Två stegs abort v15, till er som är oroliga inför en abort.

Till alla er som ska gå igenom en lite senare abort, genomgick själv en abort i v 15 igår pga kromosomavvikelser. Det är en stor sorg att behöva ta det svåra beslut att lämna sitt lilla hjärta , tänkte på vårt barns bästa och försökte in i det sista att minst tänka på mig och oss själva då jag och vi båda sist av allt inte ville släppa taget.

Gick igenom dem två värsta veckorna i mitt och min sambos liv. Från att få besked ifrån kubtest till moderkaksprov en väntan som kändes som en hel evighet. Man var som i en dvala av sorg , hopp och förtvivlan. Började att läsa en del här på familjeliv. Att läsa gjorde att jag fick känna att jag inte var ensam, men också med rädsla.

När dagen kom då allt var ett faktum, det beslut som vi minst av allt ville skulle besannas var att vårt lilla hjärta är sjuk.  Då jag varit med om en svår förlossning med min dotter så var det redan inplanerat ett kejsarsnitt.  Men nu skulle jag behöva föda fram vårt barn i en två stegs abort,  kom paniken. Hur skulle detta gå , funderade mycket på varför just vi, varför just jag. Började läsa här en del igen fick läsa skräckhistorier till de bättre, läste om smärta som var obeskrivlig. Man ska kanske inte läsa allt men på något sätt ville man veta hur det gått för andra vad man har att vänta sig.

Igår genom gick vi vår två stegs abort. Så till alla er lika oroliga som läser för att kanske hitta svar som jag . Vill jag här delge min upplevelse för att försöka att lugna er som kommer i samma svåra situation som mig att behöva att gå igenom en abort eller en två stegs abort.

Två dagar innan fick jag en tablett, väntade två dagar. Igår blev jag inlagd på morgonen, fick ett fint eget rum.Först ett lugnande samtal med sköterskan, fick 4 st cytotec som jag satte in vaginalt, fick även smärtlindring och lugnande. Sedan låg jag och vilade i sängen nästan somnade min kära sambo satt vid sidan om, kände ingenting. Trodde hela tiden att nu skulle smärtona komma, men inget. Gick ner till cafeterian tog en liten fika runt kl 11, var lite trött av medicinerna. Efteråt la jag mig i sängen vilade kände inget, fick ytterligare 2st cytotec, smärtlindring och lugnande man kunde få så mycket smärtstillande som man ville och behövde. Klockan blev ett och då började jag känna små lätta mensvärkar kände att det började att dra ihop sig lite men ingen smärta nu heller. Vid två ringde jag till sköterskan för bara en liten koll hon kände lite och då kom vattnet, sa lugnt och stilla nu kan du prova gå till toaletten och försöka att trycka lite, trodde då allt att nu kommer smärtan så bad om morfin fick två. Gick in på toaletten satt fem minuter tryckte lite lätt och då bara kom det på en gång. Ingen smärta alls som jag så befarat heller inga krystningar över huvudtaget. Men efteråt blev jag alldeles yr av morfinet, sprang till sängen. Och kräktes, så till er som väljer morfin var förstiktiga. Jag hade inte behövt morfinet, sedan tog sköterskan försiktigt ut moderkakan ingen smärta alls.

Efteråt tog jag en varm dusch, var tvungna att stanna kvar en timme men redan efter 45 min kände vi oss redo att åka. Begärde om ett foto på vårt lilla barn då känslomässigt vi inte kunde se barnet efteråt. När vi kommit hem öppnade jag kuvertet och fick se vårt lilla änglabarn, så fin så välskapt men så sjukt, i allt svåra gjorde vi det bästa för vårt barn hon eller han kommer för alltid att finnas i våran hjärtan . Våra ljus är tända och sorgen är svår att mista ett barn. När även ljusen är släckta så finns det ändå alltid ett litet ljus tänt runtom i världen som lyser för våra barn.

Jag hoppas att med vår och min upplevelse inför en två stegs abort kan hjälpa fler som går igenom en liknande svår situation som vi gjort, och att en abort inte alls behöver göra ont. Har ni några frågor så finns jag här.