Min sambo och jag ska gå skilda vägar.
Jag har ut 4500kr/mån + 1050kr av Försäkringskassan men nu är mina dagar slut.
Vad har jag rätt till för bidrag?
Har nu hyra på 3500kr tillkommer el osv
Det går åt en hel del till mat och tillbehör. Pengarna räcker inte.
Känner panik och stress är så jävla ledsen över vad som hänt.
Bebis är 11 mån den 27de..
Du får gå till soc. Är föräldradagarna slut och barnet inte kan vara på dagis än så kan du inte vara arbetslös och då är soc enda alternativet.
Du/ni har väl ansokt om dagisplats så du kan borja jobba om en månad?
Nej detta skedde så snabbt. Vi hade planer att bebis skulle vara 1,5 - 2 år innan förskolan ens var aktuell. Har vikarierat och personligen tycker jag att 1 åringar är för små för förskola. :/
Allt beror på om ni varit gifta eller bara sambos. Har ni bara varit sambos blir livet tuffare, men du får ta hjälp av soc. Sedan har du rätt till underhåll när barnet bor hos dig, så det hänger ihop med vilket umgänge ni upprättar. Bor barnet heltid, d v s alla nätter hos dig har du rätt till 1273 kr i underhåll per månad. Sedan har man rätt till bostadsbidrag när man har egen bostad. Är ni gifta är mannen försörjningsskyldig.
När barnet fyllt ett år har det möjlighet att få plats på förskola, oavsett var i Sverige du bor, dock brukar det vara så att man ska ha sökt platsen minst 4 månader i förväg, så ta tag i det bums om föräldraledigheten kvarligger på dig. Har ni gemensam vårdnad behöver du pappans underskrift.
Men det intressanta i er situation är ju vem som skulle varit hemma med barnet när dina dagar var slut. Om det är pappan, så är pappan helt enkelt föräldraledig och du anmäler dig på af första vardagen du inte är föräldraledig om du inte har jobb eller studier att ta upp direkt.
Ett smart sätt är att ta kontakt med familjerätten, en rådgivande instans och ni bokar tid för samarbetssamtal, så ni kan reda ut allt kring boende, umgänge, underhåll mm. Vårdnaden, enskild eller gemensam fortsätter som innan. De arbetar för barnets bästa.
Nej detta skedde så snabbt. Vi hade planer att bebis skulle vara 1,5 - 2 år innan förskolan ens var aktuell. Har vikarierat och personligen tycker jag att 1 åringar är för små för förskola. :/
Ja, är dina dagar slut får väl pappan uppfylla den kvarvarande tiden ni hade tänkt er ... Visst 1-åringar är små, men de flesta finner sig snabbt. Jag har jobbat flera år på förskola också, så jag vet.
Så du får väl helt enkelt börja vikariera för brödfödan och så får ni gemensamt lösa barnomsorgen själva tills det finns en barnomsorgsplats eller ligga på kommunen om att det är ett krisläge. Du lär inte vara den första ensamstående mamman som det ges dispens för.
Usch allt är så tråkigt! Pappan hade tänkt ge mig sina dagar om vi fortsatt vårat förhållande men det gör vi ju inte nu.
Försök se det positiva i allt det tråkiga - barnet får tillbringa mer tid med sin far som det ju inte skulle fått annars. Kanske han kan ha det på dagarna (fl-ledig) och du på kvällarna efter jobbet?
Jag känner inte för att bebis ska vara hos pappa och pappa vill inte heller ha barnet hemma. Han vill jobba och tjäna sina pengar. Så om vi går isär kan han inte ge mig sina dagar?
Självklart kan han överlåta dagar till dig förutom de 60 dagarna som är skyddade för respektive förälder, men det krävs ju att han väljer att göra så. Om inte så står ju du där, då pappor av någon konstig anledning lättare bara kan vandra iväg och skita i barnet utan att det drabbar dem. Många mammor har svårare att göra detsamma och ställa ultimatum.
Om pappan är en normalfungerande person finns ingen anledning till varför han inte skulle kunna ta hand om sitt barn, då är det mer en känslomässig grej för dig. Att han hellre vill jobba och tjäna pengar är inget bärande argument i er nuvarande situation, dock krävs ju oftast två månaders framförhållning till jobbet.
Begär att han följer med på samarbetssamtal omgående och ring och boka en tid idag, om inte annat för din egen skull, så du vet alla rättigheter och skyldigheter.
Inget emot han alls. Men bebis är fortfarande så liten och jag tycker det skulle vara känslomässigt jobbigt att inte ha honom hos mig varje dag! Jag tror inte jag klarar av det än. Nu när vi går isär så vill jag åtminstone ha kvar bebis ett tag till. Tills jag hittat ett jobb eller ett vikariat iaf. ????