Komma över en bästa vän relation?

Någon?

Jag blev ovän med min 'bästa vän' hastigt för någon månad sen. Det var lite samma där, det kändes skönt på nåt sätt för hela vänskapen kretsade kring henne. Allt handlade om hennes problem, jag hjälpte henne och jag fick aldrig någonting tillbaka. Pratade vi för en gångs skull om mig så kunde hon på något sätt vrida det så det ändå handlade om henne.. Helt sinnessjukt jobbigt. Har också sett liknande grejer, att hon nu umgås med folk hon tidigare inte gillat. Men det besvärar mig inte, visar ju bara på att hon försöker hitta en 'ersättare' för mig och det kommer hon nog aldrig att göra :) jag saknar dock inte henne och hennes drama ett dugg och kommer aldrig återuppta vår vänskap igen. Men vill du ha din vän tillbaka, prova skriv ett brev eller nåt? Om hon nu blockat dig.

Tack för svar, kanske är som du säger att dom försöker hitta ersättare. Precis som du beskrev det där med vems fel det är känner jag igen mig i.

Kanske bara skall acceptera och försöka leva så gott det går?

Jag mena måste hon nu umgås med dolk hon pratat grov skit om så säger väl det iofs en del om henne som person.

Hänt mig med. Till slut fick jag nog av att känna mig som en jävla ex-flickvän och bestämde mig för att skita i henne. Nu har det snart gått 3 år och jag har klarat mig fint utan henne!

Jag har varit extremt accepterande i detta jämfört med vad jag brukar vara haha. Tror det är för att jag innerst inne vet att jag förlorade mer på vår vänskap än jag fick. Det är liksom svårt att sakna hennes taskiga kommentarer, hennes hetsiga humör, hennes ständiga klagande på allt osv. Och då hade vi ändå en väldigt nära vänskap där vi umgicks massor och spenderade en hel del av vardagen ihop.. Nästan som ett par minus kärleken liksom.

Försök också se till hur hon beter sig? Verkar hon sakna dig? För i mitt fall handlar det nog inte så mycket om mig utan hon saknar nog mer allt jag gjorde för henne om hon saknar mig alls (verkar inte så när man ser hennes facebookfeed om hur lycklig hon är och alla hennes nya vänner). Jag vet också att hon aldrig skulle höra av sig till mig självmant och be om ursäkt eller nåt, trots att hon var den som gjorde fel. Så nä då kan det lika gärna vara för mig iallafall :) det kommer att komma nya vänner längs vägen. Jag vet ju att hon troligtvis kommer behandla nästa stackars nära vän så som hon behandlade mig och det är svårt att vara avundsjuk på ;) tycker mer synd om hennes kommande bästis faktiskt.

Jag tänkte precis som dig, men ändå kommer det vissa stunder då jag saknar och blir ledsen. Men skall fokusera på att nu slipper jag iallafall gå runt med ångest över att hon skall bli arg, pch att hennes nya vänner får ta hennes skit istället. Plus att hon känns falsk som umgås med folk som hon baktalat så grovt.

För mig var det en enorm lättnad när vänskapen tog slut. Hon blev psyko så jag blockade henne från allt och beslöt mig för att behandla henne som luft, hon finns helt enkelt inte.

När vänskapen tog slut insåg jag hur mycket energi hon kostat mig och hur lite jag fått tillbaka. Vi hade egentligen inte kul, kom jag på efteråt, utan jag umgicks med henne av gammal vana och sympati för hon hade ingen annan.

Om du bestämmer dig för att bryta, bryt då totalt. Låt henne leva det liv hon väljer och umgås med vem hon vill. Titta inte tillbaka, kolla inte upp henne på någon social media, utan håll dig borta från henne. Tillåt dig att sörja det ni hade, om du känner för det, men blanda inte in henne i dina framtidsdrömmar. Fantisera inte om att ni träffas och blir vänner igen. Och ge det tid. För det kommer att ta tid att komma över henne. Men det är fullt möjligt. Passa på att umgås med dina andra vänner. Kanske kan du lära dig uppskatta dem på ett annat sätt?

