Emetofobi, ångest/panik, depression. Hjälp mig!
Skulle vilja få lite hjälp och synpunkter om min situation om nån annan har varit i liknande situationer så får ni gärna kom tips att lösa mina problem.Mitt första minne av min fobi mot illamående/kräkas var vid ca 10 års ålder när min lillasyster fick vinterkräksjukan som jag olyckligtvist fick 2 gånger samma vinter och jag rasade i vikt rejält pga att jag inte kunde äta nått när jag mådde så hemskt illa hela tiden men lyckligtvis så blev jag bättre med tiden, men efter detta så har jag plågats av detta i perioder i mitt liv allt mellan några dagar till månader.
Men nu har jag mått illa/dåligt sedan i slutet av april 2013 allt började när jag började på mitt nya jobb när det var som värst fick jag bara i mig 1/3 del mat som jag borde fått i mej på en hel dag men det har gått i perioder ibland äter jag normalt men dessa andra perioder som man mår illa/dåligt så är extremt tunga man blir så utmattad när man inte äter + att det tar mycket energi när man går runt och oroar sig om man ska behöver må illa eller kräkas, har gått så långt att jag försöker undvika vissa situationer och så brukar jag ha en plast påse med mig på jobbet om jag skulle behöva kräkas.
Här är några situationer som jag vill t:ex undvika.
-Utrymmen med personer som jag inte känner så bra, där jag inte kan ta mig ut snabbt nog utan att ställa till en konstig scen t:ex möten på jobbet.
-Att behöva sitt i mitten i en bil i baksättet.
-Att åka kommunalt har blivit svårare för mig
-Har svårt att gå på vissa sociala tillställningar.
-Brukar ibland också undvika att äta med jobbar kompisar pga att ibland börjar jag må så illa av tanken av behöva kräkas och är rädd att ställa till en scen ifall jag skulle behöva kräkas, så ibland äter jag senare eller inte alls.
Har sökt hjälp för detta 1 gång men stället jag fick hjälp på var värdelöst och så kändes det som att dom inte tog mig på allvar, blev delvis bättre men inte fullt ut, allt detta har gjort att jag är tidvis deprimerad och har ångest och jag lever med rädsla delvis.
Skulle vilja ha hjälp med mina problem då dessa problem påverkar mitt jobb och även min vardag numera.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-01-05 22:51
kommer en fortsättning
Är i mellan 20-30 års ålder, har kräkts massa gånger fyllan/bakfyllan/magsjuka senast var förra våren, på krogen har jag inte haft några större problem.
I början av min fobi när jag var runt 10 år så var det jobbigaste att må illa eller att spy efter det har det gradvis utvecklats, sedan fick jag problem med att äta med andra personer kända personer går det oftas bra med men med okänt folk så kan det vara svårare.
Nånstans verkar det också som jag har utvecklat socialfobi för när jag t:ex på nått ställe där det är en eller flera personer som jag inte känner så bra (även med folk som ja känner) och om jag skulle börja må illa eller värsta fall behöva spy och om jag inte kan bara försvinna från platsen t:ex på jobbet så triggar jag igång mig ibland så att jag börjar må illa och när det väl börjar är det väldigt svårt att få ett slut på det. När jag mår som värst så mår jag riktigt illa och i bland har jag till och med börjat hulkat och nästan kräkts + massa annat som kallsvettningar och att jag fryser, och att jag vill bara försvinna från platsen jag befinner mig på. Så ja att spy eller behöva må illa med personer runt om mig när jag inte kan försvinna gör att jag delvis blir osäker i sociala sammanhang t:ex att sitta i ett klassrum.
Tvångstankar har jag haft innan men inte sånt som rör illa månde vad jag kommer ihåg, då var det mest typ att jag kunde kolla om jag hade låst dörren, stängt av vattenkran, satt på väckarklockan, om jag hade alla min kort i plånboken m,m (jobbigaste med det var att det tog så mycket extra tid att kolla väckarklockan kunde ta allt från 5 min till 20 min). Tvångstankarna hade jag också från typ 10 år åldern men nuförtiden så kollar jag sällan t:ex väckarklockan mera än ett par sekunder det har konstigt nog försvunnit av sig själv.
I bland kan jag må illa av att titta på mat men ytterst sällan men det är inte problemet, det är inte så att jag inte gillar mat när jag väl äter normalt så äter jag mycket och mat tycker jag vanligtvist mycket om, jag äter inte pga att jag tycker att jag är fett vilket jag inte heller är så anorexi eller bulimi så är det inte.
blev långt.