sova med hunden

Va? Har han ersatt dig med hunden? Jag skulle bli arg som ett bi om hunden är nummer 1 framför mig

Min sambo ÄLSKAR min hund. Det är alltid jag mot dem och har varit så sen jag och min sambo träffades för 10 år sedan. Jag har insett att jag aldrig kommer vinna kampen. Det har absolut hänt att jag blivit lite svartsjuk på "deras förhållande" (haha hur sjukt låter inte detta).

Det man nog får inse är att din sambo resonerar följande: du kan stänga ut hunden från sovrummet. Hunden skulle aldrig slänga ut dig... Summa: det är synd om hunden och du blir den onda av er. Jepp din sambo förmänskligar hunden, men vad kan du göra åt det?

Jag har vänt på det och tycker att det är fantastisk att min sambo är så fin med djur. Det säger mycket om en person. Min mormor sa alltid att man ska leta efter män som är riktiga djurvänner, för de är de bästa :)

Vet inte riktigt vart jag ville komma med detta men jag förstår din frustration... Men jag tror tyvärr att du måste acceptera hunden för din sambo har ju redan tagit ställning genom att sova i köket. Så byt taktik :)

Du kommer aldrig vinna över hunden så lär dig älska den lika mycket som din sambo gör, så kommer din sambo älska dig mer :)

Min hund har alltid sovit i sängen sedan han var valp men senaste månaderna får han inte lov längre (för mig), har haft honom i mååånga år, men då händer det att jag ibland sover i vardagsrummet med hunden. För en som inte känner min hund skulle inte förstå varför, men jag vet hur bra hunden mår av att få sova jämte mig så ibland får jag offra mig och välja bort sängen. Jag ser inte varför det skulle vara annorlunda för din sambo.

Däremot förstår jag inte din förvåning över att hunden är med 24/7..vart skulle man göra av den annars? Få sitta själv i ett eget rum när ni kollar på tv?
Tycker du har en mycket förnuftig sambo som inte väljer bort sitt älskade husdjur för en annan människa. Din sambo har valt att leva med hund, han har valt just denna hunden och hunden förtjänar då att få leva ett gott liv.

Jag kommer kanske att bli hatad för detta men jag tror nog fanken att jag valt mina katter före en partner. I alla fall om jag träffat partnern efter jag skaffat djuren, de är som mina barn. Kommer aldrig att resonera så som att "de är mindre värda. de är ju bara djur". Har man skaffat dem, tar man hand om dem, vare sig det är katter, hundar eller barn. Sen får det klart gå till en viss gräns med, jag hade ju inte helt ignorerat partnern för att vara med katten så att din sambo väljer att sova med hunden tycker jag faktiskt är konstigt. Jag är själv en känslig sovare och vill inte ha ljud som snarkande, tungt andande eller liknande så kan förstå att du sa till sambon. Jag hade nog inte tagit så illa upp av det som han gjort exakt, det enda du ville var att hunden sov på annan plats. Inte att hunden skulle avlivas eller byta familj. Det är ungefär som att du sagt att "jag vill inte att din son sover i samma rum som oss för jag tycker han är gammal nog att sova själv".Inget fel med det. Men som andra sagt, hunden är som ett barn för honom, en familjemedlem så du får nog leva med det. :)

Jag skulle nog sova på golvet med min hund om min sambo inte välkomnade honom. Jag skulle faktiskt inte ens kunna vara tillsammans med någon som sa att min hund kan sova i köket. När jag valde att leva med hund, så ingick det liksom att jag ska ta hand om honom alltid. han måste alltid komma först, och jag måste alltid se till hans välbefinnande före min egen. Att helt plötsligt stänga ute en hund i ett annat rum, själv, hela natten. som inte är van med det är jättehemskt.

Accepterar inte min partner min hund. Då är det ingen jag vill dela mitt liv med. Jag skulle inte kunna bli intresserad utav någon som visade ett ointresse för min hund.  Tack och lov har jag en partner som också känner stor respekt för ickemänskliga djur. Och som fattar att man är hundägare dygnet runt. Det är inget man väljer bort lite när det passar. Tror man så ska man nog inte ha med djur att göra.

Mina hundar sover i sängen med mig, det år något som min partner fått acceptera.

Jag har två stora hundar, de har varsin plats på golvet, bredvid min säng. Inte en chans att de får ligga i min säng, det blir alldeles för trångt då. (Det betyder inte att jag älskar de mindre för det).

Hade du inte valt dina barn i första hand?

Well, hunden är din partners "barn". Den är ju försvarslös och behöver omhändertagande, precis som ett barn.

Min hund har fått sova i min säng men min pojkvän vill inte det nu, så hon sover på golvet. Men hon skulle aldrig få bli förvisad därifrån till köket. Då hade faktiskt jag också hellre sovit med henne på soffan! Hon är mitt ansvar och min glädje! Jag älskar ju henne och vill ha henne med mig och göra henne trygg och lycklig samtidigt.

Min hund sover på sitt täcke jämte sängen, min sambo skulle aldrig säga att hunden inte får sova i sovrummet. Han har inte varit nån hundmänniska men han blev väldigt fäst vid min förra hund och hunden vi har nu. Först sa han att hunden är min men nu ser han hunden som vår. 

Båda hunden och min sambo snarkar men jag har inga problem med det. 

Jag skulle aldrig acceptera en partner som skulle ha synpunkter på hur mina djurs liv ska se ut. Jag väljer självklart mina djur framför en partner! Som tur är min man djurtokig och älskar dem. Han tog både son och djur på helt rätt sätt och älskar dem alla förutsättningslöst.

En hund eller katt mår inte bra av att stängas ute från resten av familjen/ flocken framförallt om djuret är van vid att alltid vara med.

Nu har vi två storpudlar innan hade vi tre stycken.

Och våra hundar är där vi är. Jag hade hund när jag träffade min man och det kom aldrig ens upp till diskussion om hunden fick vara i sängen/soffan osv. Det var onekligen lite trångt när vi hade tre hundar ovh bodde i husvagn och sängen inte var bredare än 140 cm.

Inte ens när jag var nyopererad var dom förbjudna att vara i sängen.