När är det dags att ringa störningsjouren. Och är det någon idé?
Hej
Jag börjar bli less på min grannes barns störande. Hen har ADHD och vi har tidigare pratat mamman och jag men det var något år sen. Då störde inte barnet så mycket, det var bara när umgängesbyte skulle ske som barnet kunde skrika och gapa så det hörs i hela huset (16 lgh). Det varade någon timme då.
Numer är det varje dag i princip. En hel v av en eller ett par timmars gap och skrik.
Jag vet att det inte är så lätt att få tyst på en som har ADHD, har själv barn med funktionshinder (inte ADHD) men mitt barn är 'pratbar'.
Mamman är helt slutkörd, (nästan bara skinn och ben, smal var hon innan men nu...) två av hennes tre barn har funktionshinder, en med ADHD och en med asperger. Barnet med asperger bor alltid hos henne för att slippa sitt syskon iaf varannan v och det barnet stör aldrig.
Mamman har pratat med mig om olika alternativ för stöd men vill vad det verkar inte ha någon hjälp. Då, när vi pratade övervägde hon att ha barnet på heltid hos pappan då hon tyckte att barnet behövde ett stadigvarande hem och kanske komma varannan helg eller något men så har inte heller skett.
Om vi ses i trappen hastar hon bara förbi och vill inte prata och ringer man på är det aldrig någon som öppnar så jag kan inte erbjuda mitt stöd eller påpeka att nu börjar det bli störande. Grannarna har börjat gnälla sinsemellan har jag hört och nu överväger jag att lägga en lapp i hennes brevlåda, om inte annat så för att hon ska veta att grannarna störs.
Risken är annars att någon ringer störningsjouren eller kanske soc (vet inte om alla vet att barnet har ett funktionshinder).
Vad gör man? Vet att barn är ganska väl skyddade mot att anses störande och tänker att barn med funktionshinder är samma sak kanske. Barnet är 13 år så det är inget litet barn vi talar om. Dock börjar det som sagt bli ganska olidligt och vi letar annan lgh (för att vi behöver större) men nu börjar letandet kännas tungt då vi har dessa störningar också. Har stått i kö i över tre år men inga stora lgh blir lediga, det finns bara 15 i den här kommunen och vi står även i kranskommunerna men de är större så där är kötiden ännu längre.
Men vad gör man? Detta är ju så klart jobbigt för mamman med, men hon verkar inte riktigt förstå, eller vilja förstå att situationen börjar bli ohållbar för alla i hela huset.
