Småbarn - hur ofta träna?

Om det funkar för er är det ju ok, varför behöver du andras åsikter i detta? Ni vet bäst vad som fungerar för er familj.

Jag tycker att var familj får komma på vad som funkar för dem. Jag tränar 2-3 ggr i veckan och är utöver det borta en kväll på annat en gång i veckan, och arbetar inom vården vilket också gör att jag kan vara borta ett par kvällar i veckan. Min man tränar också ca 2 ggr i veckan, kvällar. Det funkar hur bra som helst för oss. Vi planerar på söndagen hur vi ska göra med träning, vem som ska träna när osv för att få det att gå ihop men det är inga större problem.

Funkar gör det ju men är det "rätt" att jag har dåligt samvete? är jag en sån som roar mig på bekostnad av barnen? inget fel i det men jag vill inte vara sån.

Men träning en gång i veckan är väl mer ett nödvändigt ont än att det är så himla kul? Man får faktiskt lov att göra saker själv även om man har småbarn, navelsträngen är klippt och pappan är väl minst lika kapabel till att lägga barnet den kvällen.

Träna på du med gott samvete!

Själv så tränar jag 4 ggr/veckan och mår jäkligt bra av det. Och mår man bra har man mer ork att göra saker med barnen och man blir en bättre förälder.

Som andra ovan, du behöver inte ha dåligt samvete.

Tror du att ditt barn behöver er BÅDA (föräldrar) ALLA dagar i veckan för att må bra?

Helt normalt låter detdär ju, inget alls att ha dåligt samvete för.

Oj, då, en gång i veckan är ju ingenting! Nu är mina två barn större, men jag kör 6-7 pass i veckan. Vissa pass planerar jag in på lunchen när jag jobbar, två pass är helgmorgnar, och de övriga är kvällspass. Jag hinner mer än väl både vara hemma med familjen och träna. Min man har även han egentid (han är musiker) och kör ett par pass i veckan. Så här har vi kört i flera år, även om jag från början bara hade 3-4 pass i veckan. Tycker verkligen inte att du bortprioriterar familjen, snarare investerar i dig själv för att orka med vardagen, vilket ju bara är positivt.

Vi har heller aldrig haft barnvakt till våra barn. Vilket anses märkligt då de nu är 6 och 9 år, men de har antingen fått följa med till gymmet, cyklat bredvid i löparspåret eller varit hemma med den andra föräldern. Bara för att man är en familj behöver man ju inte sitta ihop 24/7...

Men jag förstår inte riktigt? Vill din man att båda föräldrarna ska vara hemma med barnet hela tiden? Det låter inte riktigt sunt..?
Om ni bara har ett barn så borde ni ju ha massor med tid för träning, båda två?

Vi har också bara ett barn, en pojke på 4 år, och vi jobbar båda deltid och tillbringar massor av tid med vår son, och har bara haft barnvakt 2 gånger på dessa 4 år. Så vi prioriterar verkligen vår son och vår familj.

Men tränar gör vi! Vi tränar varannan dag, både jag och min sambo. Vi turas om, helt enkelt. Och ibland träffar vi vänner, går på bio och gör andra "egna" saker. Att vi båda skulle sitta hemma hela tiden och hålla sonen i handen tror jag varken han eller vi skulle må bra av.

Jag försöker att träna minst tre dagar i veckan. Blir kvällspass och på helgen blir det på morgonen.

en gång i veckan är ju väldigt lite, försök att komma upp i tre gånger.

Det är inte så att du får dåligt samvete för att du egentligen vet att du prioriterar bort barnen till förmån för dig sjäv? Kanske bara mer bekvämt att säga att det är för din sambos skull du mår lite dåligt?

Jag tränar också. 4 dagar i veckan men gör det innan min dotter vaknar (vid 6 på morgonen) eller efter hon somnat klockan åtta. Min man tränar på lunchen varje dag. Klart man kan, och ska, träna men jag hade personligen inte valt tiden jag har med mina barn för att göra såna saker. Då hade jag också fått dåligt samvete.

Nej, jag tycker inte att du gör fel. Jag tycker han tänker fel, man måste inte isolera sig för att man skaffar barn.

Däremot undrar jag om det verkligen är barnen som är anledningen, kan det inte vara så att han är svartsjuk på att du har ett socialt liv utanför hemmet?

Vi har båda tagit oss tid till egen träning/aktiviteter och kompisar.

Han har nog ingen speciell åsikt om barnet ska vara med båda föräldrarna hela tiden, men han vill inte missa en dag med sitt barn och tycker att jag är "konstig" som prioriterar mig själv före barnet. (Vi har ett gemensamt barn och jag har ett sedan tidigare)

Enda gången han är ifrån sitt barn förutom när han jobbar är när jag åker iväg och hittar på nåt med barnen.

Imponerade att ni får ihop det utan att stressa. Hur mycket aktiviteter har barnen? Min äldsta har 5 aktiviteter (inte varje vecka) och yngsta barnet än så länge bara en.

Hmm, han vill inte missa en dag med sitt barn? Det låter ännu konstigare..? När han jobbar så är han ju borta 8 timmar (?), men att träna tar ju bara nån timme (eller 30-45 min om man löptränar i omgivningarna där man bor). Och om du åker bort med barnen kan han "missa" tid, men inte träna nån timme själv? Det låter helt ologiskt och inkonsekvent, det låter mer som om han bara försöker skuldbelägga dig?

Vår 4-åring har inga aktiviteter alls än. Han bara träffar kompisar ibland.

Jag tränar periodvis mer men tycker ändå att 1 gång i veckan känns bra som ett minimum. Ser till att få vardagsmotion i stället genom att ta cykel till jobb, affär osv. Vägrar ha dåligt samvete för det med.

Ja han tycker ju att han är borta tillräckligt mycket när han jobbar och vill inte vara borta på kvällen också. Så känner jag ju också egentligen.

Och ofta passar jag på att åka med barnen när han jobbar. T.ex. på sommaren har vi några veckor överlappande semester och någon "egen" vecka. Då kan jag åka och hälsa på släktingar och sambon passar på att jobba över.

Jag tycker han är konsekvent, men jag känner skuld för att han tycker att jag prioriterar mig själv.

det känns lite som du vill göra ett problem av ett icke-problem - du tränar en gång i veckan och missar barnen läggning 1 gång/ veckan - det funkar i er familj, din sambo är nöjd med upplägget - vad är då problemet? 

ens liv slutar ju inte bara för att man får barn - jag tror alla mår bra av en balans i vardagen och barnen behöver väl inte båda föräldrar hemma när de ska nattas!? 

Hmm, då är ju egentligen hela problematiken att han skuldbelägger dig. Inte särskilt schysst.