hack i häl. Tanken på att försöka bryta isen i ett sådant sammanhang gör mig panikslagen. Samtidigt som något måste göras. Det hade ju varit helt fruktansvärt OM han nu känner samma sak för mig och kanske går runt och tror att jag är upptagen eller inte är intresserad. Har alltid mitt regnbågsarmband väl synligt när jag är där för att tydliggöra min läggning för honom.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har blivit blixtförälskad i någon jag knappt känner och alla andra killar känns just nu helt ointressanta för mig. Det är bara honom jag vill lära känna mer och släppa in på livet. Jag vet att det kanske är löjligt och omoget, men hjärtat talar sitt eget tydliga klara språk i detta fall!

Jag mår jättedåligt över denna situation eftersom jag vill "ha" honom så jävla mycket! Ännu mera rädd blir jag över tanken på att bli besviken eller sårad. Han har bara "det där" som får mig att falla pladdask- svårare än så är det inte.

:( :( :(

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-12-11 00:07
Tillägg till inlägget:

Jag vill också betona för er som läser att detta inte handlar uppmärksamheten som jag fick. Jag får ofta höra av både tjejer o killar att jag ser bra ut, är trevlig och är en intressant person. Därför är jag van vid uppmärksamhet från kilar och blir INTE förälskad kors och tvärs bara för att någon visar intresse.

Det är ju en väldigt vanlig förklaringsmodell idag. Att man kan bli kär bara genom att känna sig sedd eller bekräftad. Så är inte fallet för min del då jag dessutom väldigt sällan upplever dessa känslor. Han har helt enkelt något som får mig att falla som en kägla