Hur kan man vara så hjärtlös? (Varning för personlig ilska)

Kanske missuppfattar jag, men hur kan du ha delad vårdnad om ett bonusbarn?

Det hett inte borderline, och varför tror du hon har det?

Varför stjäl ni barnets saker?

Nu känner ju inte jag vare sig mamman eller ej, så jag kan inte direkt ge några råd eller något stöd, det enda jag vill säga är: ta det barnet säger med en nypa salt. Han/hon är bara 3½, det han/hon säger behöver inte ha kommit från någon särskild stans alls och även om han/hon säger att han/hon hört det från sin mamma så betyder inte det att det är så. Prata med biomamman innan du drar några slutsatser.

Det är min sambo (pappan) som har delad vårdnad, förlåt för missförståndet :)psychcentral.com/disorders/borderline-personality-disorder-symptoms/

Det är detta som vi tror hon har, men det är ingenting som vi går och pratar om till andra utan då hon har alla symptom men vägrar prata med någon om det så har vi detta som ett försök till att förstå hennes beteende. Hon gick i flera år och hotade min sambo ifall hon misstänkte att han skulle lämna henne med bland annat "Hur ska du förklara för ditt barn att hans mor är död?", "Det är inte så svårt att anmäla dig för misshandel, du fattar de va?" (sådana situationer finns inspelade och dokumenterade från samtal och sms med henne).

Vi skäl inte barnets saker, vi lämnade över sakerna i början med då hon vägrade lämna tillbaka det och vi inte har råd att köpa honom nya saker så har vi valt att han får ha de saker vi köper hos oss och de saker som mamman och hennes kille köper får vara hos dem. 

Kan säkert vara så, men då detta hållit på i ett halvår började jag bli lite fundersam.

Tyvärr så försökte jag med detta och då bryter ofta helvetet lös tyvärr :( Att vi ens vågar påstå sådana saker gör oss till riktiga svin m.m. Sedan sa hon det senast när jag skulle hämta honom: "(Barnets namn) har sagt att du förstör alla hans saker, eller ja det började ju med att du var dum och så. Att du kommer förstöra hans monster-bil" och så viftar hon bort med "Men det är säkert något han drömt eller något haha" medan barnet var närvarande. Jag blev så paff att jag helt enkelt fick svara med ett "Jaha ok, så kan det ju vara ibland". Jag vill verkligen inte stöta mig mot henne när hennes son är med för det slutar ofta med att det inte bara går ut över mig, utan även över barnet vilket jag verkligen inte vill. Och att barnet sedan säger att hans mamma har sagt det (och jag även varit med och hört detta) så tycker jag inte att det är helt taget ur luften :(

Vilka sympto är det hon har som har fått er att tro att hon lider av borderline?

Tycker det är vidrigt att hobby diagnostisera personer på det sättet och det får mig verkligen att förstå varför relationen mellan er och mamman inte fungerar.

Det är en enorm utredning som krävs för att få den och inget man skvallrar ihop sig om så som ni gör!

/fd borderline - frisk nu

Mamman har flera gånger anklagat både oss och hennes vänner för att gå emot henne och/eller överge henne, alla fönster som hon har i lägenheten är förtäckta med mörkergardiner dygnet runt för att hon anser att folk försöker titta in (hon bor på tredje våningen i en lägenhetsbyggnad), Hon vägrar gå till både läkare och psykologer eftersom de bara är "dumma i huvudet" och att "man utbildar sig bara för att tjäna pengar". Så jag som förskolelärare och min sambo som läser på universitetet vill bara tjäna pengar tydligen. Både under och efter hennes och min sambos relation har hon haft 3 sexuella partners (som vi vet om) innan hon träffade den hon är tillsammans med nu. Hon skiftar mellan att vara snäll och gemytlig till att plötsligt kasta saker omkring sig (under deras relation fick min sambo en och annan sak kastat på sig även riktade slag har förekommit). Hur det ser ut med den hon är tillsammans med nu har vi ingen aning om då vi aldrig får träffa honom utan att hon står tryckt bredvid.Och som jag skrivit tidigare är det vara jag och min sambo som diskuterat detta mellan oss, det finns INGEN annan som vi diskuterat detta med (inte ens andra familjemedlemmar). Tror du verkligen att vi går runt och säger sådant till andra?? Vi respekterar ju hennes integritet och hon är ju fortfarande barnet mor! Jag har aldrig skrivit att hon HAR borderline, utan det är något som vi har funderat och diskuterat kring i två år. Det är klart att det kan vara annat också, men det är vad som har legat närmast hur jag och min sambo upplevt det. Sedan har mycket kommit från andra runtomkring också, andra har sagt att de tror hon har det men då har vi fått vara neutrala, vi vill inte förstärka saker som vi inte kan bevisa, det är ju rent utav korkat. Jag är jätteledsen om du tar illa vid dig när jag skrivit detta, jag vill inte trycka ner någon genom detta (nej inte ens mamman) utan inlägget är mest då jag inte förstår hennes agerande om att tala illa om mig genom hennes eget barn, för det sårar väldigt djupt.

Att ha sexpartners är inte ett diagnoskritetierium.

Du vet inget om diagnoskriterierna alltså. Osmakligt av dig att slänga påhittade diagnoser på folk. Varför diskuterar ni saken om ni inte vet ett skit vad ni diskuterar?

Varför sårar det väldigt djupt vad hon tycker? Är du väldigt gränslös? Du har kanske damp?