Olika syn på inköp nytt eller begagnat.

Jag och min flickvän är väldigt olika som personer inget fel med det, men vi har ofta totalt olika åsikter om det mesta vilket ibland kan vara besvärligt.

Några exempel är tex att köpa billigt eller begagnat.

Jag har alltid varierat mellan nya och begande saker beroende på vad jag ska köpa  och mycket beror nog på att jag är uppväxt med det.
Som ensambarn fick jag allt själv men ibland varvades det med en begagnad cycel  eller skridskorna byttes in mot ett par andra.
Bara det var helt rent och funktionellt.

Jag personligen har arbetat med försäljning och vet vad saker kommer ifrån och vad de kostar i inköp däremed också om de håller bättre eller sämre kvalite och en del saker är inte värt att köpa nytt medans det finns annat som inte slits och håller i  evigheter.
Hon är väldigt för att köpa saker det är inredning m.m. och det är helt ok när det behövs.
Men vissa saker kan man köpa på tex annons speciellt om den är vanlig, tag en ikeamöbel som ett exempel.
Det finns mängder med annonser på blocket, oanvända ibland ej ens uppackade pga att folk har köpt fel, det är fel färg, den var för stor, den passade inte eller man kanske inte rikigt behövde eller vile ha den och så säljs den för halva priset eller mindre.
Jag såg tex ett soffbord helt nytt i förpackning nypris 2500kr utsatt för 1500kr.
Grejen är den att visar man henne annonsen hon skulle knappt läsa den än mindre och åka och titta och se hur det ser ut, av ren princip sak det är en annons på tex blocket, det räknas som begagnat, det har stått hemma hos någon man vet inte vad de har gjort med det m.m.

Jag personligen är av den typen när jag ska köpa något så vill jag kolla runt lite även om jag ska köpa nytt vart kan jag få det till bästa pris och för mig är annons också ett alternaiv.
Det grundar sig i att jag vill göra en bättre affär och även ha pengar kvar, och det är så lätt idag med internet så det tar ingen tid man kan tom få hemskickat.

Nackdelen är att man får ofta höra när hon är arg, att man är snål och tänker bara på pengar och alltid vill köpa billigt i lugnare ord heter det att jag är ekonomiskt.
Jag har alltid sparat pengar sedan dag 1 när jag började jobba vid 18 års ålder, målet är att köpa det jag vill ha och ändå ha pengar över, det har alltid fungerat för mig och jag har bara behövt ta av mina sparpengar 5 ggr på 18 år.

Detta har medfört att jag har ekonomiska möjligheter att göra det jag vill pga att jag hushållit och haft en balans, när jag reser eller går ut på stan och äter middag så gör jag det utan ångest över att det går åt en större mängd pengar.
Jag handlar tex aldrig på kredit vill jag köpa tv och dator eller diskmaskin så kan göra det utan problem för 20 kr utan att det påverkar min ekonomi.

Tror att detta har mycket med uppfostran att göra hur ens familj gjorde när man växte upp, är det mycket köp,slit, släng så lägger det nivån.
Köpa begagnat skulle aldrig komma på frågan inte ens om det är oanvänt.
Jag är tex inte sådant som gärna slänger något eller måste köpa nytt bara för att det är gammalt, bara det är helt och rent.

Det hela blir otroligt jobbigt eftersom man  måste strida och ibland bevisa allting.
Ett exempel jag köper tex gärna en soffa som kostar 15k för 5k som är inplastad och sälj pga den var felvänd oavsett om den säljs i butik, outlet eller av privatperson på annons.
Men för somliga går det sista bort, för mig är det ingen skillnad.

Mycket bottnar nog i att man har gemensam ekonomi och baraa köper det man känner fört, det är alltid lättare när det är någon annans pengar man handlar för.
Personligen har vi inte det och jag har koll på vad som kommer in och ut.

Det förvånar mig när folk är totalt ovilliga att köpa begagnat men har igna problem alls att köpa demoprodukter i en butik, vad är skillnaden förut eventuella garantier och bytersrätt?