pappa och farbror betalar inte ut vår arv

Jag är ledsen att behöva säga det :( men han har ingen skyldighet att ge er en kr om han inte vill. Han kan spendera varje öre på vad han vill och ni kan tyvärr inget göra. Bara om han skulle omyndigförklaras kan kanske hans pengar kontrolleras av en god man.
 Försök att släppa det för oavsett vad någon säger eller tycker så är det hans så länge han lever.

Det finns tyvärr inget du kan göra. Dina farföräldrar hade dock kunnat testamentera en del (allt som inte var din fars laglott) till er barnbarn, så att ni fått de pengarna redan när de gick bort. Men har de inte brytt sig om att göra det, så är det inget ni kan göra som sagt.

Men moraliskt eller typ vad som är rätt ofel i förälder boken!! Sån borde ju finnas.... Jag har så ont i mitt hjärta det handlar inte om arvet i sig. Jag trodde faktiskt farfar skulle skriva med oss i testamentet då vi va hans pärlor, men han valde att ge de till pappa då han har gott omdöme o han i sin tur skulle dela upp de lika till oss o typ så att de yngre syskonen inte ska göra av med allt.farfars hade talat om för detta för sin fru innan han dog(så vi fick veta nu) Men ack så fel farfar hade. Han va en bra man och tänkte alltid på sina enda barnbarn. Han litade på pappa väll. O skulle vända sig i graven om han såg detta.

Låt oss säga att ni har alltid kunnat prata ut med er dotter om allt som gäller er. Hon har alltid förstått dig och dina problem. Resten av världen tycker att du är en tölp. Men för din dotter är du en viktig människa på jorden, hur mycket du än sårat henne. Du tycks bry dig om dina döttrar o säger att de är viktiga för dig. Men endå väger pengar mer. Alltid i första hand.

Döttrarna ska ha klarat dig ensamma mer eller mindre de va små, föe att du som pappa inte kände att du hade mer ansvar än att betala underhåll och skickat ett sms då o då. och sedan skyller du pp mamman om ngt går fel eller döttrarna hamnar i trubbel. Du vill inte ens se att dina döttrar har det bra (även om de är över 18) utan tycker att de ska under alla omständigheter lära sig klara sig själv (o de har jag gjort, o tack vare min svärmor)

Så länge det inte kostar pengar är det bra. Varför vill du inte hjälpa dina barn för ?

Tycker du att du är en bra föräldrer? Kan ju va så att du inte hade så bra kontakt med dina föräldrar o lärde dig därifrån men ja....

Mitt hjärta svider verkligen o gråten siter i halsen. Jag vill att han ska vilja hjälpa sina barn. Jag o min sambo har bott tillsammans i snart 4 år o han har aldrig hälsat på för han har inte tid. Blev En klaga på förälder tråd. Jag känner mig bara som ett hjälplöst barn, fått gå igenom så mkt o han tror mitt liv är en dans på rosor o han gjort världens bästa grej genom att fp oss själv o uppfostra oss själva. Min syster är starkare. Hon säger som hon tycker till pappa o säger till mig att jag inte ska vara så mjuk gentemot honom men mitt hjärta kan inte annat. Min sambos pappa dog i cancer de är så synd...o jag vill kunna ha en kontakt med min far :(

Hade ni gjort annorlunda än min pappa? Är jag knäpp haha?

Syrran säger att jag får gå vidare och acceptera att han är så. Men jag önskar han kunde vila göra det för mig som jag skulle göra för honom. Skulle fö för hans skull.:(

Skulle kanske lagt den här tråden i känsliga rummet. Vet att jag ej juridiskt kan görs ngt. Jag skulle aldrig själv kunnat göra så bara...

