Här är min guide till progressiva linser (reservation för faktafel, jag är inte optiskt utbildad!):
Några grundbegrepp:
När man blir 40+ år gammal drabbas man ofta av att linsen stelnar så att man inte kan ändra fokusavstånd så mycket längre. Det kallas Presbyopia. Det är då man kan ha nytta av progressiva linser.
Progressiva linser kan vara bifokala (med två optiska styrkor i samma lins) trifokala (med tre styrkor) eller steglösa (asfäriska). Multifokala omfattar alla linser med 2 eller fler styrkor.
De vanligaste progressiva linserna är asfäriska mjuka linser av typ simultaneous vision, så jag börjar med att beskriva dessa:
Hos simultaneous vision-linser så varierar den optiska styrkan beroende på avståndet från linsens centrum. De kan antingen vara av typ center-near, då mittendelen används för närseende, eller center-distance, då mittdelen används för avståndssende. De yttre delarna kan antingen vara för motsatsen till vad mittendelen är för, eller så kan ytterdelen innehålla växelvis områden för när- och avståndssende. Koncentriska betyder att de har ett antal fasta styrkor i ringar. Asfäriska är istället steglösa. Moderna linser är oftast asfäriska eller en kombination av asfäriska och koncentriska. Bild på en koncentrisk lins:

Simultaneous vision-linser ger hela tiden ditt öga 2 bilder. Om du t ex har center-near-linser och du tittar på någonting som är nära (t ex läser en bok) så kommer en del av det ljus som når ögat att gå via linsens mittendel och ge en skarp bild på näthinnan, men en annan del av ljuset som går via linsens yttre delar ger en oskarp bild på näthinnan. Hjärnan måste lära sig att välja mellan dessa bilder. Det ger även nackdelen att en del ljus förbrukas till oanvändbara saker vilket medför att med progressiva linser så krävs mer ljus.
Progressiva linser definieras av 2 styrkesiffror: Dels samma typ av dioptrisiffra som vanliga linser har, dels en "add-siffra" som berättar vilken avvikelse det är (t ex i mitten på en simultaneous vision-lins). Ibland heter det bara "add high" och "add low" osv för att ange om "add-faktorn" är stor ellen liten; andra fabrikat anger en siffra. T ex kan en lins vara "?1,75 add 1,50", då är större delen -1,75 men en mindre del -1,75+1,50 = -0,25.
Varianter av simultaneous vision-linser:
Simultaneous vision-linser har grundtyperna koncentriska och asfäriska. Det finns även en tredje kategori, "diffractive", men de har jag inte sett någon som säljer och jag vet inte eventuella fördelar med dem, jag tror de är en gammal variant som inte är aktuell idag (t ex Coopervision Echelon). Acuvue Bifocal är ett exempel på en rent koncentrisk bifokal lins, den är gammal och tillverkas inte mer, och jag vet inte om rent koncentriska linser används idag. Vissa säger att asfäriska ofta är bättre än koncentriska om man har hög add, vissa säger tvärtom. Det finns båda "front-asfäriska" och "baksides-asfäriska", och man kan kombinera dessa.
Bausch & Lomb PureVision2 och SofLens Multifocal samt Coopervision Biofinity Multifocal (som har olika namn hos olika optikerkedjor, t ex "EyeQ 24 Multifocal" hos Synam) är moderna exempel på linser med en asfärisk, dvs steglös, del för seende på mellanavstånd, och sfäriska delar i mitten samt vid kanterna för seende på nära och långt håll, dvs man kan säga att de är en kombination av koncentriska och asfäriska linser. PureVision är i stort sett samma optik som SofLens men annat material med bättre syregenomsläppning; PureVision2 är en efterföljare till PureVision med liknande design men med tunn kant och mer precis optik med mindre produktionsvariation, som ger bättre komfort och optiska egenskaper. Även Acuvue Moist Brand, Dailies AquaComfort Plus är asfäriska.
Ett alternativ till Biofinity Multifocal från samma tillverkare är Proclear EP (Biomedics EP), som liknar Biofinitys D-variant (se nedan) men har lite större centerzon och lite mindre effektiv "add", vilket gör att den är extra bra på långt avstånd på bekostnad av närseendet, och passar dem som behöver endast lite "add".
Andra typer av progressiva linser:
Det finns mjuka och hårda linser (även kallade gaspermeabla eller GP). Hårda linser har ansetts vara ute ur leken tills ganska nyligen, då det börjat komma några nya typer som bl a inte är lika obekväma som de varit (t ex hybridlinser som SynergEyes Duette från 2014, som har mjuka kanter, och deras danska representant säger till mig via e-mail att de därför är lika bekväma som mjuka linser, men min nuvarande optiker tror de är lite mindre bekväma men ingen av oss har provat dem). Mjuka linser har nackdelen att jämfört med glasögon har de sämre kvalitet på materialet vilket gör att de aldrig ger lika skarp bild på långt avstånd som glasögon vilket kan bli ett märkbart problem vid större styrkor. Hårda linser är mer lika glasögon, och har därmed förmåga att ge klarare syn bl a på stora avstånd. De är dock mycket dyrare.