För många år sedan hade jag en bästa vän som jag träffade via internet, vi mejlade varje dag då vi bodde i olika länder (Sverige - Australien) men vi var verkligen bästa vänner. Han hade en tjej och de hade en dotter och jag hälsade på dem en gång 2004 och allting var jättebra och vi kom jättebra överens alla tre. Andra gången jag var där nere  var jag i Australien i sju månader och hälsade på dem i två veckor. allting var jättebra när jag vad där men så fort jag åkte tillbaka till staden där jag skulle jobba så slutade han svara på mina mess, samtal och mejl och inte en enda förklaring fick jag. Jag blev jätteledsen för vi hade känt varandra i kanske 8 år och hörts vid varje dag. Det kändes verkligen som om vi "gjort slut" och det var en riktigt hemsk känsla.

Efter några månader la han till mig på facebook och han verkade tro att allt var som vanligt men jag krävde en förklaring. Då visade det sig att hans tjej var jätteavis och att varje gång vi hade gått nånstans utan henne var hon övertygad om att vi var nånstans och hade sex. Hon hade tvingat honom att välja mellas oss och han valde så klart henne och deras dotter. Så vi var kompisar ett litet tag, men inte riktigt samma vänner som tidigare. Jag mådde lite bättre. Sedan kom det fram fler och fler detaljer om att hon berättat för HELA HANS FAMILj vilken bitch jag var som hade försökt stjäla honom från henne och snackat skit om henne, så hela hans familj (som jag aldrig ens träffat!) hatade mig utan att känna mig. Och henne hade han försvarat, tills de gjorde slut. Det var därför han blev vän med mig igen men när jag fick veta detta sa jag genast upp all kontakt med honom.

Visst att jag saknade honom och som du säger, de roliga stunderna, men frågan i slutändan är: vad får DU ut av relationen? Mår DU bra av relationen? Jag har gått över mina vänner på FB och i riktiga livet med för den delen och tagit bort dem som sårat mig och där jag känner att såhär beter sig inte en vän. Varför ska man ha dem i sitt liv? 

Alla relationer kan ändras under åren det är ju samma med flick/pojkvänner, ibland gör man slut. Det mesta händer av en anledning. Det är viktigt att sörja annars tror jag inte man kan gå vidare, men gräv inte ner dig i sorgen utan gå vidare till slut! 

Det är bättre att vara ensam än att ha en dålig kompis som tar en massa energi. Visst det är svårt i början när "vänskapen" tar slut. Men det bästa är att bryta helt.
Kolla inte upp henne i tid och otid. Låt henne leva sitt eget liv. Och du ditt.
Glöm inte bort att hon faktiskt fick dig att må dåligt. Ni hade era roliga stunder men då var det på hennes villkor. Som riktig vän var hon inget att ha. Var stolt över dig själv. Du har inte gjort något fel.

Tack alla, så himla skönt att få lite perspektiv och tips.

Jag hade också en vän som gjorde slut. Från att ha varit nästan allt för varandra var jag plötsligt ingenting för henne. Jag hade gärna blivit vän igen, men sättet hon gjorde slut lämnade ingen öppning för någon fortsättning.

Det gjorde ont i flera år efteråt faktiskt och jag har aldrig sedan dess vågat öppna mig för den typen av vänskapsrelation, så jag känner att någonting viktigt faktiskt gick förlorat, och det var inte väninnan, utan mitt eget mod, min tillit och min tro på att någon faktiskt vill ha den typen av vänskap med mig. Men jag inser också att jag inte VILL ha en vänskapsrelation där det bara är den ena partens känslor som bestämmer villkoren för vänskapen, och rörelseutrymmet inom vänskapen.

Jag tror inte att man kommer över det så lätt. Det är en sorg som vilken annan sorg som helst, man måste tillåta sig att vara ledsen ett tag. Men det är också ett sår som måste få läka, dvs inte hålla på och peta i det hela tiden. Titta inte på hennes instagram, tänk på henne så lite som möjligt och rikta istället din uppmärksamhet åt andra håll.