Flytta till Luleå

Ett allmänt tips är att inte stänga alla dörrar till Stockholm OM ni skulle ångra er och vilja flytta tillbaka, och testbo i Luleå ett tag om det är möjligt. Jag flyttade med min man från Stockholm till Umeå för 1,5 år sedan och det är stor skillnad, större än jag kunnat föreställa mig och inte bara positivt.

Jo det känns lite läskigt faktiskt! Jag har kusiner och deras barn plus min farbror där så helt ensamma blir vi inte. Vi äger ett hus nu som vi kan tänka oss att flytta ifrån så vi kommer nog sälja detta och köpa däruppe. Om vi vill flytta tillbaka köper vi ett annat hus här nere sen. Vi vill gärna inte bo i lgh däruppe när vi är vana att bo i hus. Vad var det som gjorde att du ångrade dig? Kram!

Jättebra med lite kontakter att börja med! Förstår att ni vill bo i hus, och man får ju en hel del för pengarna när man säljer i Stockholm först. :)

Jag har nog haft lite otur, då den sociala biten inte alls blev det som jag på rimliga grunder hade förväntat mig. Det är nog den största anledningen till ånger, och att jag saknar Stockholm för att det är där jag känner mig genuint hemma och har en del gamla vänner. Kan sakna platser som Mosebacke, Hagaparken, Djurgården, Nackareservatet, Gamla stan o.s.v o.s.v så det gör ont ibland! Men - jag trivs rätt bra här ändå, blev dock bara så överrumplad av min hemlängtan! En hemlängtan som tyvärr står sig än.

Det som är en skillnad mellan de olika platserna är diverse överraskande kulturkrockar faktiskt, det sociala klimatet (inte bara p.g.a att det inte blev som jag trodde) vilket alltså förvånade mig. Det är nya oskrivna regler att ta till sig även fast det bara handlar om en flytt mellan två städer.

Sen mörkret. I oktober kommer det och lägger sig som en tjock filt över en, i några månader. Det är ok ibland och ganska frustrerande ibland. Denna vinter och förra har det förvisso varit ovanligt dåligt med snö så det spelar säkert in!

En till sak som många andra säkert inte bryr sig ett dugg om men som jag (min skogsnörd) påverkas av är olikheterna i naturen, att det typ bara finns ganska taniga björkar och barrträd här och mycket snårskog. Det kanske låter konstigt, men jag kan verkligen sakna stora ekar, lönnar och gläntor o.s.v. Sen finns det ju andra fördelar här - som hjortronmyrar t.ex. :)

Umeå är också väldigt platt (vet ej hur det är med Luleå) och jag saknar en rejält kuperad terräng med magnifika vyer över staden och landet, som jag inte var ett dugg medveten om att jag verkligen gillade med Stockholm.

Kram!
:)

En till viktig sak är känslan av frihet och mobilitet, saknad av känslan av att vara nära den övriga världen. Att man snabbt kan ta sig till Arlanda och sedan vartsomhelst därifrån i princip. Och att kollektivtrafiken är så otroligt bra utbyggd (mitt favvo-störningsmoment innan flytten, sthlms tunnelbana ;))

Vi flyttade upp ifrån Stockholm till Luleå för några år sedan och jag ångrar mig inte ett dugg. Allt jag hade i Stockholm finns i Luleå men allt är mer lättillgängliga. De jag kanske saknar mest är derbymatcher..

När det gäller boende utanför Luleå så beror det ju lite på hur långt utanför man vill bo? Det finns en uppsjö av små byar runt Luleå. Måttsund, Bensbyn, Rosvik bla.

Tack för ditt långa svar!! Det jag är mest nervös för är att jag ska sakna min mamma och syster allt för mycket för de träffar jag jätteofta plus att min syster har en jämngammal dotter med min dotter och det känns som att jag sliter dem ifrån varann även om hon är så liten.

För övrigt bor jag i bushen utanför Södertälje (men i Sthlms län) och vill härifrån. Bodde först 5 år i Rosvik och sen 12 år i Nykvarn och nu 8 år i Södertälje så jag känner inte nödvändigtvis att jag kommer sakna att bo här men är rädd att jag ska sakna familjen för mycket.

Det är ett stort beslut och mycket att fundera på, kul att höra erfarenheter av andra som faktiskt flyttat! Vi gillar också att resa men tror att Luleå har en flygplats :)

Vad kul att höra!! :D vi skulle vilja bo 1-2 mil utanför Luleå ungefär. Rosvik har jag bott i :) men var bara fem år när vi flyttade. Vad är det du gillar mest med flytten och skillnaderna? Saknar du din familj mycket och är det smidigt och billigt att åka ner och hälsa på?

Gammelstad, Bensyn och Sunderbyn tycker jag är rätt fint och lagom långt från stan, Karlsvik ska vara rätt fint också har jag hört.

Rosvik har blivit större nu.

Det jag uppskattar mest är tiden. Jag har fått mycket mer tid för allt. Slutar man 16.00 så är man hemma 16.20 och då har man hunnit hämtat ungarna på skolan... Detta hade ju inte skett när man bodde i Stockholm..

jag kan åka med barnen och titta på hockey en vardagkväll utan att förstöra skolan dagen efter. Skulle man åka till Globen för att titta på hockey så är man ju inte hemma förren halv tolv.

Visst saknar man familjen som bor kvar men det tar inte så lång tid att flyga. Bokar man flyg i tid så är det relativt billigt.