Hårda linser är vanligen center-distance och mjuka vanligen center-near. Ett undantag är den populära linsen Biofinity Multifocal, som existerar som både center-near och center-distance; tillverkaren Coopervisoon rekommenderar normalt att båda är center-distance upp till add +1.50, och för högre add att det icke-dominanta ögat är center-near. (Typen betecknas på förpackningen med ett litet "D" eller "N" efter styrkesiffrorna.)
Multifokala linser är antingen av typ simultaneous vision eller alternating vision (även kallat "alternating image" eller "translating vision"), då undre och övre halvan har olika styrka (och linserna snurrar automatiskt rätt, t ex genom att vara tyngre nederst). Vanligast är simultaneous vision, och alla jag provat har varit mjuka simultaneous vision-linser.
Alternating vision-linser ger alltså olika styrka beroende på om man tittar uppåt eller nedåt, likt progressiva glasögon. Alternating vision finns bara som hårda linser. Vissa säger att Alternating Vision-linser ofta är bättre vid hög add-faktor.
Monovision kallas det när man använder 2 icke-progressiva linser med olika styrka så att ena ögat ser bra på långt håll och det andra på kort håll. Detta kan funka bra för vissa, och är ett alternativ för de som har svårt att vänja sig vid progressiva linser.
För de som kräver mellanstora eller höga add (+2,00 eller mer) för sina progressiva linser, är det ofta bättre om det dominanta ögat får lågt add-värde och icke-dominanta ögat högt add-värde. Detta ger en slags förbättrad variant av monovision, med bättre seende på medelavstånd och bättre stereosyn enligt dessa. I mitt fall kan jag dock nämna att min optiker slutligen hittade mitt bästa linsval genom att prova denna idé fastän jag bara normalt skulle haft add +1,50. Det gav mig bättre syn på kort avstånd och var för mej avgörande för att slippa läsglasögon. Och det var inte p g a tips från mej. Trevligt med en optiker som kan saker och själv kommer med bra idéer.
Det finns även s k nattlinser numera, som innebär att man har på en slags linser när man sover, som formar om ditt ögas lins så att du sen ser bra hela dagen utan linser. Det har fördelen att du slipper den försämring av optiken som en extra lins (kontaktlins eller glasögon) i sig själv ger, vilket främst kan ge bättre avståndssyn. De fungerar endast för närsynta (upp till -4,50 dioptrier) och klarar också brytningsfel. De kan fås som progressiva men ofta behövs inte detta eftersom när ögats lins trycks till i mitten så trycks materialet ut mot sidorna så att man får en "progressiv" effekt. Den kräver en optiker som har en dyr maskin som heter topograf. Användning av nattlinser kan även bromsa utvecklingen av närsynthet.
Förutom bristande kunskapsnivå hos optiker så lider progressiva linser av dåligt rykte eftersom de inte var så bra förr men det har hänt mycket på senare år och händer fortfarande mycket varje år.
Annat att tänka på:
Jag har fokuserat på det som är speciellt för progressiva linser här. Därutöver så är det viktigt med allmänna linsparametrar som passform, och hänsyn till pupillstorlek spelar roll för linsvalet (linsens mittendel passerar det alltid ljus igenom men hur mycket av ytterdelen som används i praktiken beror på pupillens storlek, vilket beror på hur ljust det är men det är även individuellt), och önskemål om pris gentemot bekvämlighet för endags vs månadslinser, och särskilda behov för torra ögon osv. Men sådant tror jag de flesta optiker behärskar, det är kunskapen om progressiva linser som brister.
Icke-progressiva månadslinser kan man få för under 300kr per 6-pack dvs per 3 månader (t ex SofLens 38) men moderna populära icke-progressiva linser kostar oftast ca 5-600kr (som PureVision och Ultra). Progressiva månadslinser kostar ofta 7-800kr (t ex PureVision2, ProClear, Optix Aqua och Biofinity), de billigaste jag sett kostar ca 600kr (SofLens). Endagslinser är betydligt dyrare, t ex kostar Dailies AquaComfort Plus ca 2200kr för en 3-månadersperiod som progressiva (1100kr som icke-progressiva) och Acuvue 1-day Moist ca 1800kr som progressiva (1500kr som icke-progressiva). Nattlinser är omkring dubbelt så dyra som månadslinser, plus dyrare tillpassning. Hårda linser är dyra per månad och dyra att prova, men jag har inga priser på dem.