Tack för att ni tog er tid att läsa då långa långa breven

:)

Detta är tydligen väldigt jobbigt för dig :( och det kan jag förstå. Men saken är ju så oavsett vad du eller vi andra omkring tycker . Hans pengar och annat hans val, du kan inget göra oavsett hur du än önskar att det skulle vara. Han kan ge dem till en uteliggare eller vad han vill. Jag vet har själv varit i din sits, och mitt då lovade framtida arv är borta nu.
Men som barn ska man aldrig någonsin förvänta sig att ens föräldrar ska ge en pengar eller annat. Det är deras och de har ingen skyldighet att se till att du har det bra när du blivet vuxen. Sedan är det självklart upp till var och en att göra som de vill :)
Släpp det gå vidare och ta hand om din familj för detta du känner kommer äta upp dig inne från och du blir bara bitter.

Du kan nog inte förvänta dig så mkt av din pappa. Har har väl ingen skyldighet så egentligen, han gör väl som han vill med sitt arv men... jag tycker att han är helt empatilös. föredrar att lägg pengar på random brudar som det verkar än att se till er, som visserligen är vuxna nog att klara er själva, och de svårigheter ni lever under. Det bästa du kan göra, är att säga som det är till honom. "Pappa, jag vet att du har gott om pengar men att du bara tänker på dig själv och inte på oss dina barn, hur vi har det. Vi har inte funnits, och finns inte för dig när det handlar om pengar. Jag behöver inget från dig, inte därför jag tar upp det, men du ska veta att jag accepterar att du inte känner så mkt för oss, dina barn" Om inte detta väcker något hos honom... ja, då finns det inget mer att göra kanske. Det bästa av allt är dock att du får sagt ditt till honom (lättar ditt hjärta) och du får svar på hur han reagerar. Allt detta kan hjälpa dig att acceptera situationen och går vidare med ditt liv utan att behöva tänka mer då det. 

Vad gäller din kille.... har inte följt tråden och inte heller läst tidigare kommentarer.... men varför kan han inte skaffa jobb? finns det inte en risk att du gör exakt det som din mamma gjorde?? ponera att ni skulle få barn... kan din kille efter betala för barnen?? eller ska du göra som sin mamma gjorde, stå för allt? Vad skulle hända OM ni separerar, kan han bidra med mer än bara det som han är skyldig till och inte ett öre mer? Hoppas det går bra för dig oavsett :)

Alltså, arv regleras ju av lagen och laglotter till make/maka och bröstarvingar. Jag är inte så insatt, men man får faktiskt inte helt välja själv hur arvet delas upp. Om farfar ville ge pengar specifikt till er skulle han ha behövt skriva ut det i i testamentet.

Det känns som det är mkt antaganden, hur vet du att farfar ville att din pappa skulle dela upp allt- har han sagt det till dig? Om han inte skrivit det i testamentet kan man inte göra ngt åt det. Det känns konstigt att ni ens förväntar er ett arv, eftersom barnbarn inte naturligt ärver farföräldrar. Jag skulle bli glad om jag fick ärva något från mor-farföräldrar, men absolut inte förvänta mig det.

Du får ärva dina föräldrar sen.

De e en sak jag inte förstår. Dem hade lovat å dela ut till er. Står de i testamentet att dem skulle göra det?min sambo var med om en tvist där de stod i testamentet att hans pappa å faster skulle få en vis procent sen skulle deras Ban få dela på en vis procent. De konstiga är att min sambos pappa fick pengar men inget av hans barn. Sen fastern fick pengar å hennes dotter.

Du måste för din skull och för din familjs skull släppa detta.Försöka sluta älta och gå vidare.Låt inte någon människa påverka ditt liv så mycket som det har gjort och gör.Och jag vet för min relation till mamma var likadan.Men vi har inte haft kontakt på många år och jag mår bra,jag har gått vidare för länge sen och det borde du också göra.Vad din pappa gör är hans val och hans pengar och det bästa du kan göra är att försöka tänka på det underbara du har,inte vad du kunde ha haft.

