Besvärligt förhållande med pojkvännen, styvbarn och ex.

Det låter inte riktigt som att han uppskattar dig. Jag hade nog gjort slut. Tycker han behandlar dig illa.

Du borde gjort slut för länge sedan... Jag är ledsen, med det är det enda jag har att säga. Är själv 22 år och bonusmamma till en 5årig flicka. I mitt fall så är det så att min pojkvän ville hemskt gärna ha barn med mig och önskar att jag vore biologisk mamma till hans dotter. När jag jämför dig och mig så verkar vi vilja samma sak (komma överens som familj) men tyvärr så funkar det inte för din pojkvän.

Låt honom inte använda dig som någon extra tröst. Du kommer ju slitas sönder i småbitar om du låter honom köra med dig så här! Du ska inte behöva vara ett andrahandsval.

jag håller nog med inlägget innan. slut borde du göra. och snarast. du vet själv att du är en tröstpris.
men du är värd att vara den älskade.
allt är fel i den här relationen. förlåt om jag sårar dina känslor, men ingen riktig karl gör som din sambo gör. han bryr sig inte om en annan människa behandlar dig illa. han tog dig bara för att den andra inte ville ha han. gå därifrån. du förtjänar bättre. de två kanske kan bli tillsammans igen, för de förtjänar verkligen varandra. lika elaka människor.

Ni har verkligen rätt allihopa, jag vet det innerst inne skulle jag gått därifrån så fort han behandlade mig illa men av någon konstig anledning vill jag inte direkt vara utan honom heller. Han kan ju vara hur mysig och älskvärd som helst det är de som är problemet tror jag.. När jag tog upp att vi kanske inte ska vara tillsammans längre va de "då kommer jag blockera dig från allt och ta bort alla bilder på dig/oss för jag vill inte se dig vara med någon annan, och jag vill inte se dig varje dag på internet" Det sårar mig ovh är ännu en anledning att gå därifrån också så jag förstår inte varför det är så svårt :(

Varför inte börja redan ikväll och ta bort bilderna på honom och på er tillsammans, som du har på nätet.
Undrar han varför, så gör du en statusuppdatering: Singel!

Han är ju faktiskt inget att ha, så ta tillbaks kontrollen och börja dumpa honom på samma vis som han behandlat dig hela tiden.

samtidigit förstår jag att man som ung kan fastna i sådana förhållanden. människor som han kallar för vardagspsykopater. de är välmedvetna om att se sårar. de gör det faktiskt avsiktligt för att få ner din självkänsla, att du ska tro att ingen annan kommer vilja ha dig och att det är den här behandlingen du förtjänar. sedan är han säkert jättecharmig, någon alla de här parasiterna är, det är deras taktik.
har du stöttande familj och vänner som kan hjälpa dig ur detta?

Jag har en väldigt stöttande familj fast de alla älskar honom. De kanske är så jag måste göra fast jag tycker det är jätte jobbigt. För som ni nämnde innan så ja han är jättecharmig och lätt att tycka om. Han har bett om ursäkt för hur han behandlat mig och mår jätte dåligt över det. Men det verkar inte funka ordentligt för honom ändå, han säger att han älskar mig men kan ignorera mig i en vecka för att han är arg på mig..

Det låter helt ärligt talat som att han inte har kommit över sitt ex ännu. Trist men sant. Om du verkligen älskar honom, så skulle jag säga till honom att han var välkommen att höra av sig när han är 100% redo att gå in i något nytt förhållande, med tydliga "gränser" vad beträffar sitt ex. Sen skulle jag lämna om jag vore du. Lever sedan 4 år tillbaka i en styvfamilj själv, var 22 när vi träffades. Det är svårt nog att få alla att hitta "sin plats" i denna nya familjekonstellation, hade han dessutom haft den relationen till sitt ex, som din kille verkar ha, hade det varit dödsdömt från början. 

fast vännen det är det vardagspsykopater gör!
ingenting går ju ihop. du kan inte älska någon samtidigt som du ignorerar människan i en vecka! man klarar inte av det i ett dygn!
vad säger dina vänner?

Ja jag har märkt att det är svårt för alla att hitta sin plats! De är väl som du säger att sätta tydliga gränser eller ta sitt pick och pack och dra, fast att det är jobbigt.

Kan dom veta själva att dom är vardagspsykopater, eller ligger det i de undermedvetna? Han har ju alltid varit svår att läsa av hur det är han känner fast enligt honom är det glasklart och att jag borde veta vart jag har honom. 
Mina vänner är ärligt talat trött på att lyssna på mina problem med pojkvännen, för det har varit så många. Men dom tycker att jag ska ta och bestämma mig om jag älskar honom så mycket eller inte. Lättare sagt än att bestämma sig, jag älskar honom men ibland vill jag bara ställa mig och skrika av frustration och ledsenhet.  

de vet mycket väl vad de gör, och de gör det ändå. de saknar totalt empati för någon och älskar bara sig själva.
och det där att du borde veta vart du har honom är bara en taktik för att manipulera dig genom att lägga skulden på dig. men nej, så är det inte i ett kärleksförhållande.
du är ung, och jag antar att dina vänner är också det. och jag verkligen hoppas att de inte har någon erfarenhet av sådana individer, vilket gör automatiskt att de reagerar som du beskriver. hade jag varit en av dem, skulle jag utifrån erfarenheter tjata på dig tills du lämnar honom.