Det här med kroppsform osv...Hur "tjocka" är ni?

vad menar din sambo med medeltjock?

Ja alltså minns inte exakt hur han uttryckte sig men han menade att jag var snarare tjock än smal, att jag var tjockare än de flesta andra.
Han trodde att jag var överviktig också (han visste inte vad jag vägde då och trodde också att jag vägde mer än 61 kg nu)

Spontant tänker jag att du måste varit riktigt sexig när du vägde lite mer. F-kupa och breda höfter liksom... Har inte din sambo vett att uppskatta den kroppen så kan jag lova dig att det finns många andra som står på kö för att ta hans plats!

Vi väger lika,men du är 13 cm. längre och tycker dig vara småtjock?! Jag är mullig,men har normalt BMI. Att man drar olika storlek upptill och nertill är väl snarare regel än undantag.

Tack, tror jag :) Men 70 F är egentligen inte så stort, men rumpan och höfterna var nog rätt rejäla. Jag trivdes mer i den kroppen, men blir ju lite osäker på hur jag såg ut/ser ut egentligen. Jag tror ändå han gillade det och han tyckte jag var mer formig än de flesta, att det var så jag var tjockare förstod jag nu när han förklarade. Men jag hade ju också tjockare mage då än nu. Magen putade ut liksom och det gör den lite nu med :( Under midjan liksom. Innan viktuppgången har jag alltid haft under 70 cm i midjan och platt mage och jag tror det är därför jag känner mig så smalplufsig nu.
 
Tycker mina bröst ser minimala ut och syns knappt, men ändå kan jag inte ha under 70 D (ibland är det lite för stort, men C är för litet, varför jag skrev 70 C-D i storlek) så jag tycker ändå inte de borde vara såååå himla små? Eller? Ibland tycker jag att en a-kupa borde vara för stort, men det är det ju inte, det vet jag ju tom och märker om jag fått för mig att testa. Magen ser helt enorm ut också :( 

Jag har lite problem med mitt utseende men det är mest ansiktet jag tycker är fulast och ser som lite förvrängt men just nu har jag en period då det är mkt fokus på kroppen.

Tror att det är mkt som sitter i mitt huvud det här... så egentligen borde jag inte skriva såna här trådar.
 Tack för era svar!

Jag har en rak kroppsform. Dvs nästan ingen midja och smala höfter. Har dock en byst som ligger i F storlek så det ger lite form.

Men med en längd av 170 och en vikt på 64 har jag ett midjemått på 84. Iom att jag inte har någon midja (mina nedre revben slutar nästan vid höften.. långa ben istället.

Folk brukar säga "du som är så smal" eller du har ju så fin kroppsform. Men läkarna som mäter midjan säger att jag ligger i "se upp" nivå. Jag hade gärna haft mer timglas-figur med bredare höfter och lite rumpa.
Mao Var glad över din kropp, den låter hälsosam. Men mår du dåligt över den så skadar ju aldrig träning i måttliga nivåer.

fast jag tycker, utifrån din beskrivning, att du har jättevacker kropp!!! och jag förstår inte riktigt varför inte sambon tycker likadant.
själv är jag ganska kort. 158 och väger ca60kg! har 75E i bh
jag har normala höften, men rejäla lår! och lite mullig mage, som aldrig har varit platt i för siig.
och för min man är jag den vackraste kvinnan någonsin.
för att det är så man tycker när man älskar någon.
kram.

Kupstorleken hänger i hop med hur bred man är runt ryggen och kupans storlek ändras allteftersom det måttet ändras. Så en D-kupa med omgång 65 är mycket mindre än en D-kupa med omfånget 85. Hur stort eller litet bröstet är jämförs bäst med ett handgrepp egentligen :) 

Men rent spontant tycker jag det låter som om du har mest problem med en skev kroppsbild, du vet inte riktigt hur du ser ut och är den sortens tjej som kan stå och dra i en minimal fettvalk och känna sig tjock trots att det bara är lite hud. Låt inte dina tankar ta över, försök och tyck om din kropp istället för att leta fel, du blir inte lyckligare över det. Och börja träna, vad som helst, spring, gym, simma, aerobics, dansa, klättra. Bara jobba med din kropp och känn att den blir stark så tror jag du mår bättre och får bättre kroppskännedom. 

Det låter som helt normala mått. Jag är 174, väger omkring 60 kilo - det varierar lite, just nu ligger jag på 63 - och är vältränad. Har ett midjemått som ligger strax under 70, ett bystmått på 89 och ett höftmått på 91. 65D/70C i BH-storlek. Det är ju dina höfter som ställer till det i storleken på underkroppen, inte din midja. Jag har storlek 34-38 på mina byxor beroende på modell, samma sak på topparna.

Dock kan jag ju tillägga att jag ser väldigt annorlunda ut vägandes 63 kilo efter ett drygt års regelbunden styrketräning och att väga 63 kilo utan att träna alls. Jag är väsentligt mycket smalare, till och med, fast med mer form. Om du känner dig smalplufsig samtidigt som du vill väga mer kanske det är läge att skaffa sig lite muskler?

