Stressad och orolig över missfall
Jag skriver nog mer för att skriva av mig än att få svar på frågor som inte går att besvara. Jag är 33 år och längtar efter att få bli mamma sedan for ever!
2010 blev jag oplanerat gravid med min dåvarande pojkvän. Relationen var turbulent, men vi bestämde oss för att behålla barnet. I v12 skulle vi på ultraljud och då upptäcktes ett MA från v9. Jag hade mycket problem efter skrapning med infektioner, cystor osv. Pga vår taskiga relation blev det inte av att vi försökte på nytt. Jag använde iofs inget skydd, men vi hade inte sex så ofta. Jag stannade i relationen till 2013 och mådde under den tiden mycket dåligt pga min barnlängtan. En barnlängtan som funnits sedan jag själv var barn. Nu förstår jag varför livet inte alltid blur som man planerar.
Nu har jag en ny relation och vi pratade tidigt om barn. Vi har inte varit försiktiga med skydd osv och i nov/dec 2014 visste jag att vi hade sex när jag hade äl. Mensen kom inte och jag drog ut på att testa. Men efter att ha pratat med sambon åkte vi å köpte ett test. Jag var gravid! Jag tänkte att jag säkert skulle få missfall. Men en annan del av mig tänkte, att nä det kan inte hända igen...och med en annan kille. Det kunde det visst. Denna gången kom MF direkt, redan i v 5. Jag blev knäckt.
Jag är så orolig över att inte kunna få barn. Jag har åldern emot mig, två missfall med två olika partners och en hjärna som 24/7 funderar och oroar mig över detta. Det är fruktansvärt att inte veta. Jag kan inte leva normalt, jag drömmer mardrömmar på nätterna om att alla får barn och att jag står och tittar på alla andras lycka. Vi ska försöka igen när äl kommer igång, än så länge har den inte kommit tillbaka.
Någon som kan säga några förhoppningsfulla ord? Någon som varit i min situation som vill dela med sig?