Sen så finns ju alla affären som jag är i behov av iaf.

Är lite nyfiken vad du känt av för kulturkrockar också? :)

Det har du helt rätt i! Har du märkt av ifall det är svårare att hitta jobb däruppe? Pappa sa att det var jättedåligt med jobb när vi bodde där men det var ju 1990-1995 också...

Beror ju lite på i vilken bransch man jobbar i. Jag fick jobb direkt när vi flyttade upp. Sen skadar det ju inte om man har lite kontakter.

Sunderbyn eller gammelstan är att rekommendera. Speciellt med tanke på kyrkbyn. Mitt favorit område, där jag växte upp är Lerbäcken men det ligger nära hertsön. Avan finns också, dock ute i ingenstans :)

Är det något fel på Hertsön menar du?

Förstår att det är en viktig grej man vill fundera över, det låter mycket värdefullt med systern och systerdottern.

Lustigt - när vi fnular på tillbakaflytt har vi funderat på bushen utanför Södertälje :) Innan flytten bodde vi dock rätt nära stan, men det har varit det här med hus som lockar. :)

Så länge man inte stänger alla dörrar helt så måste man ju prova! Man får garanterat alltid ut något av det, även om man sen kommer på att man vill flytta tillbaka av någon anledning. Men det är säkert väldigt bra att fundera ordentligt, och såklart också bra att ni ska dit och botanisera och känna av staden o.s.v.

Egentligen är det ju synd att snacka om att man ångrar saker, tror inte på det egentligen...

Hehe jomenvisst, Umeå har en väldigt närliggande flygplats också men det blir ytterligare ett steg liksom. Vi har dessutom släkt på andra sidan atlanten och för dem blir det lite av ett ännu större projekt att hälsa på :)

Ååå det är svårt att sätta fingret på eller konkret uttrycka. Jag upplever mig själv ofta som "översocial" och "övertrevlig" i kontrast till folk här fastän jag i sthlm såg mig själv som värsta introverten (och utan att samtidigt påstå att någon skulle vara otrevlig här på något sätt!) Det är bara olika uttryck och sätt liksom. Pratade med en vän från sthlm som bott här några år längre än jag och hon fattade precis vad jag menade, men hon sa att hon kommit fram till att folk inte är ointresserade av kontakt utan det är bara just en annan slags "kultur". Är man på en kurs t.ex så är det inte säkert att det självklara är att prata med varandra under pausen, utan det kan vara minst lika självklart att alla sitter helt tysta.

Vissa verkar kunna dra öronen åt sig lite bara de hör ens dialekt och om det verkligen är så så blir det ju trist på riktigt (obs, är tillräckligt medveten och vuxen för att INTE ha någon "attityd" som folk skulle kunna reagera på t.ex).
Jag har också bytt mellan jobb och utbildningar flera gånger sen vi kom hit och relationer har därför inte hunnit mogna fram helt och det bidrar nog på sitt sätt. Men utöver det så känns det generellt ganska blygt (?!), sådär att grannarna väntar tills man stängt dörren innan de går ut själva, knappt hälsar o.s.v.

Är såklart medveten om att det säkert vimlar av undantag från allt ovanstående också! :)

Haha ja på den fronten har jag erfarenhet om du har frågor ;)

Tack för alla tips allihopa ska kolla på alla områden ni skrivit :)

Någon som har erfarenhet av Alvik?

Ja jag tycker att det är något fel på hertsön. För det är en massa aktiviteter där som

Är förjävliga, och det är ett oroligt område. Örnäset är värre men alltså oroligt är det.

Har vänner som bor i Alvin och jag tycker det är en ganska charmig by.

Jag är 08:a i grund och botten, men har totalt bott i över 10 år i Luleå (en mil utanför Lule). För några år sedan flyttade jag tillbaka söderöver.

För min del var problemet med jobb det största jag sprang på. Är man van från Sthlm att kunna välja och vraka bland jobb med bra lön, bra villkor och sjyssta utv.möjligheter så kan det bli en kulturkrock. Jag fick verkligen känslan av att där uppe jobbar man för att leva på fritiden istället och folk sitter gärna både 10, 20 och 30 år på samma jobb, inte för att jobbet är fantastiskt utan mer i brist på alternativ och att man vill hamna högre upp i anställningsordningen ifall det blir neddragningar. Men är du inom vården har du mest troligt jättelätt att få jobb.

Sen "krympte" stan för mig ju längre jag var där. Var så extremt less på shoppingutbudet. Reseutbudet var så klart också minimalt jämfört med Sthlm där ALLT finns.

Är nu tillbaka i hemtrakterna där barnvakten är 10 min bort,  -20 sällan inträffar och jag slipper höra snack om Lule hockey varenda kafferast. Visst jag har numera 35 min till jobbet mot 15 i Luleå, men jag har alla barnens aktiviteter inom 5 km, lokala matbutikerna är 1-2 min bort (till fots), barnen har 3 min till skolan (krävde skolskjuts i Luleå), mina resekostnader har gått ner eftersom bilarna mest används på helgerna och då korta sträckor och dessutom är vintern mycket kortare. Men allt det där är så klart en smaksak och beror på var exakt man bor.

Byarna utanför Lule är absolut mysiga MEN kolla upp skolorna. Många av dom har dåligt rykte. Hörde ex.vis att Bensbybarnen inte fick åka till badhuset för att spara pengar, Björkskatans skola var katastrofal med många problembarn, men som sagt saker kan ju ha ändrat så kolla upp saken noga.