utfrysning av min far!

Då jag var liten har jag alltid gjort lite som jag vill, gjorde mycket jag inte tänkte på som jag inte fick göra, pappa var den som åkte å hämta mig överallt å det förstår jag nu att det var fel.

har oxå alltid haft koncentration svårigheter å hade det jätte svårt å lära mig i skolan, min pappa försökte hjälpa mig men blev rädd å fråga efter hjälp till slut då jag inte förstod första gången han blev arg, rädslan har jag fått pga min far, han skrek alltid åt mig å jag var dum i huvudet om jag inte förstod på en gång, jag är uppvuxen i en liten stad men vägrade bo kvar där jag kommer från så jag flyttade hemifrån när jag var 16 för å studera i en annan stad, pappa ville inte det för han tyckte jag skulle studera samhäll lr natur å det är ingenting för mig, men till slut lyckades mamma övertala han så att jag fick flytta, men han har oxå pratat med mig om detta att varför ska jag flytta, allra helst så ville han att jag skulle gå imse vimse spindel (IV) det fick jag höra i tonåren å det har tagit väldigt hårt på mig.

Men jag fick flytta å studera i en annan stad det jag ville.=)

Efter gymnasiet drog jag till Norge å jobbade med nånting som jag trodde jag aldrig skulle våga, jobbade som säljare, efter det blev jag mycket starkare i mig sj, å efter det jobbade jag på Ikea i 4a år, min pappa sa alltid till mig att du ska jobba på HM lr på Ikea. Jobbade på Ikea då var det intressant å fick ofta frågan hur det går på jobbet, men slutade jobba där å startade å jobba som personlig assistent å nu får jag aldrig frågan hur det går, för det kan man inte arbeta med enligt far.... jag känner att han inte vill prata med mig när jag är hemma, nästan så att jag aldrig får en kram å han säger aldrig att det är kul att jag är hemma, min bror på 15 börjar ta åt sig väldigt mycket hur far fungerar så han sa till mig igår det måste vara nått fel på dig lr att du inte fattar nånting.

Nu är det juletid å jag är hemma hos familj, men är ledsen varje gång när jag kommer hem, inte kul att min familj förutom min mor fryser ut mig, men min lillebror är ung å han saknar mig alltid,

Har en lillasyster som studerar rättsvetenskap å jobbar på folksam, vi är olika med olika intressen å olika syn på livet, men att hela släkten sitter i matbordet å min syster pratar hela tiden, å dom frågar hur det går för henne å att det går så bra för henne, å det tycker jag att det gör för mig, men dom kollar inte ens åt mitt håll å frågar hur det går med mig lr vad jag har för planer i livet min släkt bryr sig om mig det vet jag, men pappa pratar bort allting hela tiden när jag öppnar munnen lr ska säga nånting så lyssnar han inte för det är inte tillräckligt intressant,

Jag är en otroligt stark person när jag är i Norge och har massa bra vänner, vi tar vara på varandra och ger varandra komplimanger hela tiden. Är inte rädd att göra misstag för det är då jag lär mig.

Men hos min familj blir man dum förklarad.

Vet inte helt vad jag ska göra med min far, han gillar inte mig, han skrattar åt mig hela tiden lr ger mig konstiga miner,

Har pratat med mor om detta, han har haft det svårt han oxå från barndomen men han ska väl ändå inte behandla mig på ett dåligt sätt, varför kan han inte respektera mig som jag är.

Tack för att ni orkar läsa igenom detta. Hoppas jag kan få nått bra tips på vad jag kan göra, vill vara den som ska längta å komma hem till familj, men har redan varnat att jag vet inte när jag kommer hem nästa gång. Hatar å vara hemma. <3