Priset för tillprovning tycker jag ärligt talat ofta är för lågt. Det tar optikern lätt dubbelt så lång tid att tillpassa progressiva jämfört med vanliga men ändå är ofta priset detsamma. T ex tog Synsam 550kr vilket väl vore rimligt för första besöket på drygt 40 minuter men sen ingick 2 gratis återbesök på totalt ca 40 minuter, och det kunde lätt blivit mer om jag skulle provat fler typer. Jag tror de missat att uppdatera sina prislistor, det borde kosta mer än vanliga linser. Eller så är de rädda att skrämma bort kunder som tycker det blir för dyrt. Jag tycker det vore bättre med t ex 450kr för första besöket och sen 200 kr per återbesök.
Jag använder nu själv Biofinity Multifocal, men inte med standardvärden utan inspirerade av "monovision" och med hänsyn till vilket öga som är dominant (jag provade dem även med "vanlig" utprovning och då var de inte bra nog). Alla andra linser jag provat (alla de 6 progressiva ovan samt mina gamla SofLens 38) var ganska jämndåliga totalt sett, fast med olika brister (någon var bra på långt håll och någon på kort håll osv), så att alla enligt mig fick slutliga omdömet "inte bra nog", dvs om detta är det bästa som finns så är det bättre att jag väljer vanliga SofLens 38 i kombination med läsglasögon. Med Biofinity, med dessa styrkor, passerade gränsen för att vara bra nog, och gör att jag i princip aldrig behöver glasögon. De gör inte att jag ser fantastiskt bra, men de gör att jag hamnar på rätt sida om "bra nog". I framtiden tycker jag bl a nattlinser och hybridlinser låter intressanta om det skulle behövas, men med Biofinity får jag billiga lättskötta bekväma linser så jag håller mig till dem tills vidare.
En annan dum sak en optiker sa är att man inte ska använda speciella test som att se på en syntest utan bara testa "ute i verkligheten". Väldigt dumt sagt. Om man följer det rådet så kommer man enbart att bli väldigt förvirrad. Nä, det jag menar att man måste göra är att sätta sig ner och bestämma sig för vilka krav och önskemål man har. I mitt fall så var det: (A) Att kunna läsa en bok eller bildskärm i timmar, med skarp syn. (B) Att kunna använda en smartphone (i mitt fall kollade jag minsta texten i Västtrafiks app på en 4,3" skärm, som måste vara klart läsbar, det finns enstaka symboler jag inte ser bra nu men då kan jag zooma). (C) Att kunna delta i möten på jobbet utan att behöva sitta på stolarna närmst bildskärmen. (D) Att kunna se vilken buss som kommer ett par kvarter bort. Alla dessa saker kunde jag testa i min lägenhet genom att skriva ut ett papper med ett syntest, på olika avstånd (och med olika ljus). Att jämföra linser utan sådant test är hopplöst. Sen är det lämpligt att komplettera det med test i verkligheten också. Och man bör testa varje lins minst ca en vecka (helst 2), inte byta oftare än så.
Det finns ett par brister och fenomen hos progressiva linser, som att det kan vara oskarpt intill fokusområdet dvs bara ett litet skarpt område och oskarpt i periferin, detta har jag själv noterat, men det är en sak som förbättrats med åren när linserna utvecklats. Ett annat fenomen jag märkt av är att omgivningen kan vara mer "flummig" eller i någon mening "levande" t ex i ett dunkelt rum, jag tror det beror på min kombination av linser och att det uppträder då det ena ögat har en suddig bild som hjälper men samtidigt stör det andra ögat. Dessa brister kan jag leva med och jag tror jag kan vänja mig mer efter hand också, eller kanske även att hjärnan lär sig. Men det är redan "bra nog". En tredje brist, som jag redan nämnt, är att de kräver mer ljus.
Angående begreppsförvirring för ordet "asfärisk":
Generell betydelse (dvs för icke-progressiva linser och glasögon): Standardlinser är sfäriska, dvs med en form som om man skurit en bit av en badboll. Asfäriska är alla som inte har denna form, och är allmänt använt för att få en plattare form (i glasögon) samt att korrigera för synfelet "spherical aberration".
För progressiva linser betyder asfärisk i praktiken att den har en steglös progressivitet (orsakad av den icke-sfäriska formen). Och eftersom diffraktiva linser inte tycks säljas idag så används även begreppet asfärisk i praktiken som motsats till koncentrisk (den ena är steglös, den andra har fasta steg). Källor: 1, 2, 3, 4.
De källor jag använt mig av är generellt akademiska texter och artiklar författade av erfarna akademiker, ofta en doktor i optometri (OD).
Varför har jag skrivit detta? För att jag är väldigt envis, och för att det retar mig att det är så eländig status på de flesta optikerna, och jag hade ju redan gjort jobbet, för min egen skull. Jag hoppas någon genom detta inser att det finns ett antal alternativ att prova innan man ska ge upp.