Tack <3

Ja det är väldigt känsligt och jag kan bara inte förstå hur man kan gå på miljoner o låta sina döttrar må så dåligt..knappt kunna äta mat fast de jobbar ihjäl. alltså de annan sak om vi hade klarat oss bra. Eller vi lever ju och står på våra ben. Men min yngsta lillasyster lever på existensminimum med sin 2 åriga dotter, nymf äntligen har hin fått en vikariat. . Min mellersta har väll de ordnat men snålar endå in på allt. Jag jobbar som sagt 90 av min tid, o hinner bara träffa min man på natten. O då är jag uppe mkt längre än jag borde för att få lite tid med han också.. han vill hitta ett jobb men vi har inte lyckats hitta ett tilla honom. Jag förväntade faktiskt inte pengar från farfar eller pappa... men .. vi pratade med min farfars fru. Efter farfars död sa pappa till mig att han fick ärva några 100.000 kr som han inte förstog varför han fick så lite. Farfars fru sa i helgen att han fått ärva flera miljoner varifrån de va menade att när marken är såld ska en del av pengarna gå till oss barn så att vi kan få en sjuss i livet. Jag festar inte o dricker inte. Köper inga kläder. Jag betalar bara räkningar o försöker handla lite mat så att vi ska klarar oss. Barn vill vi så gärna ha men kommer inte på fråga innan min man fått ett arbete. Och vi är stabila.

Det som gör ont är inte arvet. Det är det att han saknar empatin sina barn o ngn annan än sig själv o sin unga nya flickvän.

Jag har skuldkänslor för jag pratat så om han

:/ respekterar han för han är min pappa men jag önskade att han såg till sin barns bästa. Hade han gjort de när vi va små så skulle vi inte haft de så tufft nu. Men å andra sidan ska man inte gå i "skulle och om" tankarna.

Men han hör av dig för han behöver prata ut o sina känslor o problem med den nya tjejen.o jag försöker så gott som få han o må bra. Vill aldrig förlora kontakten med han, men känns som att han inte bryr sig om oss på riktigt att det är bara ngt han säger. Syrran tror inte pappa skulle ställa sig upp om ngn av oss låg på sjukhuset. (Han tyckte inte att hans egen mamma förra veckan behövde en begravning o att de va onödigt för att ingen håller i begravningar längre. Hans egna ord) så de blev minnes stund bara. Antar dekosta pengar :(

Om du jobbar 10 timmar om dagen, 6 dagar i veckan och ni inte klarar er, så kanske ni skulle skära ner på era dyra räkningar och stå på egna ben som din pappa säger. Han kanske även syftar på din arbetslöse sambo?
 
Han har ingen skyldighet att ge er några pengar och det är rätt tydligt att han inte kommer att göra det varken snart eller i framtiden. Släpp tanken på de där pengarna, ni kommer inte se röken av de, se de som de aldrig funnits.

Och ge upp tanken på att din pappa kommer "bli en riktig pappa", det kommer han inte. En vacker dag kanske han inser att han blir ensam om han inte bryr sig om er mer, men den dagen är inte här ännu så gör ditt bästa att klara dig själv.

Vad skulle hända om du och dina systrar satte er ner tillsammans med er pappa och berättar hur det fräter på er relation att han inte ser hur tufft ni har det? Prata mer om att det skadar er relation än om rättvisa/arv/pengar. Att han väljer att inte hjälpa er fast han kan, och att det gör att er familj faller sönder. Att han borde hjälpt er med oavsett arv eller så, för att man gör så i en familj.

...det är precis så jag vill uttrycka mig gentemot han. Han har nog bara lite svårt att leva sig i vår situation för han har alltid haft det bra....

Tack :)))

Ja han kanske syftar på de med. Men han brydde sig lika mkt när jag va 14. Fick klara mig lika mkt själv. Jag har egentligen lagt ner tanken om hjälp från han men går o suger på dedär med att hur en pappa bör va... hm vet ej tycker bara de jävligt dumt att säga till släkten att han ska ge flickorna pengar när han sålt mwn de händer inte. Hela vår uppväxt ar han matat i oss "kom ihåg när farfar går bort då ärver ni honom ni har säkrad framtid" jag har aldrig trott på han men min syster har det...

