• Anonym (Surkart)

    Kan man få någon att sluta vara långsint?

    Är så trött på min mans surande när vi haft ett tjafs. Det går alltid flera timmar innan han kan sänka garden och resonera kring en sak. Det går ut över alla andra eftersom han sitter i en "surbubbla" och tror att hans humör befriar honom från allt ansvar.

    Exempel från igår: Vi börjar tjafsa om en sak och jag hör hur han tar sats för att klämma i med något överdrivet i stundens hetta så jag säger "Nej, stopp! Säg inget du inte kan stå för sen!" Vilket såklart inte biter på honom utan han drar iväg med en överdrivet dramatisk kommentar. Jag går ifrån situationen en stund för att lugna ner mig. I kanske 10 minuter sen börjar jag fixa med saker hemma. Byter sängkläder, umgås med barnen, plockar undan, påbörjat en extremt långdragen nattning av en bebis med tandsprickning och efter det fortsätter jag med målning av grejer i köket( vi renoverar just nu). Under hela denna tid sitter han bara och ser på och surar! Så irriterande och omoget. Vad gör man?

  • Svar på tråden Kan man få någon att sluta vara långsint?
  • Anonym (Surkart)

    Åsikter ?

  • Anonym (y)

    Hur länge har han betett sig på det här sättet? kan ni kommunicera bra på andra plan? Hur är relationen i övrigt?

    Utifrån ts skulle jag råda er att gå i terapi, tillsammans om du får med mannen, annars på egen hand. Det är ju inte bra för barnen att se att det är här man löser konflikter: explodera och sen sätta sig och sura.

  • Houdini

    Några timmar är inte att vara långsint. Om någon surar i flera dagar veckor då kan vi prata långsint.

    Vissa lugnar ner sig på ingen tid alls medan andra kan behöva lite längre tid att tänka igen saker och ting.

  • Anonym (olika)

    Ni är olika. Han surar några timmar. Du surar ett dygn eller längre. En av de saker man får acceptera när man lever tillsammans.

  • Anonym (Surkart)
    Anonym (y) skrev 2015-01-24 11:50:47 följande:

    Hur länge har han betett sig på det här sättet? kan ni kommunicera bra på andra plan? Hur är relationen i övrigt?

    Utifrån ts skulle jag råda er att gå i terapi, tillsammans om du får med mannen, annars på egen hand. Det är ju inte bra för barnen att se att det är här man löser konflikter: explodera och sen sätta sig och sura.


    Det har varit såhär sedan vi träffades för snart 4 år sedan.

    Vi har från början haft en hel del kommunikationsproblem, men vi har jobbat på det och mycket har blivit bättre.

    Att man är olika kan jag till viss del acceptera. Det är ju när ens beteende går ut över andra för mycket som jag känner att det blir svårt att acceptera. Som att han struntar i att ta ansvar för saker vi behöver göra eller ställer in planerade saker. Jag kan vara sur ett längre tag ibland om jag tycker han betett sig illa. Men det påverkar inte alla andra saker att jag är sur. Skulle det vara så skulle jag försöka ändra på mitt beteende.
  • Anonym (Undrar)

    Ska tillägga att vi har gått i terapi tillsammans men just detta kom aldrig upp.

  • Anonym (Anna)
    Anonym (Surkart) skrev 2015-01-23 07:48:41 följande:

    Är så trött på min mans surande när vi haft ett tjafs. Det går alltid flera timmar innan han kan sänka garden och resonera kring en sak. Det går ut över alla andra eftersom han sitter i en "surbubbla" och tror att hans humör befriar honom från allt ansvar.

    Exempel från igår: Vi börjar tjafsa om en sak och jag hör hur han tar sats för att klämma i med något överdrivet i stundens hetta så jag säger "Nej, stopp! Säg inget du inte kan stå för sen!" Vilket såklart inte biter på honom utan han drar iväg med en överdrivet dramatisk kommentar. Jag går ifrån situationen en stund för att lugna ner mig. I kanske 10 minuter sen börjar jag fixa med saker hemma. Byter sängkläder, umgås med barnen, plockar undan, påbörjat en extremt långdragen nattning av en bebis med tandsprickning och efter det fortsätter jag med målning av grejer i köket( vi renoverar just nu). Under hela denna tid sitter han bara och ser på och surar! Så irriterande och omoget. Vad gör man?


