Jag lever ett andefattigt liv.
Jag upplever att mitt liv är andefattigt, att jag inte gör det jag VILL göra och att livet bara går ut på att göra sisyfossysslor som disk, städning och tvätt. 
Ingen jag känner är intresserade av samma sak som jag och min älskade man han lyssnar men är inte så begiven på att diskutera saker som han inte är så hemma på eller så intresserad av.
Jag känner mig understimulerad och som att jag har fastnat, jag kommer inte ur det hela.
Hemma har vi förändrat arbetsgången så jag gör inte allt själv men mestadelen. Jag har inget jobb sedan ett antal månader men jag letar för fullt och jag tror det är en del i min understimulans.
Har också pluggat men det är slut nu och i plugget fick jag mitt lystmäte av diskussioner med människor med samma intressen.
Jag känner mig villrådig, frustrerad och som sagt understimulerad och jag hoppas ni här har några råd att ge mig. Jag kommer inte ur ekorrhjulet riktigt känner jag.
Internet ger mig inte tillräckligt längre då jag känner att jag vill skapa, göra saker på riktigt. Det finns ingen plats för mina hobbys här direkt och vi letar febrilt större bostad både för det och för att bonus ska få bättre plats men det är svårt, det är inte bara vi som letar om man säger så. Står i bytes köer,vi sparar för att kunna köpa eget, vi letar via privata värdar och blocket.
Samtidigt vet vi inte var vi ska bo, förut var det solklart, men nu vill dottern gå i skola på en helt annan ort än vi trott, jag har insett att där vi bor nu gör det enklare på ett sätt att hitta jobb men att flytta dit vi tänkt öppnar upp för andra orter men jag KAN ändå jobba på de orter jag idag letar på, men då måste jag pendla med bil istället.
Och hur gör vi med äldsta barnet som är 19, barnet har ett funktionshinder och jag är i valet och kvalet om att skaffa egen bostad med stöd till barnet så barnet får mer självständighet samtidigt som det är läskigt och jag vill inte flytta bort från den ort barnet har sin bostad, iaf inte för långt. Och flyttar det barnet så får vi plötsligen plats att stanna kvar här...
Jag vill så många saker men är alldeles villrådig, hur ska jag tänka? Vad är viktigast osv.
Så, era råd, hur har ni gjort när ni gått vilse i livet?
Men han diskuterar inte gärna sånt jag vill prata om då han inte har de intressena så han kan inte tillföra något tycker han 