Så här tjock är jag

Byst: 100 cm

Midja: 83 cm

Stuss:102 cm

Bhstorlek: 80B/85A

Bmi: 28

Längd: 162 cm

Klädstorlek: 40 i byxor (ibland 38 om de är lite stretchigare), 38-42 upptill.

Ganska nöjd med min kropp förutom att jag måste gå ner i vikt och då framför allt magen. Men det är ju lättare sagt än gjort då......

Mullig skulle jag säga, alltså lite gosigt smårund men inte överviktig. Du har ett BMI på strax under 22. Övervikt räknas från 25.

Jag är både smal och fet samtidigt.

Byst:85 cm
Midja: 70 cm
Stuss:96 cm
Bhstorlek: 75B
Bmi: 19,6
Längd: 169 cm

Klädstorlek: 36

Förlåt TS. Jag läste fel. Du hade alltså BMI 21,95 innan. BMI på 19,69 är inte tjockt!

Ja lite skev kroppsbild har jag kanske. Men det är ingenting om jag jämför med hur jag ser på mitt ansikte.... :(   (har känt igen mig mkt i den här sjukdomen bdd men det har blivit bättre iaf) 

Ja jag ska absolut börja träna mer! Jag gympar ibland på friskis och svettis och går en del, men tänkte skaffa gymkort också. Nu har jag lyckats "fläska till" mig lite på sistone så jag har lite mer att ta av. Jag går lätt ner i vikt om jag inte tänker på att äta rejält och om jag rör mkt på mig är det ännu lättare att jag går ner...
Jag har ju som ni säger breda höfter och även stor rumpa (när jag var 15 år och hade 5-10 kg undervikt hade jag ändå 95 i stussmått...) så jag tycker att jag passar i att väga lite mer.
Men jag är inte så nöjd just nu främst med magen men vet ju egentligen att det är för att jag behöver träna mer, samtidigt är jag rädd att brösten försvinner helt då. Men hur som helst mår man ju bättre av träning och egentligen spelar det ingen roll hur man ser ut. 

Svårt att jämföra mått, med olika längd och så. Känns väl inte som att du är tjock alls.

jag längd 159 vikt 48 kg.
byst 98
midja 52
stuss 95
bh 65G
klädstrl XS, 34,

Folk tycker att jag är smal, men jag själv tycker att jag är väldigt icke proportionell och egentligen inte smal, bara väldigt ojämnt byggd.

Såhär ser jag ut:

168 cm lång, vet inte vad jag väger men kan gissa på ca 50, alltså BMI runt 17.7.

Mått:
Byst: 74 cm. Bh: 65B
Midja: 56 cm
Stuss: 78 cm

Har 32 i tröjor och tumstorlek 23-24 i byxor.

Jag har alltid tyckt att jag ser mullig ut men om man tittar på mina mått och storlekar så säger ju det det motsatta. Ändå tycker jag att det sticker ut för mycket här och där, att jag ser bred och kraftig ut osv.

Det låter ju som en timglasfigur. Det önskar jag att jag hade.

Finns för och nackdelar med alla figurer. Det kan vara svårt att hitta en klänning el blus. Liten över rygg och axlar, stor byst, säckigt i midjan och sen snävar det åt helt fel vid rumpan. Eller byxor och främst jeans, först får jag inte upp dom över låren eller rumpan, sen när jag får upp dom så blir det pösigt över magen och ser ut som jag har antingen degmage eller så får jag lastbilsbak (byxorna är nedanför stjärtspringan). Men ja, i töjbara material är det fint - men svårt att inte se ut som man vill bjuda ut sig. Större blusar eller lösa klänningar så gissar folk på att jag är gravid eller väger 80 kg.

Hahaha? alltså ja allt har för och nackdelar. Jag har lärt mig att gilla det jag har, verkar som att alla tänker/känner liknande men andra saker oavsett kroppsform! :)

Åh jag är inne i en svacka där jag inte alls gillar min kropp :(  Främst är det brösten som är obefintliga och magen som är alldeles för stor och slapp samt att midjan är så rak. Just nu tycker jag det är extra svårt att hitta några kläder som ser normala ut på mig och gör att magen inte ser alltför putig ut.

Det konstiga var att när vi hade vänner på besök ett par dar, vilket var väldigt kul, så kände jag mig nöjd med mig själv och upplevde, ja såg i spegeln, mina bröst som större och magen som mindre plötsligt?  Men några timmar efter att de åkt igår så upplevde jag mig som vanligt i spegeln igen och blev missnöjd igen :(  jag tror hur jag uppfattar mitt utseende hänger ihop delvis med hur jag mår, samt hur mkt jag granskar mig själv i spegeln.

det är klart det gör det!!!!!! har man en bra självkänsla, känner man att man ser bra ut också! och vise versa. därför skall man umgås med folk som får dig att må bra. därför är det viktigt att partnern är uppmuntrande! att han kommenterar ditt kropp bara positivt. för att älskar man nån, så tycker man faktiskt att hen är vacker. skönheten finns i betraktarens ögon säger man.