Jag mår skit och han bryr sig inte!
Jag har nått botten och orkar inte visa upp masken längre inför andra.
De senaste månaderna har jag tillbringat i princip all min fritid i min säng med att försöka sova för att fördriva tiden. Jag har ingen livsglädje kvar alls och önskar faktiskt att jag slapp leva längre.
Inget är roligt längre.
Har sökt hjälp och hoppas att det ska fungera.
Folk runt omkring ser nu att jag helt tappat gnistan. Att jag är frånvarande och ser ledsen ut. De frågar hur det är. Om de kan göra något för mig osv.
Vad gör maken?
Ingenting. Ingenting!?! Är det så det ska vara i ett förhållande? Ska man inte hjälpa varandra?
Hur kan man som familjemedlem och medmänniska bara skita i/ignorera en närstående som inte mår bra?
Försöker man inte hjälpa någon som inte mår bra?
Jag har varit väldigt tydlig och verkligen öppnat mig och förklarat, men han lyssnar inte. Han blir bara arg och skäller på mig!?!
Är jag egoistisk som förväntade mig stöd ifrån den jag är gift med när jag mår dåligt? Att han i alla fall skulle visa lite förståelse?
Nej, jag brukar inte ha pms och gapa och skrika utan jag har sakta men säkert ramlat ned hit utan att få någon hjälp upp på vägen ned...