    Långsint och långsint. Det beror nog lite på skulle jag påstå. Skulle inte klassificera min partner som långsint, enbart för att han surar i några timmar efter ett bråk. Det brukar väl vara ganska vanligt? Jag är en av de som hela tiden vill uppleva harmoni, något genfel antagligen, därför har jag mycket lätt, ibland alldeles för lätt, att förlåta andra, men även hos mig finns det gränser som inte någon får överskrida. 
    Du är en av de som tror sig att din partner borde ta allting bara för att ni är gifta. Inte illa menad alltså, men ni har väl inte varit i terapi utan någon anledning?
    Om du nu absolut inte kan leva med hans beteende, varför lämnar du inte honom då?
  • Anonym (Undrar)
    Anonym (Anna) skrev 2015-01-26 08:59:52 följande:
    Långsint och långsint. Det beror nog lite på skulle jag påstå. Skulle inte klassificera min partner som långsint, enbart för att han surar i några timmar efter ett bråk. Det brukar väl vara ganska vanligt? Jag är en av de som hela tiden vill uppleva harmoni, något genfel antagligen, därför har jag mycket lätt, ibland alldeles för lätt, att förlåta andra, men även hos mig finns det gränser som inte någon får överskrida. 
    Du är en av de som tror sig att din partner borde ta allting bara för att ni är gifta. Inte illa menad alltså, men ni har väl inte varit i terapi utan någon anledning?
    Om du nu absolut inte kan leva med hans beteende, varför lämnar du inte honom då?
    Ett tips i all välmening för trevligare samtalston: utgå inte ifrån att du vet saker om mig, det är betydligt bättre och trevligare att fråga.

    Nej jag utgår inte ifrån att han ska ta allting bara för att vi är gifta. Han får bli sur på mig om han tycker jag gjort något dumt/fel. Det jag har problem med är sättet han blir på när han är sur i kombination med att han är(enligt mig)långsint. Förväntar mig inte att han ska vara precis som vanligt, glad och låtsas som om inget hänt. Däremot tycker inte jag det är ok att släppa ALLT bara för att man är sur.

    Ett exempel på en situation kan vara att vi är bortbjudna till någon vi känner och vi 3 timmar innan blir osams över något litet. Då kan han bestämma sig för att han inte ska med. Vilket innebär att jag, om jag ska gå, måste göra om alla planer jättesnabbt för att kunna ta mig kommunalt bort med två barn och inte hinner duscha eller annat innan för att han helt plötsligt blir sådär tjurig.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-26 13:38:26 följande:
    Ett tips i all välmening för trevligare samtalston: utgå inte ifrån att du vet saker om mig, det är betydligt bättre och trevligare att fråga.

    Nej jag utgår inte ifrån att han ska ta allting bara för att vi är gifta. Han får bli sur på mig om han tycker jag gjort något dumt/fel. Det jag har problem med är sättet han blir på när han är sur i kombination med att han är(enligt mig)långsint. Förväntar mig inte att han ska vara precis som vanligt, glad och låtsas som om inget hänt. Däremot tycker inte jag det är ok att släppa ALLT bara för att man är sur.

    Ett exempel på en situation kan vara att vi är bortbjudna till någon vi känner och vi 3 timmar innan blir osams över något litet. Då kan han bestämma sig för att han inte ska med. Vilket innebär att jag, om jag ska gå, måste göra om alla planer jättesnabbt för att kunna ta mig kommunalt bort med två barn och inte hinner duscha eller annat innan för att han helt plötsligt blir sådär tjurig.
    Ett tips i all välmening, bestäm dig vilka anonym du använder här. 
  • Anonym (hehe he)
    Anonym (Anna) skrev 2015-01-26 14:03:40 följande:
    Ett tips i all välmening, bestäm dig vilka anonym du använder här. 
    Klockren!
Svar på tråden Kan man få någon att sluta vara långsint?