Missunnsam?
Hej folket på familjeliv! Jag är ny här och i desperat behov av hjälp...
Min pojkvän och jag har nu varit tillsammans i lite drygt ett år. Vi är lyckliga ihop och jag har aldrig varit så här kär tidigare.
Nu till problemet: Vi har hamnat i en rejäl svacka med mycket bråk och svartsjuka. Det här har pågått till och från i några månader nu och hur mycket vi än pratar och försöker reda ut saker så verkar det inte hjälpa. En stor bidragande faktor till problemet är att han prioriterar att jobba så mycket helg och kvällar som möjligt för att tjäna så mycket pengar som möjlig vilket gör att vi får mindre tid tillsammans.
Nu så var planen att åka iväg över nyår, vart som helst bara vi fick tid ihop, men nu när det inte riktigt löste sig med pengarna pga att jag fortfarande går i gymnasiet och inte jobbar så mycket så kommer vi inte längre än till köpenhamn. Vilket ändå kändes helt okej för båda två. MEN de dagarna som han inte hade schemalagda (som han var ledig på för att vi skulle kunna resa lite längre) är han nu hemma. Och då föreslog jag att vi kunde umgås de dagarna eftersom vi fått så lite tid ihop den senaste tiden, men då bestämmer han sig för att istället för att försöka få jobb de dagarna också vilket ledde till ytterligare ett bråk. För enligt mig så är livet och en relation mer än att bara ses någon timme på kvällen innan man somnar för att sedan gå upp tidigt dagen efter. Det leder inte till en sund relation. Dessutom så var han ute och festade med sina killkompisar sin första lediga kväll på hela månaden för några dagar sedan och var inte hemma fören sju på morgonen. Den kvällen kunde han tydligen ta ledigt från jobbet, men inte när det gäller för oss att hitta tid ihop. Det som gör situationen ännu jobbigare för mig var att bara någon månad tidigare så hade jag planerat en liten spontanresa med mina tjejkompisar men då så fick han ett utbrott och "hotade" med att vi inte skulle kunna vara tillsammans om jag åkte med mina väninnor. Så då blev min resa inställd. Då kom mina tjejkompisar på tanken att vi bara kunde gå ut på krogen några dagar senare för att kompensera för tiden som vi inte fick ihop på resan, men då blev det också ett problem och han tyckte att jag kunde prioritera honom framför en utgång. Vilket jag gjorde. Men nu när jag ber honom att ge upp en dag för min skull så blir inte tjänsten gengäld.
Överreagerar jag och är missunnsam eller finns det någon logik i min frustration?