Jag betalar min sambos räkningar, mina räkningar, och våra gemensamma.vi bor i en 2hands 1:a på 24 kvm i förorten (dock bra läge) för 6000 kr/mån. Efter vi betalar bara sånt på lägsta belopp som måste betalas. Vill gärna höja det för att bli av med allt fortare. Men de blir inge mkt kvar då jag får ut ca 14-15 efter skaTT. Pengarna är alltid slut efter 1 eller 2 veckor. O vi är tvungna att låna till mat (o de försvinner ju från framtida lön) jobbig cirkel dedär

Hittar min sambo ett jobb så kommer vi klara oss bra :) men att få ngn hjälp från pappa kommer jag nog ibte få... o som du säger lär han tyvärr inte ändra sig. :/

Det är precis sådär jag vill säga till honom. Har liksom inte bara kunnat formulera mig bra... tack

Jo o vi båda vill verkligen att han ska jobba o hitta en sysselsättning för inte bara för ekonomin så har han tröttnat på att jag aldrig är hemma pga jobbet. O jag tjänar inte sådär super wow Heller.

Vi vet inte hur vi ska göra. Han har haft en anställning 2011. Han blev huggen ordentligt o blev sjukskriven. Hans mamma har dock varit som en mamma för mig de senaste 3 åren och stått för mig helt när jag inte haft tak på huvudet eller mat att äta. Så Jag känner aldrig att de är mer än rätt. Men nu när vi bor ensamma så har han som tur börjat inse att han måste jobba för att vi ska kunna äta mat hela månaden ut. Vet ej hur jag ska hitta jobb till honom. Han hatar arbetsförmedlingen för att de inte gett han ngn resultat och dom jobb han haft sen 2011 va förra året o 2013. Båda gångerna blev han lurad och efter att han slitit nån vecka sa chefen att han vill betala svart o ge han 1800 kr/vecka för 8 timmars dagar. Helt sjuk så de va ju absurt o jag sa att det inte värt de. De tråkigaste är att han ät så otroligt begåvad. Han kan plocka ihop en data på sekunden , han är riktig data snille. Dessutom otroligt duktig på motorer. Tyvärr har han svårt för plugg o de teoretiska och känner därför att han inte skulle klara av att utbilda sig, men jag tror att de är skolan frpn tonåren som skrämmer han. Jag vet att han skulle fixa det, jag skulle ju hjälpa han. Då kunde han Åtminståne få csn bidrag. Har ni idé hur jag ska hitta jobb till han. Släktingar vill bara betala skamlöner.. försöker laga folks datorer mot en liten betalning men tyvärr är de ju människor han känner o dom oftast utnyttjat hans snällhet o inte betalat han fast han fixat grejer som data butiker sagt till dom inte går att laga... :(

Men jag har haft likvärdig uppväxt men skillnaden är att jag gått vidare.Du ska inte för din egen skull hoppas och förvänta dig nåt från din pappa.Du och din man/sambo är ansvariga för er egen försörjning och ni kan inte skuldbelägga någon annan för det oavsett hur rika de är.Jag hade inte heller utbildning och när jag tvingades in i det var jag livrädd för jag har svårt för att studera och lära mig utan massa hjälp.Men nu studerar jag,för jag är ensam ansvarig för min framtid precis som min man är.Jag tycker du ska söka hjälp för detta är inte sunt.Min man har föräldrar med miljoner som han står nära men ärligt talat,vi skulle aldrig förvänta oss pengar och för deras skull hoppas jag de säljer sitt dyra betalda hus och flyttar utomlands och njuter av deras pengar.Plus att de ger till välgörenhet endel.Du får enkelt acceptera att det är inte dina pengar och har aldrig varit,och att ge pengar är inte kärlek.Oavsett vilket kommer du troligtvis inte kunna lösa nåt med din pappa och du behöver hjälp med det.